Green Cargos framtid avgörs
– Förslaget måste göras om. A-kasseförsämringarna som nu tagits fram håller helt enkelt inte! Så skriver TCOs ordförande Sture Nordh en debattartikel i Dagens Nyheter.
Här kan du välja exakt vilka kakor du vill tillåta. Läs mer i vår personuppgiftspolicy.
Vi använder cookies på vår sajt för att kunna analysera statistik från er läsare. På så sätt kan vi också förbättra vårt innehåll. Läs vår personuppgiftspolicy.
– Förslaget måste göras om. A-kasseförsämringarna som nu tagits fram håller helt enkelt inte! Så skriver TCOs ordförande Sture Nordh en debattartikel i Dagens Nyheter.
En ny tågtidtabell har införts för Pågatågen. Nu larmar kundvärdar och lokförare om att det blir svårt att ta paus, gå på toaletten eller byta mensskydd.
– Det är en katastrof, säger huvudskyddsombudet Emma Winde.
Emma Winde, kundvärd och huvudskyddsombud på Pågatågen, beskriver det nya schemat som en katastrof – särskilt för personal som har mens. Bild: Skånetrafiken
Den 15 december bytte Pågatågen till en ny tidtabell som gäller i ett år framåt. Samtidigt förändrade operatören VR Sverige jobbschemat för lokförare och kundvärdar.
Enligt tågpersonalen har förändringarna gjort det svårare att ta en paus för toalettbesök. Det nya schemat beskrivs som det tuffaste de någonsin upplevt.
– Det är en katastrof, säger Emma Winde, kundvärd och huvudskyddsombud på Pågatågen.
För personal som har mens är situationen ännu värre, berättar Emma Winde.
– Vi kundvärdar kan i bästa fall hinna gå på toaletten mellan stationerna för att byta mensskydd. Men många kvinnliga lokförare får inte ens den möjligheten.
Emma Winde förklarar att facket och skyddsombuden har påtalat riskerna för VR Sverige, men att arbetsgivaren inte har lyssnat. Hon uppmanar nu sina kollegor att inte stressa med arbetsuppgifterna.
– Det är inte olagligt att gå på toaletten. Säkerheten och vår hälsa kommer först.
Den nya tidtabellen innebär att en del i Pågatågens personal måste ta sina tio minuters toapaus efter 3,5 timme vid slutstationen, innan tåget vänder tillbaka.
Tidigare togs pausen vid andra tillfällen, förklarar Emma Winde. Eftersom fler tåg nu står stilla i över tio minuter vid slutstationerna måste personalen ta pausen ombord.
Enligt huvudskyddsombudet Emma Winde är detta svårt eftersom personalen har flera arbetsuppgifter och måste samtidigt hitta en ledig resenärstoalett. Dessutom upplevs arbetspassen som mycket långa eftersom de inte kan lämna tåget.
Flera sträckor har också slagits ihop, bland annat två av de mest krävande, vilket har medfört tuffare arbetsmiljö.
– Det är mycket folk, barnvagnar, cyklar och annat att hålla koll på. Att jobba på de sträckorna så länge utan andrum är väldigt tufft, säger Emma Winde.
Pia Florén, marknads- och kommunikationsansvarig på VR Sverige, säger att kollektivavtalet följs och att personalen har rätt till en toalettpaus efter 3,5 timme.
– Det har egentligen inte skett några förändringar vad gäller pauserna. Skillnaden är att tågsträckorna ser annorlunda ut och att tågvändningarna sker på andra orter.
En rast ska tas inom fem timmar enligt arbetstidslagen. Under rasten har man rätt att gå ifrån arbetsstället.
Arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal.
På Pågatågen får personalen ta en paus på tio minuter efter 3,5 timme. Pausen kan ske på ett tåg eller vid en station.
Enligt Pia Florén är det endast 2-3 procent av alla tjänster på Pågatågen som har inplanerade pauser vid tågvändningar.
Har fler i personalen fått pauser vid tågvändningar jämfört med tidigare?
– Jag vet inte om det är fler eller färre. Men det är 2-3 procent av tjänsterna som berörs.
Jobbar personalen fler timmar än tidigare på samma tåg?
– Varje gång du får en inplanerad paus får du fortsätta att köra. Det kan vara att det i det nya trafikupplägget finns tjänster där du jobbar mer tid på samma tåg.
Huvudskyddsombudet säger att personalen ibland jobbar över fyra timmar, bland annat eftersom vissa sträckor slagits ihop. Stämmer det?
– Inte utan paus och inom fem timmar ska man få en inplanerad rast enligt kollektivavtalen, säger Pia Florén.
2025 ändras ett antal lagar och regler som rör dig som arbetar, är sjukskriven eller har gått i pension. Fastighetsfolket listar de viktigaste förändringarna.
Shutterstock/TT
Den 1 oktober 2025 kommer ersättningen i a-kassan beräknas på din inkomst, inte som i dag på hur länge du har arbetat. Tanken är att fler ska kunna kvalificera sig till a-kassan. Samtidigt höjs taket i ersättningen till 80 procent av 34 000 per månad, från dagens 33 000.
För den som är långtidsarbetslös kommer det bli en snabbare avtrappning av ersättningen. Efter 100 dagar minskar ersättningen med 10 procent och efter 200 dagar ytterligare 5 procent.
