Diskrimineringsombudsmannen (DO) inledde sin granskning efter flera vittnesmål om allvarliga missförhållanden i #metoo-uppropet hösten 2017. Och genomförs för att säkerställa att det finns riktlinjer och rutiner för att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier.

Hittills har uppgifter från 182 företag begärts in – och 120 ärenden avslutats. Resultatet är en dyster läsning. Bara tio arbetsgivare har inga brister.

Aktiva åtgärder

Bland annat arbetsplatser med Seko-medlemmar som Veidekke entreprenad, One Nordic, Strukton Rail, VR Track Sweden och Infranord får bakläxa.

VR Track, som sköter järnvägsunderhåll, får exempelvis bassning för att inte följa de nya bestämmelser som infördes 1 januari 2017, som innebär att arbetsgivarens arbete med aktiva åtgärder ska omfatta alla sju diskrimineringsgrunder.

”Att begränsa begreppet trakasserier till att endast avse vissa diskrimineringsgrunder, eller att använda för generella termer på sätt som företaget gjort, är alltså inte förenligt med bestämmelsen,” skriver DO.

VR Track har även inte tillräckligt bra riktlinjer kring repressalier – liksom flera av de andra företagen.

”Känns som 1919”

Trots att många arbetsgivarna ändå har policys och rutiner, så följs de inte, menar Annelie Dahlberg, som är ordförande i Seko väg- och bans kvinnliga nätverk.

– Det är en mansdominerad bransch. För det mesta är det schysst. Men det förekommer trakasserier. Det blir en del gliringar och kommentarer med sexuella anspelningar. Ett problem är att tjejer inte vågar gå till sin platschef om man blir utsatt, eftersom cheferna ofta är män och dessutom polare med den som trakasserat.

Ett annat bekymmer för många kvinnor – och män – är att det inte finns arbetsbodar med uppdelade omklädningsrum och duschar.

– Det känns ibland som år 1919 i den här branschen. Det finns mycket kvar att önska, säger Annelie Dahlberg.