Den ryska delegationen höll ett anförande för ett antal fackliga på spårtrafikområdet i Seko. De berättade om situationen för den ryska järnvägen. Mycket var främmande, medan annat var bekant. Även om de ryska avregleringarna ännu är i sin linda är utvecklingen på väg åt samma håll som i Sverige.

– Den ryska järnvägen, RZD, är ett bolag som ägs till 100 procent av staten. Det äger både spåren och tågen, förutom godsvagnarna som är privata. Sedan är restaurangvagnar, städning med mera outsourcat, säger Sergej Tjernov, vice ordförande för det ryska järnvägsfacket.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 tog ryska transportministeriet över ansvaret för den ryska järnvägen, som tio år senare bolagiserades. Och på senare år har man alltså börjat sälja ut delar av verksamheten till privata aktörer.

– Den nya generationens företagare är svårare att ha att göra med, förklarar Konstantin Simonov, regional ordförande för sydöstra järnvägen.

– De äldre, de som var med på Sovjetunionens tid, har inpräntat i sig att facket är viktigt, men det finns inte hos de yngre.

De största problemen för det ryska facket är lönen. Snittlönen för en rysk järnvägsarbetare är drygt 32 000 rubel (8 000 kronor) i månaden, men lokförarna tjänar nästan det dubbla.

– Ett annat stort problem är att det statliga styrandet minskar. Det blir rörigt med många småföretag, som vi ofta har svårare att få till avtal med. Dessutom är arbetsmiljön ofta sämre där, säger Sergej Tjernov.

I det statliga avtalet ingår många sociala förmåner. Till exempel hjälper arbetsgivaren till att betala boendet för barnfamiljer, 10 kvadratmeter för första barnet, 18 för andra och så vidare.

Företaget finansierar också utbildningar och fritidsaktiviteter för barn och ungdomar.

– Dessutom är pensionerna väldigt låga i Ryssland, så där skjuter de till pengar också. Men de förmånerna måste vi oftast stryka för att kunna teckna avtal med de privata företagen eftersom deras enda gud är vinsten, säger Konstantin Simonov.