De flesta med en arbetsinkomst får sänkt skatt från den 1 januari 2025. Då införs ytterligare ett jobbskatteavdrag, det sjunde i ordningen. Enligt regeringen riktar det sig främst till låg- och medelinkomsttagare och ger maximalt 267 kronor mindre i skatt per månad, oavsett hur mycket du tjänar.
Samtidigt tas avtrappningen av jobbskatteavdragen för höginkomsttagare bort. För den som tjänar 150 000 i månaden innebär det närmare 3 000 kronor mindre i skatt varje månad.
Inkomstpensionen höjs med 4 procent 2025, för att följa med i löneutvecklingen. Garantipensionen höjs samtidigt med 2,6 procent, för att följa prisutvecklingen, alltså inflationen.
Pensionärer får också att höjt grundavdrag på sina inkomster, vilket innebär att skatten kommer att bli lägre. Det ska motsvara jobbskatteavdraget för dem som arbetar och innebär en dryg hundralapp lägre skatt i månaden för en genomsnittlig pensionär.
Sjukersättning höjs med 2,6 procent. För den som har garantiersättning innebär det en höjning med 347 kronor till 13 622 kronor per månad. Den som har inkomstrelaterad sjukersättning får som mest en höjning med 606 kronor, vilket ger 23 777 kronor i månaden före skatt. Till skillnad från de flesta andra får de med sjukersättning inte sänkt skatt.
Även de beloppen höjs med 2,6 procent 2025, förutom minimibeloppen som ligger kvar på samma nivå som 2024. Maxersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen höjs med 32 kronor, till 1 250 kronor per dag.
Arbetsmiljöverket har gallrat i sina så kallade föreskrifter. Färre enskilda föreskrifter och ett enklare språk ska göra det lättare för arbetsgivare, skyddsombud och anställda att förstå vad som gäller. Förändringen innebär bland annat att 67 föreskriftshäften nu blir 15. Skyddet för arbetstagare förändras inte utan är samma som i de tidigare reglerna, enligt Arbetsmiljöverket.
Från den 1 februari tar Skatteverket över utbetalningarna av den statliga lönegarantin, alltså när staten tar över löneansvaret från ett företag som gått i konkurs. Samtidigt ska noggrannare kontroller göras av de uppgifter som har lämnats. Enligt regeringen har det förekommit mycket fusk i systemet, och har därför tillsatt en utredning för att se över hela regelverket. Den ska redovisas senast den 30 april 2025.
Arbetsgivare som har en anställd som har, eller riskerar att få, nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom kan få ett statligt bidrag för att köpa tjänster, till exempel från företagshälsovården, för att den anställda ska kunna jobba. Det bidraget dubblas från den 1 januari 2025, från 10 000 till 20 000 kronor per år.
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Arbetet, som tillsammans med Sekotidningen och flera andra titlar ingår i LO Mediehus
Susanna Holmén Waris kombinerar sitt arbete som stationsvärd med en passion för konst och balett. Efter tuffa år har hon funnit balans i livet.
Susanna Holmén Waris säger att konsten och baletten har varit hennes livlinor under utmanande perioder i livet. Bild: Joar Vestergren
Susanna Holmén Waris arbetar som stationsvärd i Östertälje. Men det är inte bara tåg och perronger som fyller hennes liv – konsten och baletten har varit hennes livlinor under de mest utmanande perioderna.
– Jag har alltid tyckt om att måla. Min första lilla utställning var på biblioteket när jag var ung, berättar hon. Idag har hon haft runt 25 utställningar, både egna och grupputställningar. Den senaste på ett galleri i Södertälje blev en framgång med många besökare och god försäljning.
Susanna började arbeta som tågvärd redan 1995. Det var tänkt som ett tillfälligt jobb medan hon avslutade sina studier till civilingenjör, väg och vattenbyggnadsteknik, inriktning samhällsplanering. Men arbetet blev kvar, och hon själv fann sig till slut tillbaka där allt började – som stationsvärd.
– Jag var trött på de fruktansvärt långa turerna plus pendlingen som vi tvingades till när det var personalbrist. Vilket det ju var konstant mot slutet. Ovanpå detta osäkerheten vid avvecklingen av tågvärdarna. Nu trivs jag bättre, men det är främst för att jag bor nära min arbetsplats, säger Susanna Holmén Waris.
Under sina år som tågvärd arbetade hon också som skyddsombud, där hon fick nytta av sina tekniska studier. Bland annat deltog hon i Citybanans bygge och arbetade med luftkvaliteten i citytunnlarna.
Konsten har alltid varit en viktig del av Susanna Holmén Waris liv. Men det är framför allt under de senaste åren, när livet utmanat som mest, som konsten har gett henne styrka. Efter att ha förlorat sin make hastigt och därefter sin mamma under pandemin gick hon in i väggen.
– Det var en tuff tid, men konsten och baletten har hjälpt mig enormt mycket, förklarar hon.
Hon började dansa balett när hon var 50 år gammal, och nu är dansen en stor inspirationskälla även för hennes målningar. Baletten återkommer ofta som motiv i hennes konst.
Målandet sker i perioder, oftast när Susanna har längre ledigheter. Processen kräver tid, men när en målning väl är påbörjad går det lättare att fortsätta.
