Tjafs och hot vardag för ensam­arbetande tågvärdar

Vem som helst kan visa sin sämsta sida när tågvärden frågar efter biljett eller ber någon ställa undan ölburken: unga och äldre, vd:ar och missbrukare, män och kvinnor.

–Det är ett samhällsproblem som vi hanterar på tågen. Det är ”jag, jag, jag” hela tiden. Det är mycket tjafs, särskilt på våra ”fylleturer” på helgerna, säger Maria Sääf, lokförare på Östgötapendeln och klubbordförande för Seko.

Östgötapendeln är inte mer utsatt än andra regionaltåg, men problemet finns och är periodvis svårt att hantera. Hittills i år har personalen anmält över 400 tillbud – allt är inte hot och våld, men en hel del.

Arriva polisanmäler allt

Johan Kromnèr, som är kundvärd och huvudskyddsombud, har blivit hotad två gånger den senaste tiden. I slutet av april blev en kollega fysiskt attackerad med knuffar och slag.

Arriva polisanmäler allt, för statistiken. Få händelser har lett till åtal och rättegång. Det var flera år sen sist, tror Johan.

Om det ska ske måste den utsatta kundvärden eller föraren stå som målsägande på arbetsgivarens polisanmälan, men det sker väldigt sällan, om alls.

–Få vill polisanmäla en resenär som de kan möta nästa dag på tåget, säger Johan.

När Sekotidningen strålar samman med Maria Sääf och Johan Kromnèr för att prata om det verbala och fysiska våldet på tågen skiner solen.

Vi har lärt oss att backa undan och kalla på ordningsvakt om det behövs. Ingen tjänar på att situationen eskalerar.

Det är vårvärme och vi ställer oss i skuggan i parken intill centralstationen i Norrköping. Med vederbörligt avstånd. En pandemi-vana.

Maria har just gått av ett arbetspass och Johan ska börja sitt om ett par timmar. Hon är trött, han beredd på att allt kan hända.

Polisen har skrivit av hoten mot Johan med förklaringen att de inte var riktade mot honom personligen. Han har inga synpunkter på det, men säger att han kände stort obehag när det hände. 

I det ena fallet sa resenären att Johan ”inte alltid kommer att ha uniform på sig”, vilket han uppfattade som ett hot mot honom som privatperson.

–Att bruka våld mot oss på jobbet är ju våld mot tjänsteman och det kan ge ett högre straff. Det vet nog en del, säger han.

”Orealistiskt att få bort ensamarbetet helt”

Problemen med hot och våld i spårtrafiken har blivit så stora under senare år att Seko bland annat kräver ett stopp för allt ensamarbete.

Kundvärdarna på Östgötapendeln arbetar alltid ensamma, med undantag för turer då det kan vara väktare ombord. Arrivas avtal med Östgötatrafiken säger att det ska vara en kundvärd per tåg.

Ensamarbete är ett problem, men inte varje dag, enligt Johan och Maria. Det går i perioder.

Maria tror att det är orealistiskt att få bort ensamarbetet helt. Johan instämmer. Som skyddsombud har han inte heller krävt dubbelbemanning.

–Det kostar och risken är att jobben försvinner, säger Johan.

Samtidigt följer han och Maria med spänning hur det går för Pågatågs skyddsombud i deras försök att utöka bemanningen.

Johan vill att fler använder kamera

Både Pågatåg och Östgötapendeln körs av Arriva så går det vägen i Skåne blir det ”självklart” en sporre att försöka i Östergötland.

Pågatågs skyddsombud har nyligen begärt dubbelbemanning på vissa turer. Arriva har sagt nej och ärendet ligger när detta skrivs hos Arbetsmiljöverket. (I början av juni meddelade Arbetsmiljöverket att ensamarbetet kan bli förbjudet.) Huvudskyddsombudet Ola Brunnström berättar att det är tredje gången skyddet driver frågan till Arbetsmiljöverket.

2012 gick det vägen och ensamarbetet förbjöds. Förbudet hävdes ett par år senare efter att Arriva satt in väktare.

När skyddsombuden försökte igen 2018 blev det nobben.

I väntan på att ensamarbetet prövas vill Johan Kromnèr prova de verktyg som redan finns och som inte används fullt ut.

–Vi har kroppskamera men det är inte många som använder den. En absurd grej är att den är så tung att kvinnorna inte kan hänga den i tröjan som jag gör, säger Johan och visar hur han hängt kameran i linningen på t-shirten.

–Om tjejerna gör som jag syns deras bh och, ja, det är ju inte okej. Vi ska beställa en särskild sele att hänga den i. Då kanske användningen ökar.

Det är juridiskt snårigt att skriva avtal där kostnaderna för arbetsmiljö finns med.

Kameran är inte personlig. Den finns att hämta ut för den som vill. Johan använder den flitigt. Han känner sig trygg med den.

–Vissa personer vill inte bli filmade, men de glömmer att de ändå syns i övervakningskameran som finns i varje vagn.

Utöver kamera och övervakningskameror har varje anställd ett överfallslarm. Trafikledningen hör vad som sägs när larmet aktiveras och kan kalla på hjälp.

Teknik i all ära, Johan uppskattar också att Arriva utbildar personalen i konflikthantering. Det erbjuds även på Pågatåg, men där anser skyddsombuden att den är för kort. 

–Vi har lärt oss att backa undan och kalla på ordningsvakt om det behövs. Ingen tjänar på att situationen eskalerar. Det finns kollegor som inte ger vika och tyvärr kan vi se att det leder till hot och våld.

Tuffa sociala villkor syns på tågen

Varför det blivit hårdare vet inte Johan och Maria. De tror att det hänger samman med samhällsklimatet i allmänhet.

Johan har tidigare arbetat som volontär med barn i riskzonen i Norrköping. Väldigt lite gjordes från samhället för att hjälpa och stötta, säger han. Idag är projektet nedlagt.

Tuffare sociala villkor i samhället syns även på tågen i form av missbrukare och unga som personalen tror forslar narkotika mellan olika orter.

–Så hemskt och sorgligt, säger Maria.

Trots att de är skeptiska till möjligheten att få mer personalresurser hoppas de att nästa upphandling – som ska vara klar 2025 – ska innefatta kostnader för arbetsmiljö och dubbelbemanning. Det enda sättet att utöka resurserna är att få politikerna att betala för ökad trygghet.

Miko Månsson är socialdemokrat och ordförande för Östgötatrafiken som handlar upp pendeln. Han är medveten om att arbetsmiljöförbättringar kostar pengar och är beredd att betala. Hur avtalen ska skrivas för att de ska ske vet han inte.

–Det är juridiskt snårigt.

Systemet att handla upp trafik från privata företag vill han behålla. Han är övertygad om att Östgötatrafiken inte har råd att bygga upp en egen organisation.