Ett skyddsombud på en arbetsplats har rätt att avbryta ett visst arbete om det innebär ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa” (Arbetsmiljölagen 6 kap. 7 § första stycket).

Vid ett sådant skyddsombudsstopp ska Arbetsmiljöverket göra en inspektion på plats och bedöma om det finns en sådan fara. Om det gör det får arbetet inte återupptas innan problemen är åtgärdade.

Henrik Hundersmarck är huvudskyddsombud vid Hammarby tunnelbanedepå i södra Stockholm, på företaget TBT (Tunnelbanan teknik AB). Där servas tunnelbanevagnarna både vad gäller teknik och städning.

När snön föll som värst i början av december förra året såg han hur jobbet slet ut städarna.

– De går på knäna när det är snö, slask och skit. Efter ett rejält snöfall måste de dammsuga och våttorka tre gånger innan det är rent. Räknat per person blir det ungefär 5 000 kvadratmeter golvyta, jämförbart med storleken av en fotbollsplan, som ska moppas under ett arbetspass på sex timmar.

Han har på sitt bord flera fall av förslitningsskador just bland städarna. Därför stoppade han arbetet med städning i vagnarna när det snöade som värst. På arbetsgivarens begäran kom då en inspektör från Arbetsmiljöverket som skulle avgöra om stoppet skulle stå kvar eller upphävas.

Det upphävdes.

När så Henrik Hundersmarck läste beslutet från Arbetsmiljöverket upptäckte han till sin förvåning att inspektören på eget bevåg skärpt kraven i arbetsmiljölagen. Det stod nämligen fara för liv och hälsa, inte liv eller hälsa som lagen säger.

Med en sådan skrivning behöver alltså både liv och hälsa vara i fara, när lagstiftarna i själva verket menade att det räckte med det ena eller det andra. Henrik Hundersmarck kontaktade då Sekotidningen.

På det mötet var också Gunnar Woldén med. Han är huvudskyddsombudet på MTR som kör tunnelbanan i Stockholm. När Hundersmarck berättade om det felaktiga beslutet tog Woldén fram ett beslut om upphävt stopp som han fått från Arbetsmiljöverket. Och se – där stod samma sak – liv och hälsa.

Fanns det ett mönster?

För att få svaret på den frågan begärde Sekotidningen ut alla Arbetsmiljöverkets beslut rörande skyddsombudsstopp för år 2012 och det som gått av 2013. Sammanlagt handlade det om 24 tillfällen då Arbetsmiljöverket hävt skyddsombudsstoppen och i sitt beslut hänvisat till arbetsmiljölagens sjätte kapitel, sjunde paragrafen, första stycket.

Vid tio av dessa löd formuleringen liv och hälsa i stället för liv eller hälsa, nästan hälften alltså.

– Misstanken infinner sig ju att det är medvetet. Inspektörerna har en väldig kompetens så de borde veta vad som gäller. Med de små resurser Arbetsmiljöverket har skulle det bli ett väldigt merjobb om de skulle följa lagtexten, säger Henrik Hundersmarck.

Maria Steinberg är lektor vid Örebro universitet och en av Sveriges främsta experter på arbetsmiljörätt. Förutom universitetsstudenter utbildar hon även skyddsombud och arbetsgivarrepresentanter i arbetsmiljölagstiftningen.

– När det är fara för liv tänker man sig en byggarbetare som står på en ställning utan skydd. Fara för hälsa är till exempel om man utsätts för en massa farliga kemikalier, som kan vara skadliga på sikt, säger hon.

– Därför är det klart att det blir skillnad om man skriver och i stället för eller, stor skillnad. Då har man ju ökat kraven i förhållande till lagtexten och det har Arbetsmiljöverket inte rätt till, fortsätter Maria Steinberg.

Hon kan inte uttala sig om felskrivningen haft någon betydelse för beslutet, men hennes misstanke är att det rör sig om ett rent slarvfel.

– Men det är klart att skyddsombuden blir skärrade när beslutet inte stämmer överens med lagtexten. Då kan man tro att det kommit en skärpning av lagen som man inte känner till. Så det är bra att det uppmärksammas.

Men hon vill också framhålla att även om skyddsombudsstoppet i det här fallet hävdes, så fick arbetsgivaren ändå krav på sig att förbättra arbetsmiljön. Och enligt hennes forskning är det mycket vanligt.

– Jag granskade 200 stopp och i 94 procent av fallen kunde skyddsombuden flytta fram sina positioner. Så även om man inte alltid får rätt om stoppet har de positiva effekter för arbetsmiljön.

Justitieombudsmannen har till uppgift att granska att myndigheter arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete. Där är man mycket försiktig med att uttala sig om ärenden man inte granskat, men Sekotidningen får ändå följande generella uttalande:

– Det är klart att den lagtext en myndighet styrs av ska vara korrekt återgiven. Men det är bara om själva bedömningen gjorts efter dubbelrekvisitet, alltså att både liv och hälsa ska vara i fara, som man kan anta att felet fått konsekvenser för någon enskild, säger Lina Forzelius, byråchef hos JO.

Men hon tycker att det låter mer som ett slarvigt skrivfel, än att man tolkat lagen felaktigt.

– Det är en så välkänd lag, så jag tror att de vet att det inte är dubbla rekvisit. Men det kan vi inte avgöra utan att vi fått in en anmälan och granskat ärendet.

På Arbetsmiljöverket ser man inte några problem med den felaktiga skrivningen.

– Det är bara lite slarvigt uttryckt, men ändrar inte bedömningen i sak, säger Mikael Syk, jurist på Arbetsmiljöverkets huvudkontor.

– Är man missnöjd kan man ju alltid överklaga beslutet. Men om man hakar upp sig på och eller eller, tycker jag kanske att man är ute och jagar myggor, när det finns viktigare saker.

Borde inte era inspektörer och jurister citera arbetsmiljölagen rätt? Det är ju trots allt den som styr er verksamhet.

– Det är klart att det ska vara rätt, men inspektörerna tar ju beslutet på plats där de bedömer om det finns omedelbar fara för liv eller hälsa, sedan vad som skrivs i beslutet, det är ju bara löptext. Förmodligen är det bara en felformulering som halkat med från tidigare beslut.

Henrik Hundersmarck har överklagat ärendet med de slitna städarna.