– Jag har dansen, konsten och ett jobb som fungerar. Det gör att jag mår betydligt bättre nu, säger hon med eftertanke.
Efter många år av stress, förluster och tunga arbetsförhållanden har Susanna Holmén Waris hittat en balans i livet. Stationsvärdsjobbet ger trygghet och stabilitet, medan konsten och baletten ger henne utlopp för sin kreativitet.
– Baletten har verkligen hållit mig uppe, och konsten har varit en livlina. Det är viktigt att ha något att hålla fast vid, avslutar hon.
Alla tågoperatörer som körde kollektivtrafik 2023 gick med förlust. SJ efterfrågar nu bättre avtal och vill inte längre köra Stockholms pendeltåg.
Att köra Stockholms pendeltåg på ett nödavtal har fungerat bra, enligt SJ:s vd Monica Lingegård. Men när villkoren ändras vill bolaget inte fortsätta. Bild: Janerik Henriksson/Anders Wiklund/TT
Upphandlingen av Stockholms pendeltåg pågår för fullt. SJ meddelade att de inte är intresserade av att fortsätta köra pendeln strax innan sista dagen för att lämna anbud.
De menar att ersättningsmodellen i avtalet innebär en för stor risk att bolaget förlorar pengar på att driva pendeltågstrafiken.
– Vi vågar inte lägga ett anbud, säger Monica Lingegård, vd och koncernchef på SJ.
SJ:s beslut kom som en överraskning för anställda på pendeln och har skapat oro för framtiden. Fackliga företrädare ifrågasätter regionens krav i avtalen och menar att frågan är vilket tågbolag som kan driva trafiken utifrån de premisser som ställs.
En av dem är Mikael Eriksson, lokförare på pendeln och vice ordförande i fackklubben Seko Stockholm.
”Under många år har kollektivtrafiken i Stockholm förvanskats av privata aktörer där resenärerna drabbats med sämre service och personalen med sämre scheman, förlorade förmåner och återkommande konflikter mellan fack och arbetsgivare”, skriver han i ett debattinlägg i tidningen ETC.
”När ska detta få ett slut?” avslutar Mikael Eriksson och vädjar till regionen att ta över pendeltågstrafiken i egen regi.
Även tågoperatören Transdev har sagt att man inte vill lägga något anbud på pendeltågstrafiken, och har efterfrågat nya avtalsmodeller som är säkrare för trafikoperatören.
SJ tog över Stockholms pendeltåg i år när regionen i förtid rev upp avtalet med det kinesiska, Hongkongbaserade bolaget MTR. Anledningen var alltför många inställda avgångar och att fordonsflottan var i dåligt skick. Region Stockholm slöt därefter ett tillfälligt nödavtal fram till 2026 med SJ.
SJ:s vd Monica Lingegård anser att upplägget i det nuvarande nödavtalet med regionen har varit bra för båda parter.
– Vi har nöjda medarbetare och resenärer och har en väldigt välfungerande verksamhet. Fordonsflottan är också i bättre skick än den var för sex månader sedan.
– Det finns någonting att lära sig av i den här kontraktstypen vi har haft, det finns en helt annan flexibilitet som skapar bättre förutsättningar.
Enligt en sammanställning som Järnvägar.se har gjort gick alla tågföretag som bedrev kollektivtrafik på uppdrag av Sveriges regioner 2023 med förluster.
Går det att köra upphandlad trafik med vinst?
– Ja, det går. Vi bedriver till exempel en verksamhet på Västtågen som är välfungerande, för att vi har en ganska annorlunda kontraktskonstruktion, säger Monica Lingegård.
Hon nämner att det där finns större spelrum för samverkan, och att de gemensamt hanterar oförutsedda händelser under avtalstiden.
Trafikförvaltningen vill inte kommentera SJ:s eller den fackliga kritiken mot avtalet.
”Det råder upphandlingssekretess, så vi kan i övrigt inte säga särskilt mycket om detta”, skriver Claes Keisu, pressansvarig på Trafikförvaltningen i Region Stockholm.
Enligt Claes Keisu skiljer sig det nya avtalet mycket från det tidigare avtalet som MTR hade, särskilt vad gäller fördelningen av kostnadsrisker mellan uppdragsgivare och trafikentreprenör.
”Vad gäller det nuvarande temporära avtalet som SJ har, så är det en helt unik avtalskonstruktion där i stort sett samtliga risker ligger hos Trafikförvaltningen.”
Under våren 2025 ska Region Stockholm fatta beslut om vilken operatör som får kontraktet för pendeln. Fram till dess råder upphandlingssekretess.
Sekotidningen har trots detta frågat några av de största operatörerna som driver trafik i Sverige om de lagt ett anbud. SJ och Transdev har svarat att de inte har lagt ett anbud. MTR, Keolis, VR Sverige vill inte svara på frågan.
På kvinnoanstalten Hinseberg har anmälningarna om hot och våld skenat sedan 2014. Psykisk ohälsa och kvinnor från gängmiljön pekas ut som orsaker.
– Vi behöver fler fängelser för kvinnor, säger Sekos fackliga ordförande på anstalten.
