”Vi som jobbar tillsammans behöver inte prata om säkerhet varje dag, bara om det är något speciellt. Vi har våra rutiner. När det kommer någon ny, då måste man tänka på säkerheten, hur personen rör sig runt maskinen”, säger maskinföraren Dragan Marjanovic.

I år dog en man i 60-årsåldern när han klämdes av ett fallande betongblock vid ett schakt i Ljusne, Söderhamns kommun.

I ett annat fall dömdes en grävmaskinist för oaktsamhet för en olycka med dödlig utgång. Det var i Koskullskulle i Gällivare kommun 2018 som skopan lossnade och föll ned på en arbetsledare. Han befann sig i schakten för att gräva bort den sista jorden för hand.

Dessutom saknade schaktet släntlutning och schaktväggen var vertikal, helt emot regelverk, har Arbetsmiljöverket påpekat. I domen står det att rätt släntlutning skulle kunna ha bromsat in skopans fall.

Begravs under jord

Vanligaste olyckorna vid schaktning är ras och att arbetstagare begravs under jord eller skadas av tung utrustning, stenar och maskiner. De allra flesta olyckor inträffar på grund av en för brant schaktlutning eller för att man inte har följt instruktioner för grundvattenförhållanden och upplag.

Vid ett stort projekt i Nacka kommun, utanför Stockholm, jobbar Dragan Marjanovic. Han har varit maskinförare sedan 1997, både på mindre och större företag.

Efter så många år i yrket sitter säkerhetstänket i ryggraden på Dragan Marjanovic.

–Först och främst måste man älska sitt jobb för att det ska vara säkert. Man måste tycka om folket som är runt omkring, sina kollegor, arbetsledare, alla på projektet. Alla vi måste samarbeta.

Den största faran är enligt Dragan Marjanovic att tredje man tar sig in på arbetsområdet och går upp till grävmaskinen utan att signalera till honom först.

Vad har du för säkerhetsrutiner?

– Vi som jobbar tillsammans behöver inte prata om säkerhet varje dag, bara om det är något speciellt. Vi har våra rutiner. När det kommer någon ny, då måste man tänka på säkerheten, hur personen rör sig runt maskinen.

– Jag brukar säga till de nya att de inte ska vara bakom eller framför mig. Om de vill ta kontakt ska de komma upp till mig på min vänstra sida. På den högra sidan ser jag inte så bra.

Bra att ha koll på

Säkerhet kostar pengar, konstaterar Dragan Marjanovic krasst. Mindre företag tummar på säkerheten för att få det ekonomiska att gå runt. Det gör inte de större företagen, menar han.

I Nacka har Skanska uppdraget att planera, projektera och bygga ut vägar, torgytor, vatten- och avloppsledningar inför byggandet av nya stadskvarter.

 ”Behöver vässa säkerhetstänket”

Vid schaktningsarbeten har en geotekniker använts för analys av markförhållanden och för att ta fram en åtgärdsplan. Flera schaktväggar har förstärkts med armeringsnät och bultar i berget, samt sprutbetong ovanpå:

– På det här sättet rasar inget, det blir stabilt, säger Dragan Marjanovic.

Dragan Marjanovic körde en grävmaskin för första gången 1997. Än i dag tycker han om sitt arbete.

2015 släpptes ”Schakta säkert – säkerhet vid schaktning i jord” av Svensk Byggtjänst, ett informationsföretag inom bygg- och fastighetssektorn. Den innehåller beskrivningar och lösningar om olika typer av schaktarbete, vem som har ansvar för arbetsmiljön på arbetsplatsen, samt lagar och regler som måste följas, checklistor för produktionsstart och det dagliga schaktarbetet.

Tanken är att skriften ska fungera som stöd för ansvariga, arbetsgivare, arbetstagare, skyddsombud, kontrollanter.

– Jag har inte upplevt att den finns ute bland yrkesarbetarna, den ligger nog oftast inne på platschefens rum, säger Lotta Berge, regionalt skyddsombud för Seko i Norrland.

Lotta Berge, regionalt skyddsombud i Norrland, var referensperson när boken Schakta säkert” togs fram och bidrog till den med sina erfarenheter som markarbetare.

Att boken inte fått stort genomslag är lite av en besvikelse för Lotta Berge. Hon var referensperson när boken togs fram och bidrog till den med sina erfarenheter som markarbetare. Hon menar att den behövs för att vässa säkerhetstänket.

– Det finns inte utrymme för en grävmaskinist att läsa en bok på sin rast. Däremot kan man ta upp den vid ett veckomöte, temadag eller personaldag och gå igenom något stycke, föreslår Lotta Berge.