Roland Karlsson pekar på bussarna som ligger på rad med däcken i vädret och vänstra sidan upp. Han lägger till:
– Vi brukar säga att de ligger på alla fyra.

Han kör sakta genom bilkyrkogården på Sandöskolan en mil söder om Kramfors. Här på ett av Sandös övningsfält tränar blivande räddningsledare, brandmän och andra katastrofarbetare på att släcka brinnande bilar och plocka ut skadade passagerare ur bil och bussvrak.

Sedan 2009 är MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, huvudman för skolan på Sandö. Förutom anslagsdriven utbildning, som till brandman, köper framför allt kommunernas räddningstjänster kurser.

Roland Karlsson och kollegan Berndt ”Berra” Sjödin är servicetekniker på heltid. Vid sin sida har de servicetekniker Ingvar Nyberg som mestadels kör traktor, och
Leif Fröhlén som främst har utvecklingsuppdrag eftersom han arbetar fackligt på halvtid och inte kan vara på fältet varje dag.

 

Tillsammans sköter de fyra skolans samtliga övningsfält, dukar för övningarna och plockar undan efteråt.

Det är utbildningen, som förstås är kvalitetssäkrad, som avgör vad eleverna övar och hur det ska gå till.

– Det förmedlas till oss via lärarna. Vi förbereder alla övningar, ställer fram brännbara pallar och masonitskivor på strategiska platser särskilt byggda för övningarna, som containrar och fordon, säger Roland.

Doften av brandrök är en ständig följeslagare när vi befinner oss på ön, och kan även kännas i byarna runt om. Dock har det blivit betydligt bättre med åren, enligt Roland Karlsson. På 1980- och 90-talen eldade skolan så hårt med diesel att grannarna på andra sidan Ångermanälven klagade.

– Det var befogade klagomål. Det luktade hemskt. Idag kör vi helt miljövänligt, utan
diesel. Vi använder tändvätska, skivor och pallar utan inpregnering. Och vi tar hand
om alla rester av askan, säger han.
– Kanske det kunde vara lite mer koll på vår hälsa, vi har inte haft någon hälsoundersökning på flera år, säger Berndt och Roland.

Veckan efter höstlovet, när Sekotidningen är på besök, är särskilt tuff för serviceteknikerna. Det är en period av slutövningar och examinationer av bland annat räddningsledare för deltidsbrandkårerna, och minst tre övningsblock per dag.
Sandö har flera övningsfält för brandbekämpning i villor, källare, vårdhem, fartyg och flerfamiljshus. Och det är aktiviteter på samtliga. Roland och Berndt kör runt, dukar, röjer och planerar för flera dagar i förväg.

Sandö har också träningsmöjligheter för andra typer av katastrofer än bränder. De finns på Högberget, någon mil bort. Högberget är perfekt för att öva rasolyckor och katastrofledning sommar- och vintertid. Det senare är framförallt ett led i Sveriges internationella insatser i krigsområden och vid alla typer av katastrofer, ebolautbrottet i några länder i västra Afrika är det senaste exemplet. Sverige
har en försörjningscamp i Liberia.

Roland och Berndt dukar på Högberget, men de följer inte med på internationella
insatser. Sekos medlemmar arbetar främst inom så kallade stödfunktioner, det vill säga allt som inte är lärarledd undervisning och administration. De flesta anställda är lärare.

I vagnhallen och verkstaden håller Micke Nyman koll på att bilar och släckningsutrustning är i god ordning, det vill säga att eleverna på skolan gjort rätt.
– Elevkontakterna är det bästa med mitt jobb, säger Micke. Jag jobbade som bilmekaniker tidigare, men det trivdes jag inte med.

I delvis samma lokaler som MSB finns det lokala räddningsgymnasiet och Folke Bernadotte-akademin. Flera av eleverna på MSB:s smo-program kommer från gymnasiet. Smo står för Skydd mot olyckor, och är en tvåårig eftergymnasial räddningstjänstutbildning.
– De flesta på smo blir heltidsbrandmän, säger Leif Fröhlén, som arbetar fackligt för Seko inom MSB.

Han har bland annat lagt ner mycket tid på ett nytt samverkansavtal som både fack och arbetsgivare hoppas ska öka delaktigheten.

rose
Tre städare med städledare Rose-Marie Thor i spetsen sköter lokalvården i MSB:s lokaler och gymnasiets lektionssalar och korridorer. Hon och kollegerna märker att
det är examinationstider.

– På fredag ska vi städa ur 100 rum på våra internat. Det är kursdeltagare som är klara för den här gången och då är det hotellstädning med allt vad det innebär av våttorkning och bäddning. Men vi har sällan något snusk i rummen. Det kan vara i dagrummen ibland när de haft fester och spillt på golvet, säger Rose-Marie.
Elever som bor på internat under längre tid, gymnasiet och smo-studenter sköter
sina rum själva.
Trots att så många rum ska städas ur på en dag (totalt finns 150 bäddar) ska städarna göra sina vanliga morgonsysslor mellan klockan 06 och 08. Städa klassrum, korridorer och andra allmänna utrymmen. Sådant som de gör varje dag.

– Det går, men är tufft, och vi får ta in extrapersonal om vi vill, säger Rose-Marie Thor.

Hon tycker att lokalvården får de resurser som krävs och är jätteglad över att Seko
lokalt lyckats rädda kvar städningen i egen regi på Sandö.
Så är det inte på MSB:s huvudkontor i Karlstad och Stockholm.

– När vi är direktanställda kan vi göra allt möjligt plock som aldrig skulle ingå i en entreprenad, där får städarna bara göra det som står i kontraktet. Jag har egen erfarenhet av det, säger Rose-Marie.

Men om Rose-Marie är nöjd med resurserna, så saknar Roland och Berra pengar till underhåll och inte minst fler tjänster. Roland Karlsson beskriver utvecklingen:

– Om vi vill ha något till fälten säger ledningen: är det verkligen nödvändigt? Förr var attityden annorlunda. Då sa man bara: kör på.