När trångboddheten på Hinseberg ökat har rastgården blivit allt viktigare för de intagna. Kriminalvårdarna Robert Konnman och Michael Hermansson är oroade över utvecklingen. Bild: Per Knutsson
Från ett fönster på en av Hinsebergs avdelningar kan man se ner till en rastgård som är omgiven av ett högt taggtrådsstängsel.
De flesta intagna sitter och pratar med var andra, men en kvinna skiljer ut sig från mängden då hon går runt i inhägnaden i snabb takt. Hon lyssnar på något i sina hörlurar, tittar ner i gruset och går varv efter varv.
Kriminalvårdaren och huvudskyddsombudet Michael Hermansson förklarar att de intagna numera har mindre möjlighet att gå till gymmet och träna, på grund av att Hinseberg har blivit mer trångbott med fler intagna än tidigare.
– Man får inget utrymme att pysa ut. En del behöver motionera på det här sättet.
Hinseberg ligger på landsbygden, drygt två mil nordost om Örebro, omgivet av stängsel, barrskog och nu i mitten av oktober av bruna åkrar och träd i nyanser av rött och gult. På en kulle står anstaltens äldsta byggnad: en kulturminnesmärkt herrgård från 1800-talet med utsikt över sjön Väringen. Längst ner på sluttningen finns ett nytt häkte som tar emot både män och kvinnor.
Här har en dramatisk utveckling skett de senaste åren. Det handlar inte bara om att Hinseberg har vuxit och anstalten har fått högre stängsel. Eller att barn till de intagna numera inte får bo på anstalten på grund av att säkerheten inte längre kan garanteras.
Förut gick man inte på personalen på det här sättet. Nu tvekar man inte. En del av de yngre är också tuffare verbalt och skyr inga medel, varken mot oss eller mot varandra.
Fallen av hot, våld, trakasserier, kränkningar, våldsamt motstånd och otillåten påverkan mot Kriminalvårdens personal har också ökat kraftigt. Mellan 2014 och 2023 gick antalet anmälningar från 6 till 145. I år kan det bli ännu fler.
– Många av kvinnorna här har inga spärrar, säger Michael Hermansson.
Utanför anstaltens industri, där de intagna bland annat tillverkar madrasser, träffar vi produktionsledaren Magnus Eriksson. Han instämmer och menar dessutom att kvinnorna som är födda kring 2000-talet, Generation Z, har ett råare beteende än den äldre generationen.
– De frågar inte – det är pang på direkt!
Magnus Eriksson gör en snabb rörelse med knytnäven ut i luften och berättar om en nyligen inträffad händelse. En intagen satt i isolering en period. När kvinnan sedan skulle hämtas från cellen angrep hon omedelbart en kriminalvårdare genom att slå denne i ansiktet, utan att tveka eller säga något.
– Förut gick man inte på personalen på det här sättet. Nu tvekar man inte. En del av de yngre är också tuffare verbalt och skyr inga medel, varken mot oss eller mot varandra, säger Magnus Eriksson.
Det finns flera andra förklaringar till det försämrade läget på anstalten. Enligt en inspektion som Justitie ombudsmannen (JO) gjorde 2023 har Hinseberg platsbrist – många delar cell och anstalten har vid tillfällen tvingats till trippelbeläggningar.
Fler kvinnor har också kopplingar till gängnätverk och organiserad brottslighet, och det förekommer att intagna som misskött sig på andra anstalter placeras på Hinseberg.
För kvinnliga intagna finns endast säkerhetsklasserna 2 och 3, till skillnad från manliga anstalter som även har högsta säkerhetsklassen, klass 1.
Hinseberg är en av Sveriges sex anstalter för kvinnor, med cirka 149 platser i säkerhetsklass 2. Genomsnittliga strafftiden är 6,4 år.
Kvinnor som avtjänar sina straff i svenska anstalter har ökat med 104 procent sedan 1997. Antalet män har ökat med 70 procent.
Enligt Kriminalvården behöver anstaltsplatser för kvinnor byggas ut från cirka 400 platser till närmare 2 000 platser 2033.
566 kvinnor och 7 446 män avtjänade ett straff den 1 september 2024, 7 procent kvinnor och 93 procent män. Statistiken avser personer som har dömts till ett fängelsestraff, men kan även innebära att straffet avtjänas genom övervakning eller med fotboja utanför en anstalt.
Samtidigt tar anstalten emot både personer med korta och längre straff. Detta leder till fler konflikter, förklarar Robert Konnman, Sekos klubbordförande på Hinseberg.
– Det här är ett stort problem. Förut kunde vi flytta intagna till en annan anstalt eller avdelning om de inte kom överens. Men nu är det fullt överallt, säger han.
Michael Hermansson lyfter också fram ökningen av hot och våld som en konsekvens av att Hinseberg har allt fler intagna med psykisk ohälsa och stora vårdbehov.
– Det är det som är problemet. Vi är inga experter och har ingen specialutbildning för att hantera psykisk ohälsa, säger han och tillägger att de anställda får hand ledning men att behovet av stöd är stort.
Robert Konnman påpekar att de intagna formellt sett inte är psykiskt sjuka, men många ligger på gränsen.
– De är utåtagerande och skär sig. Varje år har vi någon som försöker ta sitt liv genom att hänga sig.
– Men när vi tar dem till den psykiatriska akutmottagningen i Örebro blir vi oftast avvisade och måste ta dem tillbaka.
