Dubbelt så tungt med glesare utdelning på Postnord

Det är tidig morgon på Postnords hubb en bit utanför centrala Kristianstad.

I åtskilliga korridorer är brevbärare i full färd med att sortera post innan de åker ut på sina upp­ drag. Varje hushåll i distriktet har ett eget fack, eller kam om man ska tala ”postnord­iska”.

Posten trogen i över 40 år

Trots att arbetet är intensivt och fokus stort, pågår skratt och prat.

– Jag har jobbat här sedan 1977, jag är för gammal för att stressa upp mig, konstaterar en brevbärare som inte vill ha med sitt namn i tidningen.

Kristianstad och alla områden med postnummer som börjar på 2, det vill säga orter inom Skåne och delar av Blekinge, var först med att ställa om till varannandags­ utdelning i februari förra året.

Leif Hurtig har varit brevbärare i 33 år. Han visar uppgivet upp sina handleder, som numera kräver stöd genom skenor.

Aldrig tidigare i hela mitt yrkesliv har jag upplevt de här problemen

– Aldrig tidigare i hela mitt yrkesliv har jag upplevt de här problemen, de har kommit smygande och accelere­rat det senaste året.

Jag har värk och har tappat kraften i handlederna, säger han.

Tyngre arbete orsakar skador

Den nya utdelningsmodellen har orsakat skadorna. Det är Leif Hurtig övertygad om, eftersom det har blivit mer att bära.

Brevbärarna har dubbelt så mycket post och paket att dela ut vissa dagar.

– Man belastar och böjer handlederna dagarna i ända. Mina har nu sagt ifrån.

Pilottest i Lund

Innan Postnord tog ett slutgiltigt beslut om glesare postutdelning testades den nya modellen i ett pilotprojekt i Kävlinge och delar av Lund hösten 2020.

Marcus Österlund, brevbärare och skyddsombud för Seko, involverades från dag ett.

Han kände en skyldig­het mot sina kollegor att se till så att det nya arbetssättet skulle bli så bra som möjligt.

– Det var ett stort ansvar eftersom vi skulle vara före­döme för något som skulle rullas ut nationellt, säger han.

Vi är nog inte helt representativa för andra orter, här involverades vi i personalen mycket redan från start.

På Marcus Österlunds hubb i Nöbbelöv i Lund har det nya arbetssättet nu blivit vardag. Han har svårt att min­nas hur det var tidigare.

– Men vi är nog inte helt representativa för andra orter, här involverades vi i personalen mycket redan från start. Vi fick hela tiden tycka till och utvärdera samt möjlighet att testa olika idéer.

Olika förutsättningar

Marcus Österlund är noga med att påpeka att han i sin roll som skyddsombud framförde att det som persona­len upptäckte i Nöbbelöv inte gick att översätta på hela landet.

– Varje område har sin unika situation.

Och det har han helt rätt i. Förra året när medarbetarna i Kristian­stad kom till jobbet på måndagen, sjösattes varannandagsutdelning utan ordentliga för­beredelser eller att personalen hade involverats.

Stor omsättning i ledningen

– Det var ingen lätt tid. Det hade varit stor omsättning i ledningen här och man tog in en person utifrån. Den personen gjorde vad han kunde utifrån förutsättningar­na.

Men vi hade önskat att man hade satt värde på per­sonalens erfarenheter och kunskap, säger Sekos skydds­ombud Antoinette ”Nette” Romeborn.

Den första morgonen upptäcktes att ingen var schema­lagd för sorteringen av post till boxkunderna.

Vid de hyllorna var det tomt och stora högar låg och väntade på att bli sorterade.

– Det är ett arbete som vanligtvis tar uppemot tre tim­mar för två personer. Nu fick vi se till att lösa det, säger produktionschefen Stefan Allqvist som vid tillfället var brevbärare.

Jag skulle faktiskt benämna det som kaos. Folk gjorde vad de kunde, men det fanns mycket som behövde rättas till.

Mycket övertid

Han började 1976, och har jobbat som brevbärare och i olika typer av chefs­roller. Både han och Nette
Romeborn konstaterar att det blev mycket över­tid för många medarbetare.

Under de två första veckorna pendlade den mellan 30 och 50 timmar per dag, utslaget på hela arbetslaget.

– Jag skulle faktiskt benämna det som kaos. Folk gjorde vad de kunde, men det fanns mycket som behövde rättas till, säger Nette.

