Arbetare, finns det fortfarande sådana? Skotten i Ådalen den 14 maj 1931, var en tragisk händelse under den stora depressionen. Medborgare i de norra delarna i Sverige miste sina jobb, fattigdomen och misären blev ett faktum.

1 maj-demonstrationen är arbetarnas dag. Då går vi i samlad trupp, höjer våra fanor och knyter nävarna så att naglarna vitnar.

Att vara arbetarklass är vår stolthet, men tack vare sossarnas vekhet blir det allt färre som ger dem sin röst. Våra arbetarpartier höll från början reda på varandra för att inte spåra ur.

Arbetaren brukade vara stolt

Ett arbetarparti vet sin givna plats. Gamla tiders arbetare var oftast en stolt person. Dessa höll fast vid sin egen sort och avlade helst fram ett barn med kraft i nypan och en väldresserad hjärnsubstans.

Den moderna svensken tycks inte känna till att det fortfarande finns klasskillnader i samhället. Nu är det inte bara människor med skitiga, välanvända kläder som är arbetare. Nu har det även dykt upp välklädda medborgare med arbetarlön, men ofta döljer deras klädsel en fattig person.

Arbetaren har bytt skepnad

Arbetarklassen tycks byta skepnad när arbetet sker med dator och handburen telefon. Den fattige ser ut som rik, men äter den fattiges mat.

Skillnad var när det moderna samhället började ta form de första åren efter andra världskriget. Sverige hade då första tjing på att kunna bygga ett modernt samhälle när resten av Europa led efter sviterna av det grymma kriget.

Industrier, skolor, bostäder och ny infrastruktur i våra samhällen krävde mängder av arbetskraft. Arbetare importerades från andra länder. Arbetaren hade ett tryggt och skönt liv i vårt avlånga land. Vi visste vår plats i samhället och den var helt enkelt okej.

Inte längre samhällshjältar

Sagan började sedan ebba ut i början av 1980-talet. Arbetaren fick en annan roll, vi var inga samhällshjältar längre. Nu är vi inte de gamla vanliga arbetarna längre, vi har hamnat i en helt annan fålla som inte värderas något vidare högt av den högutbildade massan.

En del av oss har arbetarens klädsel. En del av oss bär den rikes kläder och tror sig vara på en högre plats, men står ändå kvar på den lägsta pinnen när denne får sin låga lön. Det verkar som att arbetaren inte vet sin plats i ledet förrän maten ska stå på bordet och pengabörsen alltid är tom.

Arbetarpartierna ser inte de fattiga

Landets arbetarpartier smeker gärna knegaren, men tycks inte se mängden av de tomma portmonnäernas folk. Folk med skräddarsydd kavaj och lyxig bil är på framfart, det skrämmer verkligen.

Tänk vad fort det gick att gå tillbaka till gamla tiders fattiga folk. Nu är vi tillbaka på ruta ett.

Vet du som läser dessa rader vilken sort du är? Det är inte skamligt att tillhöra arbetarklass. Visa med knuten näve hur du önskar din framtid.

Lägg din röst för arbetarna

När jag skriver det här är det bara några dagar till den första maj. Då går jag med i ledet med knuten näve. Senare i höst väntar valurnan på min röst.

Självklart blir det arbetarnas parti. Jag hoppas ni också lämnar er röst. Utan arbetaren försvinner Sverige.

Stolt arbetare