Robert Konnman gissar att orsaken är bristen på resurser och vårdplatser.
Har ni tillräckligt med personal och kompetens att hantera situationen som den ser ut i dag?
– Vi har behov av mer personal i vissa lägen. Men sam tidigt får vi inte plats för fler anställda för att lokalerna inte är anpassade för det, säger Robert Konnman.
I dag finns endast säkerhetsklass 2 och 3 för intagna kvinnor. Robert Konnman efterfrågar ett nytt fängelse för kvinnor i högsta säkerhetsklass, klass 1.
– Vi behöver fler fängelser för kvinnor. Vi har ju massor av mark och åkrar här att bygga på, säger han.
Hot och våld mot personalen blir allt vanligare och grövre i takt med att kampen mot gängkriminaliteten intensifieras. Kriminalvårdaren Daniel Arenblad slogs medvetslös, och hans kollega vid Tidaholmsanstalten fick en påhälsning och hotades i sitt hem.
Kriminalvårdaren Daniel Arenblad skulle avstyra ett bråk mellan två intagna. Det slutade med att han själv attackerades och fick föras till sjuhus med hjärnskakning. Bild: Thomas Harrysson
Ett bråk bryter ut på anstalten Tidaholm mellan två fångar. Kriminalvårdaren Daniel Arenblad är först på plats bland sina kollegor. Han greppar tag om en av männen runt midjan för att dra bort honom från den andra intagna.
– Helt plötsligt smäller det till i bakhuvudet på mig. Jag förlorar kontrollen över min kropp och svimmar, säger Daniel Arenblad.
Efter cirka 30–60 sekunder vaknar han upp på golvet. Då är de intagna borta, och i stället ser han en sjuksköterska framför sig.
– Hon torkar av blod och pratar med mig. Jag blödde mycket, säger Daniel Arenblad.
Vad tänker du då?
– Jag förstår att något allvarligt har hänt. Sjuksköterskan säger att jag måste till sjukhuset.
Daniel Arenblad får också veta vad som har hänt. En intagen har kastat en stol i huvudet på honom, med sådan kraft att han fått ett cirka fyra centimeter långt sår. Senare på sjukhuset visar en undersökning att slaget orsakat en hjärnskakning.
Daniel Arenblad är bara en av många anställda inom Kriminalvården som utsatts för våld i tjänsten. Sekotidningens granskning visar att olika typer av incidenter mot anställda har ökat lavinartat.
Siffrorna visar antal fall av hot, våld, våldsamt motstånd, trakasserier/kränkningar och otillåten påverkan mot medarbetare. Enligt Kriminalvården beror ökningen delvis på ökad benägenhet att rapportera samt att inflödet av interner ökat markant.
2014: 518
2015: 602
2016: 765
2017: 991
2018: 1 337
2019: 1 707
2020: 2 197
2021: 2 552
2022: 3 614
2023: 4 722
2024: 4 519 (1 januari till och med 30 september)
Källa: Kriminalvården
År 2014 rapporterades totalt 218 fall av hot, våld, våld samt motstånd, trakasserier, kränkningar och otillåten påverkan mot medarbetare på svenska anstalter. I år har så många som 2 833 händelser anmälts (1 januari till och med 30 september). Betydligt fler incidenter har inträffat om man även räknar med händelser på häkten (se faktarutan ovan).
Hot mot anställda och deras anhöriga har blivit vanligare både på anstalter och häkten, men även hot från personer utanför anstalten riktas mot personalen.
I september fick exempelvis nio personer i den lokala ledningsgruppen på Skänningeanstalten utanför Mjölby i Östergötland var sitt brev med en patron. Breven öppnades inte av personalen själva och omhändertogs senare av polisen, som har inlett en förundersökning om grovt olaga hot.
Vid ungefär samma tidpunkt fick en kriminalvårdare på anstalten i Tidaholm besök av en man i sitt hem och hotades.
Felipe Estrada Dörner, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, känner inte till de specifika händelserna men är inte förvånad över att hot och våld mot personalen har eskalerat. Han säger att flera forskare, inklusive han själv, länge har varnat för denna utveckling och menar att det är en konsekvens av det stora inflödet av dömda personer.
– Vi är bara i början av den här utvecklingen, om inte politiken förändras. Man har inte skapat förutsättningar för att hantera så många nya fångar, säger Felipe Estrada Dörner.
– Det har lett till allvarliga konsekvenser för verksamheten och en pressad arbetsmiljö. Klienter riskerar att inte rehabiliteras och rustas för att komma ut i samhället.
Det kommer även att bildas starkare gängkonstellationer. Det har man sett i andra länder där intagnas vård inte prioriteras.
Bild: Rickard Kilström/Stockholms universitet
Vad ser du för andra risker?
– Om vi låter bli att rehabilitera och bara pressar ihop fångarna blir det fler konflikter, både mellan intagna och med personalen.
– Det kommer även att bildas starkare gängkonstellationer. Det har man sett i andra länder där intagnas vård inte prioriteras, säger Felipe Estrada Dörner.
Han menar att en lösning på situationen i Sverige kan vara att Kriminalvården får större möjligheter att ge fler dömda fotbojor. Det är något som föreslogs av Trygghetsberedningen, en kommitté tillsatt av regeringen för att föreslå insatser som stärker kriminalvården och förbättrar det brottsförebyggande arbetet.
