Lyspricken ligger och yter mitt i farleden mellan Ornö och Kymmendö i södra delen av Stockholms skärgård. Den har blivit påkörd av en båt och gått av på mitten.

– Det måste ha varit en stor båt. Man ser rejäla propellerslag utmed pricken, säger Tommy Jansson, befälhavare ombord på Sektor.

Först går vi in till en brygga på Kymmendö för att hämta lyktan som satt i toppen på den sönderkörda pricken. En öbo har skruvat av den och lämnat den i land åt farledsteknikerna.

När vi är tillbaka vid pricken uppstår en diskussion om bästa sättet att lyfta den. Problemet är att få upp allt, såväl prick som kättingar och betongklumparna som fungerar som sänke.

– Om den tippar åt fel håll kommer kättingen som fäster den vid betongsänkena glida ur och då har vi förlorat både kätting och sänke, säger Björn Hedberg, farledstekniker och däcksman ombord på Sektor.

– Så du måste fästa ordentligt. Tänk på att det är 800 kilo, säger han till Ann Karlsson, farledstekniker och styrman.

– Du underskattar mig, Björn. Jag har ju sagt att jag är grym på krok, svarar hon.

Till slut enas de om en lyftstrategi. Samtidigt som Tommy Jansson styr fram till pricken blåser det upp och de får arbeta i en mindre snöstorm – i mitten av maj!

Björn Hedberg hanterar den stora lyftkranen medan Ann Karlsson lägger sig i fören hängande över kanten för att fästa löpsnaran av kätting runt pricken.

När den lyfts lossnar överdelen och flyter iväg, för att senare plockas upp, men nederdelen följer snällt med upp i båten med kätting och betong. Ett fisknät som snott in sig kommer också med, fyllt med tång och ett par ruttnade fiskar.

–Fin fångst, kommenterar Tommy Jansson från styrhytten.

 

 

Vädret har lugnat sig en aning, men snart är en ny snöby på väg.

– Nu blir det mat. Det ser man på vädret, konstaterar Tommy Jansson och alla går in i hytten för att värma såväl sig själva som sina matlådor.

Efter lunch, när de inspekterar lampan från den gamla pricken inser de att de fyra bultarna som ska fästa den saknas. Tommy ringer till mannen som tagit hand om lampan.

– Haha, han har dem bredvid sig i båten och han är två timmar bort.

Björn kollar i förrådet om de har några passande bultar och det har de – nästan.

– Det ska vara en midja på, utan gängor, så att den inte glider ur när man håller på och skruvar. Du vet, tappar vi bulten så är den borta i djupet, säger Björn Hedberg.

Så det får bli en fältmodiering av de bultar de har. Han tar fram vinkelslipen och fräser bort gängorna närmast hatten. Sedan är det dags att lyfta i pricken.

Björn sköter återigen kranen och lyfter hela konkarongen, medan Tommy positionerar båten så att pricken hamnar på rätt plats. Till sin hjälp har han den exakta positionen inlagd i datorn som dyker upp som i ett sikte på skärmen. När korset är mitt i ger han klartecken till Björn att släppa.

När pricken är på plats åker vi norrut, mot nästa uppdrag. Under färden berättar Tommy Jansson att han snart är inne på sitt 49:e år inom Sjöfartsverket.

– Skolavslutningen i nian var klockan tolv, sedan kom farsan och hämtade mig och klockan fyra var jag ute på Finngrundet och började jobba.

Nu pågår vårunderhållet av farlederna i svenska vatten. De prickar som märker ut farlederna inspekteras. Då kontrolleras att de står på rätt position, att de inte blekts för mycket och att kättingarna är intakta.

– Vi börjar i april och ska vara klara till midsommar, eller helst lite tidigare, då båtsäsongen drar igång på allvar, säger Björn Hedberg.

I deras område, med utgångspunkt i Kapellskär, ingår farlederna från norr om Forsmark ner till Dalarö.

– Där finns det 750 prickar och vi kontrollerar allas position. Sedan lyfter vi ungefär en fjärdedel varje vår för att inspektera kättingarna, berättar Ann Karlsson.

Under sommaren är det semester och avhjälpande underhåll som gäller, och sedan blir det höstunderhåll av fyrarna.

– Vi har ansvar för ungefär 170 fyrar och alla får ett besök varje höst. Då byter vi glödlampor och batterier, putsar linser och fönster, städar och rensar sly, säger Björn Hedberg.

På vintern handlar det mest om allmänt underhåll av sådant som behöver åtgärdas.

– Och så kan det vara en del fyrar som slocknar, som vi får ta oss ut till för att fixa. Om isen ligger får vi ta lotsbåt, eftersom Sektor inte klarar is.

Plötsligt kommer en ny och kraftigare snöby. Sikten försämras ordentligt och Tommy slår av på farten.

Samtidigt som vårunderhållet ska skötas måste felrapporter hanteras. De kommer upp i datorn med uppgift om vilken prioritet de har.

– De ska åtgärdas inom två, fem eller arton dygn beroende på hur akut det bedöms vara. Men vi lägger upp och planerar arbetet helt själva, förklarar Björn Hedberg.

Nu styr vi mot en felrapporterad prick. På vägen stannar vi till vid Kalvö fyr.

– Jag kallar den flugfyren för det är så otroligt mycket flugor där, säger Björn Hedberg. Och det är det. Golvet inne i fyrtornet är täckt av döda flugor, som han sopar upp och

slänger ut.
Vi klättrar upp för den smala stegen och hittar ännu fler fluglik på den övre våningen. Ann testar att fyren fungerar genom att sätta handskar på ljusmätaren för att simulera nattmörker och fyren svarar genom att börja blinka. Den fungerar alltså som den ska.

– Det som är kul med det här jobbet är problemlösningen, säger Ann Karlsson.

– Om man till exempel kommer till en fyr som inte fungerar och så ska man försöka hitta felet, sådant gillar jag. Men det kan vara så att jag och Björn letar fel i en halvtimme

utan att hitta något och så kommer Tommy och bara lägger handen på den så funkar den igen. Han har ju varit med och byggt många fyrar så han har någon speciell relation där.

 

 

När de konstaterat att allt fungerar som det ska åker vi vidare mot den felanmälda pricken Berteln i Lindalssundet.

– Enligt rapporten ska den vara skadad och ligga ner, men det gör den ju inte, konstaterar Tommy Jansson när han får se pricken i farleden.

Pricken står, men bara en liten del av toppen sticker upp ovanför ytan.

– Den har nog kommit ur position bara.

Björn bemannar återigen kranen och lyfter pricken en bit. Ann tar fram en borste och skrubbar av lite alger och sedan hittar Tommy rätt position. Han ger klartecken och Björn släpper ner den igen. Nu sticker en större del upp ovan ytan.

– Den hade bara flyttats någon meter, men det var betydligt djupare där. Förmodligen har den dragits med av isen, säger Tommy Jansson.

Även om detta uppdrag gick ovanligt snabbt har klockan blivit mycket. Den sönderkörda pricken tog längre tid än förväntat så vi får hoppa över dagens sista uppdrag; farledskylten som ska sättas upp i Vaxholm får vänta till nästa dag.

– Den får åka med hem igen, konstaterar Björn Hedberg medan de städar undan redskapen från däck, och Tommy Jansson sätter kurs mot hemmahamnen i Kapellskär.