Bland annat stämde tidsberäkningen för de nya slingorna inte överens med verkligheten.

Utdelningsområdet i Kristianstad var inte konkurrensutsatt av andra aktörer, vilket innebar stora mängder post varje dag.

Vi hanterade dubbelt så mycket post varannan dag. Både att sortera den och sedan dela ut tar längre tid.

– Vi hanterade dubbelt så mycket post de tjocka dagar­na. Både att sortera den och sedan dela ut tar då längre tid.

Jag jobbade över varje eftermiddag i flera veckor under den första tiden, säger 55-­åriga Charlotte Samuels­son, som arbetat som brevbärare sedan hon var 16 år.

Förlorade tidningskunder

Prenumeranterna började klaga över att veckotid­ningarna kom för sent och lokala företag var missnöjda för att de inte alltid kunde få ut sin reklam på måndagar.

Så småningom förlorade Postnord reklamkunder. Det underlättade för brevbärarna, men det var inte önskvärt för bolaget.

En annan sak som missades är att brevbärarna behöver tömma samtliga gula lådor varje dag.

Under den första tiden var den lista som brevbärarna har i sina arbets­telefoner inte helt uppdaterad med de nya slingorna.

Vi löste det ändå, för sådana är många av oss.

– Vi löste det ändå, för sådana är många av oss. Men det innebar att vi fick köra himla omvägar ut till alla lådor som inte låg inplanerade i rutten, säger Charlotte Samuelsson.

Skapade arbetsgrupp

Efter någon vecka insåg ledningen att man behövde skapa en arbetsgrupp för att få ihop allting. Såväl brev­bärare med lång erfarenhet, fackliga representanter och arbetsledare kallades.

Två lördagar i rad möttes man ute på hubben för att för­söka lösa alla luckor som hade uppstått.

Personal fick även tas in för ordinarie verksamhet ett antal lördagar.

Tack vare det i kombination med övertids­timmarna under vardagarnas eftermiddagar och kväl­lar, märkte kunderna inte av kaoset särskilt mycket.

Tack vare att alla slog knut på sig själva kunde vi trots allt hålla uppe verksamheten någorlunda.

– Viss post fick vi lämna som kvarligg till nästkommande utdelningsdag. Det tog hårt på oss eftersom vi alla har rib­ban högt och all post som kommer ska ut till kunderna.

Tack vare att alla slog så mycket knut på sig själva kunde vi trots allt hålla uppe verksamheten någorlunda, säger Nette.

Brevbärarjobbet allt tuffare

Numera är samarbetet gott mellan den lokala ledningen och facket på arbetsplatsen. De dagliga rutinerna har kommit på plats men det finns fortfarande områden att förbättra.

Fler arbetsplatser på Postnord än Kristianstad har haft det svårt. Även om ingen som Sekotidningen intervjuat beskriver ett liknande kaos vid övergången.

Däremot vittnar allt fler brevbärare om att jobbet har blivit all­deles för tungt och att man inte hinner dela ut all den post som ska ut.

Övertidsstopp

Samtidigt växer missnöjet mot bolagets nya bespa­ringskrav. Som på vissa arbetsplatser innebär stopp för övertid och nyanställningar, samt att bemanningen ska slimmas.

Nette Romeborn upp­manar kollegor att anmäla arbetsskador.

– Om vi inte kan föra statistik och visa att arbe­tet faktiskt har blivit tyng­re, så har vi svårare att övertyga arbetsgivaren om att åtgärder behövs, säger hon.

Arbetssätt ska förbätt­ras inom en snar framtid, försäkrar Agnes Karlsson, produktionsdirektör för Postnord Sverige, och nationellt ansvarig för övergången till den nya modellen.

Men det har inte kunnat göras förrän post varannan dag införts i hela landet.

Uppmanar till APT

– Arbetet har blivit tyngre eftersom vi har med oss mer post ut. Det gör att vi behöver säkerställa att våra verktyg och processer fungerar fullt ut.

Vi ska se över hela processen för utdelning, arbetsbelastning och bemanning, säger hon.

Agnes Karlsson menar att coronapandemin har för­ svårat för Postnords ledning att fånga upp lokala problem.

– Det har till och från varit svårt att vara ute på arbets­platser. Min uppfattning är att chefer har involverat medarbetare, men att det skett på olika sätt.

Det kan vara viktigt framöver nu när man rullat ut den nya modellen att ha arbetsplatsträffar, där man fångar upp synpunkter från medarbetarna.