Felipe Estrada Dörner anser att det förebyggande arbetet mot kriminalitet kan hamna i skymundan, om regeringen bara satsar mer resurser på strängare straff och att fängsla fler.
– Sverige kommer att skilja ut sig för mycket från andra nordiska och västeuropeiska länder, och ha väldigt många fångar som man har i Östeuropa eller Turkiet, säger han.
Efter misshandeln på anstalten i Tidaholm gick Daniel Arenblad tillbaka till jobbet efter bara två veckors sjukskrivning. I efterhand har han insett att han hade behövt mer tid på sig att bli helt frisk.
– Jag borde ha varit hemma i flera månader. Det var jobbigt att komma tillbaka så kort inpå. Jag fick lite panik, speciellt när jag kom till den avdelning där det hände.
Kriminalvården är inte rustat för att ta emot så många psykiskt sjuka som vi har nu.
Bild: Thomas Harrysson
När Daniel Arenblad blev angripen hade han jobbat i sju år som kriminalvårdare. Han märkte att han blev mer vaksam på jobbet jämfört med hur han var innan. De senaste två åren tycker han dessutom att det också blivit vanligare med dödshot från intagna.
– Hoten har alltid tagits på allvar men det har i de allra flesta fallen inte funnits något reellt hot bakom det som sagts. Men nu tas det på större allvar.
Vad krävs för att hoten och våldet ska minska?
– Platsbristen inom Kriminalvården måste lösas och rättspsyk behöver byggas ut. Kriminalvården är inte rustat för att ta emot så många psykiskt sjuka som vi har nu, säger Daniel Arenblad.
Den intagne som angrep Daniel Arenblad dömdes vid hovrätten för våld mot tjänsteman i september i år.
Elin Lindskog, chef på sektionen för individsäkerhet på Kriminalvården, menar att Kriminalvården aldrig kan vara en helt riskfri arbetsplats.
– Vi arbetar med personer som till exempel är dömda för grova våldsbrott eller är gängkriminella, säger hon.
Kriminalvården har de senaste åren rustat sig med anledning av den grövre kriminaliteten, förklarar Elin Lindskog. Dessutom gör Kriminalvården alltid risk bedömningar, samarbetar med Polisen och sätter in skyddsåtgärder vid behov, betonar hon.
– Vi stöttar alltid den person som blivit utsatt samt ansvarig chef, som har arbetsmiljöansvar, säger Elin Lindskog.
Städare som blir utskällda tills de börjar gråta och undangömda skatteskulder i miljonklassen. Nu visar det sig att det kritiserade bolaget Kleni har haft i uppdrag att städa ett hus i Stockholm som ägs av Seko. Efter den senaste veckans avslöjanden har det fackägda bolaget Fasab sagt upp avtalet.
”Jag blev extremt bekymrad när jag läste granskningen. Det är chockerande uppgifter”, säger Anders Rehn, vd för det fackägda bolaget Fasab. Bild: Peter Önnestam/Fasab
I en rad artiklar har Fastighetsfolket och Kommunalarbetaren granskat städföretaget Kleni, som städar hos kommuner, regioner och bostadsbolag runt om i landet.
Nu visar det sig även att fackens bolag Fasab anlitat Kleni. Företaget städar ett hus som ägs av Seko och ligger på Barnhusgatan i centrala Stockholm.
I huset sitter flera av LO-förbundens a-kassor. Fackförbunden Fastighets, Byggnads, Elektrikerna och Seko har även möteslokaler här.
Efter Fastighetsfolkets och Kommunalarbetarens granskning av arbetsvillkoren på Kleni har Fasab, som ägs av flera LO-fack och som upphandlat städningen, valt att säga upp städavtalet. Det uppger Fasabs vd Anders Rehn.
– Jag blev extremt bekymrad när jag läste granskningen. Det är chockerande uppgifter. Vi ägs av fackförbunden och det är otroligt viktigt att vi anlitar bra arbetsgivare. Det handlar om att bevara den svenska modellen, säger Anders Rehn.
Fasab står för Facklig Administration i Samverkan AB och är en beställarorganisation som ägs av Byggnads, Seko, Elektrikerförbundet och Fastighets.
Det var år 2019 som Klenis föregångare Clean Quality fick städuppdraget i Sekos hus på Barnhusgatan.
När Clean Quality gick i konkurs 2022 med stora skatteskulder överlät Clean Quality inventarier, bilar och verktyg till Kleni. Flera personer med ledande roller på Clean Quality fick också ledande positioner i Kleni.
Till Fasab, som upphandlat städningen i Sekos hus, sa Clean Quality att man bytt namn till Kleni. Dock framgick det inte att Clean Quality hade gått i konkurs, uppger Anders Rehn. På så sätt fick Kleni städa vidare i fackens lokaler.
– Clean Quality hörde av sig och sa att de skulle göra ett namnbyte. Jag sitter med ungefär 200 upphandlingar och hade inte resurserna att undersöka det djupare. Så avtalet löpte på, säger han.
Hur ska ni framöver undvika att köpa tjänster av oseriösa bolag?
