2018 inledde Green cargo en ”förändringsresa”, besparingar och en omorganisation, bland annat drar man ned på bemanningen vid växlingsarbeten på ett 30-tal arbetsställen.

Tanken är att Green cargos ska spara in 250-300 miljoner kronor fram till 2022.

Samtidigt finns ett stort behov av att investera i lok som har större dragkraft och i vagnar. Enligt företaget är sju av tio lok mer än 40 år gamla och bättre vagnlösningar skulle skapa konkurrenskraft och lönsamhet.

Jan Sundlig, styrelseordförande på Green cargo.

Green cargo vill även kunna förnya IT-miljön och utveckla sina digitala tjänster. Detta för att förenkla vardagen för medarbetare:

– Vi behöver utveckla fakturerings- och bokningssystem, teknik och underhåll, att få automatiska rapporteringar av status på bromsblock, så man kan få teknisk information och få till ett effektivare underhåll, säger styrelseordförande Jan Sundling till Sekotidningen.

”Kritiskt för Green cargo”

Även kommunikationsflöden mellan medarbetare på bangården och i loken vill bolaget digitalisera och automatisera.

– Det kan ta flera dagar innan en felrapport från en lokförare blir läst. Anmälan kan hamna överst, eller underst i en hög.

För allt detta ska kunna genomföras behöver Green cargo mer pengar än vad som kan sparas in genom den så kallade förändringsresan, menar Jan Sundling.

I februari skickade bolaget in en ansökan till ägaren, den svenska staten, om ett kapitaltillskott på 1,4 miljarder. Efter det gav näringsdepartementet revisionsföretaget KPMG i uppdrag att göra en andra bedömning.

Jag hoppas att man litar på det vi gör syftar till att vi en gång för alla tar det här bolaget över tröskeln och in i en bättre framtid

Jan Sundlig, Green cargos styrelseordförande.

KPMG:s slutrapport läcktes nyligen till Dagens Industri, som avslöjade att Green cargo enligt revisionsbolaget snarare behöver 2,2 miljarder.

Kan det bli kritiskt för Green cargo?

– Vi har understrukit att det här ska hanteras skyndsamt. Green cargo har levt under en lång tid i en ganska kritisk situation där mycket pengar förloras årligen. Men vi tror inte att vi ska behöva hamna i en akut situation. Vi är optimistiska och styrelsen och ledningen är övertygande om att vi kommer att lösa det här, säger Jan Sundling.

Hur påverkas personal av det ekonomiska läget och förändringsresan?

– Jag tror man känner sig orolig och inte riktigt informerad om alla delar. Vi försöker vara öppna och informera och har ett bra samarbete med de fackliga förtroendevalda i styrelsen. Jag hoppas att man litar på det vi gör syftar till att vi en gång för alla tar det här bolaget över tröskeln och in i en bättre framtid.

Jan Sundling tonar samtidigt ner omfattningen av förändringsresan:

– Det är inget stort besparingsprogram med stora neddragningar, säger han.

Seko på Green cargo håller inte riktigt med. Fackets grundsyn är att man alltid ska vara minst två vid växlingsarbeten. Annars blir det inte lika säkert för personalen. Det med tanke på att det har det skett fyra dödsolyckor på Green cargo de senaste åren, som på olika sätt har koppling till växlingsarbete.

– Det enda jag kan säga som styrelseordförande, som inte arbetar operativt, är att ingenting vi säger, eller vill att folk ska göra, får gå ut över säkerheten, säger Jan Sundling.

Så sent som i slutet av april skrev Sekotidningen om arbetsbelastning på bangårdarna Sävenäs och Kville i Göteborg upplevs som alldeles för hög. Personal har ångest och olust över att gå till jobbet, enligt huvudskyddsombudet Kim Ringius.

”Green cargos personal är stolta”

Arbetsgivaren har samtidigt tagit in allt fler pensionerade bangårdsarbetare som timanställda, för att lappa ihop luckor i scheman. Även lokförare och bangårdsarbetare från Hallsberg och Malmö har fått rycka in på Sävenäs och Kville.

Jan Sundling betonar att Green cargo inte ska präglas av dålig arbetsmiljö eller många timanställda.

– Det här ska vara ett bolag ska ha hög säkerhet, som har medarbetare som gillar att arbeta på Green cargo. Det är vi skyldiga dem. För det är inte vilka medarbetare som helst. Det här är folk som älskar järnvägen. De har pappor, mammor, bröder, deras farmor eller farfar har jobbat på järnvägen. De är stolta. Det har vi både glädje och nytta av, det ska vi verkligen inte förstöra.