Djup snö och minus trettio grader, ösregn eller full storm. Godstågens lokförare får ge sig ut i alla väder om de behöver gå på toaletten. Några sådana möjligheter finns nämligen inte i loken, trots att godstågen har funnits i 150 år.

Sara Kristiansson är lokförare på Green Cargo i Boden och har kört godståg sedan 2019. Liksom många andra funderade hon på hur det fungerade med toaletter innan hon sökte till lokförarutbildningen.

– Det var en av de första frågorna som kom upp på skolan, säger Sara Kristiansson.

Dricker mindre vatten

Under ett arbetspass kan det förekomma uppehåll när tågen stannar på en driftplats för att exempelvis släppa förbi ett snabbare tåg.

Då går det att ringa trafikledningen och tala om att man vill lämna tåget några minuter. Blir det akut går det också att be om att få stanna vid exempelvis en station – men det gör att lokföraren riskerar att bli sen.

Jag har stått i snö upp till midjan. Som tjej får man stå och trampa upp en liten platå. Killar har det lite enklare eftersom de kan stå upp, så är det ju.

Kajsa Anderson Junkka, lokförare Green Cargo

Saras arbetspass är som regel mellan fyra och fem timmar långa, men det är inte ovanligt att de förlängs på grund av oförutsedda händelser och störningar.

– Nu på vintern händer det lite oftare. Jag har tack och lov inte behövt sitta så jättemycket längre än beräknat, tre eller fyra timmar extra har det blivit. Det finns de som blir sittande betydligt längre. Då har man till slut inget val, utan måste ut i skogen och kissa.

Saras lösning är att dricka mindre när hon jobbar.

– Jag dricker väldigt sparsamt. Inget kaffe eller te, och inga större mängder vatten. Mitt i sommaren när det är varmt så måste man ju dricka såklart, men normalt sett dricker jag inte så mycket.

Riskabelt att lämna loket

Hennes kollega Kajsa Anderson Junkka, som också sitter i klubbstyrelsen för Green Cargo i Norrbotten, gör samma sak.

I norra Sverige där både hon och Sara jobbar är det långt mellan stationer och småorter där det kan finnas toaletter.

Att stanna mitt i skogen innebär att det ibland är långt avstånd från lokets steg ner till makadamen.

– Det gäller att vara uppmärksam på höjden. Sedan går det ju tåg på spåren bredvid också, det här är verkligen ett yrke där man måste vara med i matchen. Det är alltid en säkerhetsrisk att lämna loket, säger Kajsa.

Den här platsen fick fungera som toalett när lokföraren Kajsa Anderson Junkka var på väg söderut mot Vännäs strax före jul. Snödjupet uppskattade hon till omkring 30 cm.

På sommaren går det väl an att använda skogen för toalettbesök, tycker hon. Men på vintern är det betydligt svårare.

– Jag har stått i snö upp till midjan. Som tjej får man stå och trampa upp en liten platå. Killar har det lite enklare eftersom de kan stå upp, så är det ju. Det blir att man sitter och håller sig i stället. Och vad gör det för hälsan?

Något annat som gör frånvaron av toaletter och rinnande vatten svårare för kvinnliga lokförare är att de har mens.

Vissa löser det genom att använda menskopp som inte behöver bytas så ofta, andra använder preventivmedel som gör att de inte får mens och några stannar tåget och byter mensskydd i skogen.

– För de som blöder mycket och behöver byta skydd ofta blir det ju svårt. Jag förstår att folk har det jobbigt, vissa av mina kvinnliga kollegor har det jättebesvärligt med den biten, säger Sara.

Fick kisspåse av arbetsgivaren

Vid ett tillfälle delade Green Cargo ut Woopi-påsar till lokförarna. Det är en kiss- och kräkpåse som omvandlar vätska till en luktfri gel.

– De delade ut dem i våra fack. De är ungefär som en änglapotta som man säger inom vården. Jag har med dem för krissituationer men har inte provat än. Jag tyckte det var bra gjort, säger Sara.

Att kissa i en påse tyckte företaget var en god idé.

Påsarna är dock inget som lockar Kajsa Anderson Junkka.

– De är väldigt små i diametern. Då masar jag mig hellre ut. Jag har faktiskt inte hört någon säga att de använt dem.

Det är inte bara lokförarna på Green Cargo som saknar toaletter, utan situationen är likadan på andra bolag.

Anna Helmersson är lokförare på malmtågen som Railcare T AB kör åt Kaunis Iron i Kiruna. Hon kan börja vid åttatiden på morgonen och sedan vara klar och ha möjlighet att gå på toaletten först vid tre, fyra på eftermiddagen. Ibland kör hon elva timmar i sträck, med en enda toapaus i mitten.

– Jag är uppväxt i fjällfärden och det är mest där jag kör, så för mig har det inte varit ett så stort problem. Behöver jag kissa så stannar jag tåget och går ut i skogen. Men oftast kör jag på. Vi brukar skämta och säga att man utvecklar lokförarblåsa, säger Anna.

Precis som Sara och Kajsa på Green Cargo tänker hon på att inte dricka så mycket under arbetspasset.

– En toalett på loket vore ju suveränt. Men det har inte funnits en tanke på att det skulle bli så, så man har anpassat sig.

Vet inte var toaletter finns

Jim Essén är lokförare och Sekoombud på Hector Rail i Piteå. Tidigare jobbade han på ett bemanningsföretag för lokförare i Sydsverige.

Han påpekar att det är lättare för lokförarna i norra Sverige att smita ut i skogen och utföra behov än för deras kollegor i södra Sverige.

– Där är det åkermark i mycket större utsträckning, och det är mycket mer trafik på banan – dubbelspår och kanske fem tåg före, fem efter, så då är det inte bara att stanna. Då blir de tokiga på trafikledningen och ringer och undrar vad man håller på med, säger Jim.

Vi fick en ny tagg för något år sedan, men för mig har den aldrig fungerat. Jag har provat i ett års tid.

Jim Essén, lokförare Hector Rail, om tillgången till Trafikverkets teknikhus

Många stationshus är låsta en stor del av dygnet eller hela tiden.

– Så även om det finns toaletter där så har vi ofta inte tillgång till dem.

I vissa av Trafikverkets teknikhus – små byggnader längs med spåren – finns det toa, men inte alla.

Det pågår en diskussion mellan Trafikverket och järnvägsbolagen om huruvida godstågsbolagens anställda ska få komma in i teknikhusen eller ej. Tills vidare ska de anställda ha fortsatt tillgång, men så ser det inte ut i praktiken.

Jim Essén är lokförare och Sekoombud på Hector Rail i Piteå.

– Vi fick en ny tagg för något år sedan, men för mig har den aldrig fungerat. Jag har provat i ett års tid. Och jag har ingen kollega som lyckats komma in i dem heller, säger Jim.

Sara Kristiansson på Green Cargo har hört talas om teknikhusen, men aldrig besökt något av dem. Hennes kollega Kajsa Andersson Junkka saknar en samlad överblick.

– Det är ett av problemen, att det inte finns någon bra information om var det finns toaletter och hur vi kommer åt dem, säger Kajsa.

Jim på Hector Rail tycker att någon borde skapa en toa-app.

– Det är säkert många lokförare som skulle betala fem kronor för att ladda ner den.