– Vi utvecklar hela tiden våra sätt att upphandla. Våra rutiner idag ser annorlunda ut än vad de gjorde 2019 när vi tecknade det här avtalet. Vi kontrollerar de leverantörer som vi köper tjänster av noga, och även deras underentreprenörer.
Hur allvarligt är det att ni, som är fackens bolag, köper städning av oseriösa städföretag?
– Jag tycker att oavsett vem du representerar är det lika illa när pengar går till oseriösa arbetsgivare. Det är viktigt att vi fick den här informationen så att vi nu kan agera, säger Anders Rehn.
Fotnot: Läs mer om vad som avslöjats om Kleni på fastighetsfolket.se.
Nu har vi testat att låta privata aktörer köra Stockholms tunnelbana i 25 år. Jag vill ha en utvärdering av hur det fungerar – inte en ny utländsk operatör, skriver tunneltågföraren Matilda Teglund.
Det är en tisdagskväll i januari. Jag sitter i soffan med datorn i knät när pappa ringer. Han har kollat nyheterna. “Vi hörde att du fått en ny arbetsgivare” säger han. “Jaha, vad spännande”, svarar jag, “det var mer än vad jag visste”. Vi skrattar.
Medan vi pratar börjar jag surfa runt efter mer information. Det finns inget på intranätet än, inget i jobbmailen. Några engagerade personer på Facebook har yttrat sig. Jag kollar vad SVT skriver. “Det är inte Kina i alla fall” konstaterar jag och lovar pappa att jag ska höra vad kollegorna tycker.
Jag har kört tunnelbana i 18 år. När jag började var jag 22 år gammal och det stod Connex på uniformen. De säger att man fastnar och de har rätt. Vi har fortfarande kvar ett gäng förare som anställdes av SL. De har en extra semestervecka och kan berätta historier om hur det var på den gamla goda tiden, när allt var lite vildare och lite friare. Mycket har hänt och det är svårt att veta exakt vad som är tidsandan och vad som beror på operatören, men de flesta är överens om att det var bättre att vara anställd av SL än av Hongkong.
Det är en märklig sak i sig att köra skattefinansierad tunnelbana och vara anställd av ett statligt företag från andra sidan jorden.
Det är en märklig sak i sig att köra skattefinansierad tunnelbana och vara anställd av ett statligt företag från andra sidan jorden. Det är ännu märkligare att kanske eller kanske inte vara anställd av Kina. Det var inte förrän i samband med protesterna i Hongkong 2019 som jag på allvar började reflektera över den saken. Min förundran har inte minskat. Den nya operatören ägs av brittiska Go-Ahead och ComfortDelgro, med säte i Singapore. Jag googlar Singapore och försöker förstå.
Det är ok att pappa fick veta före mig att MTR förlorat kontraktet. Tunnelbanan är allas. Jag har alltid känt att jag har dubbla intressen i verksamheten. Som skattebetalare och som anställd. Som resenär och som kollega.
På sistone har jag funderat mycket på vad man tänkte skulle ske, när man lämnade över driften till privata aktörer. Det verkar ha funnits en idé om att konkurrens skulle leda till effektivisering. Det verkar också funnits en bakomliggande föreställning om att SL inte kunde effektivisera och fortfarande behålla driften.
Jag tänker att vi har testat i 25 år nu och jag skulle vilja veta vad som hände med pengarna. Hur de har vandrat, i alla led. Jag skulle vilja veta vad vi tjänat och vad vi förlorat. Som skattebetalare och som kollegor, som människor och som samhälle. Jag skulle vilja ha en utvärdering, inte en ny operatör.
Intresset för utvecklingen är måttligt bland kollegorna. Man är luttrade. Jag berättar vad jag läst i tidningen: att Go-Ahead ställde till det så mycket i England att man blev en bidragande faktor till ett återförstatligande av järnvägen. Det väcker ändå viss entusiasm. Kanske kan vi hoppas på samma.
Lokförare och tågvärdar tvingas betala för sina toalettbesök på Hallsberg station – eftersom de inte har någon rastlokal. Nu har operatören VR Sverige, som kör Tåg i Bergslagen, anmälts.
Mathilda Gullå och hennes kollegor på Tåg i Bergslagen vill ha tillgång till en rastlokal med toalett i Hallsberg. I dag är de hänvisade till samma toa som allmänheten. Bild: Privat/Shutterstock/TT
Till skillnad från SJ:s personal saknar lokförare och tågvärdar på Tåg i Bergslagen både rastlokal och toalett på Hallsberg station i Örebro län.
– Har vi inget tåg på stationen måste vi använda den offentliga toaletten i stationshuset och själva stå för kostnaden, säger Mathilda Gullå, tågvärd och skyddsombud.
Arbetsgivaren VR Sverige har valt att inte göra några åtgärder. Företaget menar att personalens uppehåll på Hallsberg station inte är långa nog för att motivera en rastlokal och toalett.
Mathilda Gullå håller inte med. Hon förklarar att personalen ibland kan stanna kvar på tåget, men att det också förekommer att de måste vänta mellan tio minuter och en timme utomhus om nästa arbetspass är på ett annat tåg. Det är vid dessa tillfällen som behovet av en rastlokal med toalett blir särskilt stort.
– Även om vi har ett fordon att vistas i, vill man kunna få lite omväxling i arbetsmiljön och kunna gå ifrån en stund, säger Mathilda.
