Om det blir ett avbrott i cementproduktionen kommer stora infrastruktursatsningar behöva skjutas på framtiden. I värsta fall blir de inte av alls, enligt Daniel Eriksson.

Daniel Eriksson har jobbat med järnväg på Trafikverket, dessförinnan Banverket, i 27 år. Numera planerar han långsiktiga infrastruktursatsningar på nationell nivå och har kontakt med kollegor över hela landet, från sin arbetsplats i Kristianstad.

Cementakrisen har resulterat i många diskussioner och funderingar hos honom och kollegorna.

– Vi som jobbar med infrastruktursatsningar, där det går åt mycket betong och stål, vet ju att utan betong blir det ingen gruvbrytning och därmed inget stål. Då har vi vare sig räls, slipers eller tunnlar. Det skapar ju oro, säger Daniel Eriksson.

Hot mot jobb – och stora järnvägsprojekt

Om det blir svårare att få tag på cement och priserna stiger, så kommer Trafikverket minska mängden beställningar av exempelvis spårbyten från underentreprenörer, enligt Daniel.

– Det riskerar att slå ut många Sekoiter inom drift, underhåll och byggnation av järnväg. Sedan drabbas bygg- och anläggningsbranschen i övrigt. Det kommer slå hårt mot vanliga arbetare.

Men arbetslöshet är bara den första krisen samhället står inför om det blir ett glapp eller minskning i leveransen av cement, menar Daniel. I nästa steg riskerar stora infrastrukturprojekt att behöva ställas in.

– Säg att ett projekt skjuts upp tre, fyra år. Då kanske det inte längre kommer finnas utrymme att jobba med det projektet, eftersom resurser som skulle gå till andra projekt inte längre kommer finnas tillgängliga. Det är så komplexa projekt och blir en kedjereaktion – som en trafikstockning, där vi riskerar att skjuta 20 års planering i sank.

Daniel är noga med att påpeka att detta är hans egen bedömning, och inte Trafikverkets.

– I min roll får man ett helikopterperspektiv. Jag ser ju hur tajt det redan är med resurser för järnvägen.

Besviken på regeringens hantering

I sitt arbete har Daniel vid flera tillfällen tagit upp hoten mot de nya bansträckningar som planeras de kommande tio åren. För att järnvägsprojekten ska kunna genomföras krävs stabila leveranser av stål, cement, halvledare och el. Allt måste klaffa.

– Annars får vi skjuta upp upprustningen av järnvägen. I värsta fall får vi stänga ner delar för att vi inte kan garantera säkerheten. Jag är personligen högst orolig, säger Daniel.

Var är konsekvensanalysen från regeringen, vad är plan B?

Daniel Eriksson, planerar på Trafikverket

Utan rätt material kommer Sverige inte heller kunna nå upp till de krav EU satt upp på klimatområdet, enligt Daniel – nämligen att järnvägens kapacitet ska öka med 100 procent till år 2050.

– Det kräver fler spår, mer betong och mer stål. Annars blir det god natt för järnvägen. Ett stopp för Cementa gör att vi får en liten miljövinst på kort sikt, men en stor miljöförlust på livstid.

Daniel är besviken på regeringens hantering av Cementakrisen. Frågan borde i slutänden avgöras av den politiska viljan och inget annat, menar han.

– Var är konsekvensanalysen från regeringen, vad är plan B? Att på sikt minska betongberoendet ska vi absolut ha som ambition. Men vi kan inte överlåta till domstolar att avgöra om vi ska ha betong i samhället eller inte. Det måste politikerna hantera. Nu kommer de in en minut i tolv.