Skopan smeker sluttningen när Angelica Olsson schaktar bort gräset i slänten på Lulsundsberget. Det här är ett jobb hon gillar, ju mer finlir desto bättre.

– Mitt mål är att bli så bra som gubbarna, kunna allt de kan. Ha svaren på alla frågor, dela med mig av tryggheten. Jag har mycket att lära fortfarande, säger Angelica Olsson.
– Den här branschen är så kul. Skriv det, lägger hon till.

Angelica är 24 år, har yrkesbevis som maskinförare sedan ett år tillbaka och jobbar på Hedströms lastmaskiner i Luleå. Hon har varit anställd sedan 2011 och trivs så bra att hon tackat nej till erbjudanden från andra företag.
– De säger: du får högre lön och en ny maskin, men det räcker inte för att jag ska byta. Jag trivs och vet hur det är på Hedströms, jag vill inte byta bort det mot något osäkert.
Å andra sidan har hon sökt jobb i Norge ett par gånger. Senaste gången sa företaget hon sökte jobb hos först nej, för att några månader senare ringa och säga att de ångrat sig.

– De frågade om jag kunde jobba. Jag sa nej, jag har ju mitt arbete här, säger hon.

Hedströms lovar dock inget mer än säsongsjobb till december, vilket inte spelar så stor roll just i år. Angelica planerar en längre resa under vintern. Efter den vill hon dock tillbaka.

På Lulsundsberget gör Hedströms ett så kallat garantijobb på uppdrag av NCC. I början av oktober sker slutbesiktning av bygget högst upp på berget – fyra höghus med utsikt över hela stan – och innan dess ska alla fel åtgärdas. NCC har ansvar för marken runt två av husen.
Gräsmattor ska läggas om och fyllas ut med matjord på vissa ställen, vissa partier ska ersättas av buskar, som i sluttningen där Angelica gräver denna onsdag i början av september. Barnens sandlådor ska få ny, lerblandad sand, och flera tunga kantstenar måste läggas.

Angelica kör med lätt hand den röda, moderna grävmaskinen runt husen, in mellan gungorna på lekplatsen och fram till slänten. Grävmaskinen väger 10,5 ton och har rotortilt på skopan. Precis i Angelicas smak.

– Jag kan vrida och snurra skopan i mycket små vinklar, säger hon. Jag kommer fram med skopan där det är smalt, trångt och små utrymmen. Jag gillar det.

ang2

Angelica Olsson har hjälp av Eva-Mari Lindström som är markarbetare på NCC. Eva-Mari är en av få kvinnliga markare, i alla fall i norra Sverige.
– NCC har ett tufft mål, att det ska vara 50–50 kvinnor och män. Det är inte så många platschefer som jobbar mot det målet, min är dock en av dem, säger Eva-Mari Lindström, inte utan stolthet.

Trots att Angelica och Eva-Mari inte arbetat ihop tidigare är de mycket samspelta.
– Är jag för nära brunnen, ropar Angelica, jag vill inte ha ner nå skit i den.
– Nej, du kan lägga jorden ända dit ner, svarar Eva-Mari och pekar på grävmaskinens
schaktblad.
Eva-Mari håller koll och vet vad som ska göras. Angelica är den som vet hur.
– Det måste bli rätt från början, det är min ambition, säger hon.

Angelica lyser av glädje när hon pratar om grävmaskinen, om jobbet som ger resultat och arbetstillfredsställelse varje dag. Men det var nära att hon aldrig kom så här långt. På gymnasiet gick hon djurskötarutbildning och ”hade inget annat än djur i huvudet”.
Redan året efter examen insåg hon att det skulle bli svårt att få jobb som djurskötare
och började tänka på andra yrken.
– Farsan sa: kan du inte prova grävmaskin?
Det hade jag aldrig funderat över tidigare,men det slog rot, säger hon.
Angelica vände sig till arbetsförmedlingen för att få hjälp att hitta en maskinförarutbildning, men handläggaren vägrade lyssna.
– De satte mig på en restaurangutbildning i stället, för att jag är tjej förmodligen. Om jag inte i infann mig på den skulle de avsluta mig.

Angelica började kursen, men gav inte upp drömmen. Efter mycket tjat fick hon en dag på sig att fixa sommarjobb och praktik som maskinförare. Genom en kompis hittade hon ett företag i Piteå som tog emot praktikanter och sommarjobbare. Och på den vägen är det.

För det mesta är Angelica enda förare från Hedströms ute på olika jobb. Därför tar hon ofta chansen att fika och snacka med kollegerna i garaget på Hedströms på morgnarna. Arbetsdagen börjar före sju och slutar vid fyra. Lönen är 140 kronor i timmen.

Sen är det det där med att vara tjej. Hon har en tjejkollega, annars är det bara gubbar och killar på firman. Jargongen är tuff. Så länge det finns humor och värme i skämten njuter tjejerna av samvaron.
På Hedströms är det inga problem att vara tjej, alla är schyssta och välkomnande. Sommaren
som gick fick hon för första gången dumma kommentarer och utsattes för ”påhopp” från ett par tre män på olika arbetsplatser. Ingen av dem från Hedströms, understryker hon.
– Det kan vara tufft, men i 99,9 procent av tiden är det hur kul som helst. Glöm inte att skriva det, säger Angelica Olsson.