Utöver bristen på rastlokal och toalett påpekar Mathilda att risken för hot och våld ökar när personalen tvingas vistas på stationen eller perrongen. Flera allvarliga incidenter med hot och våld mot personal har inträffat på sträckan Örebro–Hallsberg–Kumla de senaste åren.
– Det är inte så jättekul att träffa på vissa resenärer. Vi blir ganska utsatta, säger Mathilda Gullå.
Det finns även problem på Ludvika station, där personalens rastlokal är drabbad av mögel och en avloppskada. VR Sverige har därför hyrt ett hotellrum åt personalen, men enligt Mathilda Gullå upplevs miljön som liten och otrygg.
– Det har hänt att fem till sju personer har trängts i rummet samtidigt. Själv undviker jag att vara där, eftersom dörren alltid står öppen och man aldrig vet vem som kan komma in.
Tillsammans med fackförbundet Seko har skyddsombuden på Tåg i Bergslagen larmat Arbetsmiljöverket om situationen i Ludvika och Hallsberg, som P4 Örebro var först med att rapportera om. Hittills har inga åtgärder vidtagits.
VR Sverige vill inte ställa upp på en intervju förrän Arbetsmiljöverket har lämnat ett besked i frågan.
I mitten av januari omkom en lokförare på Västtåg i en kollision med en lastbil utanför Uddevalla. Han fick mindre än åtta sekunder på sig att reagera. Nu har Statens haverikommission (SHK) utrett olyckan.
Låg hastighet i kombination med vinterväglag låg bakom att lastbilen och dess släp fastnade på spåret, enligt utredningen från Statens haverikommission. När lokföraren såg bilen var det för sent att hinna stanna. Bild: Adam Ihse/TT
Klockan närmar sig halv nio på morgonen. Tåget från Trollhättan är något försenat och färdas i 90 kilometer i timmen mot Uddevalla.
Tågvärden går runt bland de sex resenärerna för att kontrollera vilka som ska resa vidare från Uddevalla. Därefter går hon till lokföraren, skriver Statens haverikommission (SHK) i sin rapport.
Natten innan har det snöat, och temperaturen ligger nu på minus åtta grader. Marken är täckt av snö.
Tåget kör ut från en svag högerkurva. Då ser lokföraren och tågvärden en lastbil som står på plankorsningen framför dem. En av bommarna har fastnat på fordonet.
– Gå ut! säger lokföraren till tågvärden och drar sedan i nödbromsen, som används endast vid situationer som kräver maximal bromskraft.
Tågvärden lämnar snabbt förarhytten och sätter sig i ett passagerarsäte i vagnen bakom. Kort därefter inträffar kollisionen.
Tåget hinner inte bromsa i tid och stannar först 130 meter efter korsningen. Lokföraren, som var i 65-årsåldern, omkommer. Av de övriga ombord skadas några lindrigt, medan en resenär klarar sig helt oskadd.
… trafikerar regionala tåglinjer som Västtrafik ansvarar för. Västtågen körs av SJ genom dotterbolaget SJ Götalandståg.
Olyckan inträffade den 15 januari i år vid plankorsningen Ramseröd, strax utanför Uddevalla i Västra Götaland.
Enligt Haverikommissionen berodde olyckan på att lokföraren inte fick någon varning om att lastbilen, med ett släp lastat med byggdelar i betong, hade fastnat i korsningen.
Halvbommar, till skillnad från helbommar, lämnar beskedet till tåg att vägskyddsanläggningen är igång innan bommarna är helt nerfällda. I detta fall fastnade bommen på lastbilen, men den hade hunnit fällas ner tillräckligt för att signalera att tåget kunde passera.
Haverikommissionen kritiserar Trafikverket för bristande hantering av riskerna med halvbomsanläggningar.
”Tidigare olyckor visar att kombinationen av tåg, tunga fordon och halvbomsanläggningar är en förhöjd risk som kan leda till allvarliga konsekvenser för järnvägstrafiken och vägtrafikanter”, står det i rapporten.
Haverikommissionen har utrett sex liknande olyckor sedan 2000-talet och uppmanar Trafikverket att utrusta fler plankorsningar med hinderdetektorer, som slår larm om ett fordon fastnar på korsningen.
– Rent generellt gör Trafikverket ett bra arbete med att ta bort plankorsningar och höja säkerheten. Men när det gäller halvbomsanläggningar har det gått för långsamt, säger Johan Gustafsson, Haverikommissionens utredningsledare för olyckan vid Ramseröd.
Han pekar på att man i Norge har en teknik som analyserar bilder från korsningar och skickar nödrop till lokförare och tågvärdar.
Trafikverket menar att den svenska tekniken för hinderdetektorer är föråldrad och har sagt att man ska utveckla den. Men något sådant arbete har ännu inte genomförts enligt Haverikommissionen.
Trafikverket har fram till februari nästa år att svara på rapporten. Tidigare har man sagt att det är ekonomiskt orealistiskt att bygga bort alla faror vid plankorsningar och att man därför prioriterar andra lösningar.
Det har också beslutats att inte ersätta halvbommar med helbommar vid samtliga korsningar, och Trafikverket bedömer inte att plankorsningen Ramseröd behöver byggas om.