Spänt läge när Seko Pågatågen gör sig redo för konflikt

Många som arbetar på Pågatågen är redo att gå ut i strejk om så skulle behövas. Vissa till och med ser fram emot det och oroar sig för att Seko ska ta ut någon annan grupp istället. En grupp som tar mer skruv, men samtidigt inte kan ses som farlig för samhället på samma sätt om tågtrafiken.

Lokföraren Esbjörn Klemedsson hänger sig fast vid att Seko deklarerat: ”vi går inte ut ur den här avtalsrörelsen utan ett lokalt avtal med innehåll.”

Skydda lokala villkor

–Det måste Seko leva upp till, säger han.

Och i det löftet finns strejken med som sista påtryckning. Knut Thor och Nanatalak Vinde nickar instämmande.

–Jag tror på Seko, jag tror vi klarar det säger Nantalak.

Hon har varit tågvärd i 15 år, eller kundvärd, som det heter sedan Arriva ändrade titel och tog bort säkerhetstjänsterna för ett par år sedan.

Eftersom Nantalak varit anställd länge har hon behållit sin lön och heltid, medan alla som nyanställs får lägre lön, det kan skilja 6 000 kronor per månad, och deltid.

Hon, Knut Thor och Esbjörn Klemedsson har villkor som grundar sig på ett lokalt avtal från 2007 mellan Arriva Tåg och Seko. Ett avtal som den nya operatören Arriva Sverige försökt att komma ur sedan de tog över trafiken 2018.

”Självklart att kämpa”

Trots att de centrala parterna tecknade ett avtal som skulle garantera det lokala avtalets fortlevnad har det blivit strid om huruvida det gäller eller inte. Arriva Sverige anser att förhållandena ändrats och att det därför inte ska gälla, Seko menar att det är samma verksamhet och därför ska det nuvarande avtalet gälla.

I vår avgör Arbetsdomstolen om det finns en gällande avtal som ska följas.
Men för Seko lokalt och medlemmarna är det självklart att fortsätta kämpa. Förhandlingar om ett nytt lokalt avtal har hittills inte varit lyckosamma.

–Vårt nuvarande lokala avtal innehåller så mycket som vi måste få behålla och helst bör det bli ännu bättre, säger Nantalak.

–Vi är beredda att ta fajten för det.

Det senaste året har varit tufft med varsel om uppsägning av all personal i somras och senare ett försök att tvinga alla att gå mer till deltid, så kallad hyvling. Bara en medlem sa ja till förfrågan som företaget skickade ut med hot om att den som sa nej riskerade uppsägning.

Allt detta gör att stämningen inte den bästa bland kollegorna, berättar Nantalak.

–Det är inte alltid roligt att gå till jobbet. Trots coronaviruset får personalen inte ens fri handsprit. Jag köper själv och fyller på min lilla rosa flaska, säger hon och tar upp den ur väskan. Nantalak använder ett eget visir på tåget när hon känner att det behövs och arbetsgivaren godtar det.

Löneökning inte viktgast

När Sekotidningen är på besök införs nya restriktioner för Skåne och i de ingår att befolkningen uppmanas att inte åka kollektivt. Det spär på den oro som många redan känner, för sjukdomen och för jobben.

Seko har haft mycket att göra på Pågatågen de senaste åren. Allt från att driva rätten till kisspaus till att stå emot försök att hyvla tjänster och hantera varsel om uppsägningar. Företaget hänvisar till ekonomiska problem och det är inget facket kan påverka. Mer än att säga att Arriva satt sig själv i den situationen genom att lägga ett för lågt anbud på trafiken.

–De räknade inte med att det lokala avtalet skulle gälla och då faller kalkylen, säger Knut Thor.

Den månghövdade krisen gör att höjda löner och arbetstidsfrågor inte står högst upp på personalens önskelista den här avtalsrörelsen. Så som det brukar vara i normala fall.

Visst behöver de nyanställda kundvärdarnas löner höjas, det är alla överens om. men det är helt beroende av att det lokala avtalet blir kvar, menar Nantalak, Knut och Esbjörn. Liksom möjligheten till återhämtning, hur fridagar läggs ut till exempel. Men även dessa är kopplat till det lokala avtalets innehåll.

Avtalslöst tillstånd

Esbjörn Klemedsson säger att han inte bryr sig om det blir någon löneökning alls i år. Han har förstås redan en hyfsad lön, precis som förarkollegan Knut Thor och det är lätt att säga.

Men båda säger att nu står striden om att rädda alla anställdas villkor. Det handlar om lönenivåer, som inte skyddas i branschavtalet, arbetstider och ledigheter.

Den 30 november är sista dag då Arriva avser att tillämpa det nuvarande lokala avtalet. Det är samma dag som det centrala avtalet löper ut och avtalen hänger samman tidsmässigt.

Företaget menar att alla anställda då går över på branschavtalet. Samtidigt fortsätter parterna att förhandla om ett nytt lokalt avtal. 

Enligt Knut Thor stämmer det inte att personalen den 1 december går över på branschavtalet. Alla avtal löper ut och det blir ett avtalslöst tillstånd.

–Inget händer. Seko kommer inte att skriva på ett nytt branschavtal, om inte våra frågor är lösta. Dessutom råder ingen fredsplikt.

Försöket att hyvla, tvinga alla till deltid, är ett gammalt krav från arbetsgivaren och har inget med den nuvarande ekonomiska krisen att göra, enligt Esbjörn Klemedsson.

Alla litar inte på Seko

–Det har Arriva drivit i tio år. De vill ha ut 100 procent av arbetstiden på personalen och har de folk på deltid kan de lägga på mertid i den utsträckning de behöver, säger han.

Att frågan måste lösas, helst i avtalsrörelsen är alla rörande överens om.

Om arbetsgivarna vinner den här striden om det lokala avtalet, vad händer då?
–Då är det kört när det gäller Sekos möjlighet att alls få bra lokala villkor vid upphandling, säger Ola Brunnström.

Alla litar inte på att Seko ska klara att ro frågan i land. Det finns en rädsla att det inte blir någon strid.