Oppositionen, tillsammans med Seko, välkomnade utredningen men möjligen kände sig själva utredaren mindre välkommen.

Regeringens val av Gunnar Alexandersson möttes av kommentarer som ”avregleringsförespråkare”, ”ex-lobbyist” (för järnvägsföretagens branschorganisation Tågoperatörerna) och av frågan om det nu ens är meningsfullt att genomföra utredningen.

Gunnar Alexandersson själv anser att det visst är meningsfullt och han tror inte att regeringen var ute efter lobbyisten Alexandersson, utan efter forskaren och ekonomie doktor Alexandersson från Handelshögskolan.

Han har ägnat närmare 20 år åt transportfrågor och har skrivit sin avhandling om bakgrunden till avregleringarna av buss och järnväg och hur branscherna har utvecklats. Och han har kommit till slutsatsen att förändringarna har varit mer positiva än negativa för järnvägen.

– Det stämmer till viss del att jag har pekat på det positiva, men på EU-nivå har några av mina artiklar använts av motståndarna till avreglering, framhåller han. Jag har försökt visa på både positiva och negativa effekter.

– Framför allt var det positivt med uppdelningen mellan SJ och Banverket eftersom den gjorde det lättare för staten att investera specifikt i infrastrukturen. Det är också positivt med nya företag som med nya idéer kan driva verksamheten billigare och smartare.

Gunnar Alexandersson anser också att upphandling av trafik har lett till minskade subventioner och till en kostnadspress nedåt.

– Problemet är företag som räknar fel och inte klarar sitt uppdrag, en del gör det medvetet bara för att få in en fot på marknaden. De senare brukar inte bli långlivade, men det ger problem för branschen.

– En av de saker som man inte heller har klarat ut är gränsen mellan kommersiell och upphandlad trafik. Där kan jag se tydliga svagheter, det är ett problemområde.

Ett exempel på detta är att SJ, som ska överleva på egna intäkter, har svårt att klara konkurrensen mot länstrafiken som är kraftigt skattefinansierad.

 

Han poängterar också att allt vi ser på järnvägsområdet i dag inte är en effekt av avreglering och marknadsöppning, som hur mycket man investerar, och var investeringarna sker. Dessutom finns EU-direktiv att förhålla sig till.

Gunnar Alexandersson har inte ägnat så mycket tid av sin forskning åt organisationsförändringarna för drift och underhåll, men han säger att det är ett område som givetvis måste med i arbetet.

Utredningen består av två delar. Den första ska vara klar i oktober och innehålla en beskrivning av hur järnvägssystemet fungerar: vem gör vad och vem har vilket ansvar.

– Det är viktigt att bringa ordning i begreppen. En ambition är också att rätt ingående reda ut hur vi hamnade i dagens situation.

Han ska också peka på vilka problemområden som finns och behöver åtgärdas. Utifrån den listan lämnar regeringen nya direktiv för utredningens andra del som ska sluta i mer konkreta förslag på förbättringar.

Från och med 2012 är järnvägstrafiken helt avreglerad, det vill säga att full konkurrens råder på spåren. Men frågan om utredningen inte borde ha gjorts innan detta sista steg tycker Gunnar Alexandersson är hypotetisk.

– Den här utredningen ska ge kunskap om vad som har hänt och hur vi ska gå vidare. Resultatet kan också vara viktigt för andra länder, med tanke på förslaget till EU:s fjärde järnvägspaket, som åtminstone delvis innebär en modell liknande den vi har i Sverige.

Utredarens förhoppning är att resultatet kan leda till ett järnvägspolitiskt samförstånd mellan politikerna.

– Jag säger inte att det är lätt, eller kanske ens möjligt, men det är min ambition. Därför är det också viktigt för mig att vara öppen och ta in all information om hur det fungerar, eller inte fungerar, och att göra det från alla inblandade parter. Jag välkomnar olika typer av inspel, även från enskilda personer.