I efterdyningarna av rekordsommaren 2018 träffar Sekotidningen meteorologen, naturskadespecialisten och klimatföreläsaren Pär Holmgren för att fråga vad som är på gång.
Den före detta tv-meteorologen reser numera land och rike kring för Länsförsäkringars räkning och pratar klimat. Det blir ungefär ett och ett halvt varv runt jorden varje år med tåg, aldrig med flyg.

– Det är minst 15 år sedan jag flög inrikes, men flög en gång förra året. Jag och min son hade sedan länge planerat en resa till USA. Men den var väldigt genomtänkt med direktflyg till New York, sedan åkte vi tåg och buss inom landet, till Washington, St Louis och Chicago som vi sedan flög direktflyg ifrån.

Annars säger han att just att låta bli flyget är den enskilt viktigaste klimatåtgärden man kan göra som individ. Och låta bli kött. Och fossila bränslen.

Det handlar om barnens framtid

I klimatdebatten är han en veteran och intresset för frågan väcktes för 30 år sedan då han var doktorand i meteorologi i Uppsala.

– Sedan gick det väldigt fort i mitten på 90-talet när jag blev pappa. Då förstod jag att just barnen och deras framtid skulle komma att drabbas extremt hårt om vi inte gjorde något åt klimathotet.

Under andra halvan av 90-talet fick SMHI ett uppdrag att titta mer detaljerat på hur klimatförändringarna skulle komma att påverka Sverige. Tillsammans med det uppdraget fick de också uppdraget att kommunicera och informera. Då erbjöd Pär Holmgren sina tjänster som föreläsare, att populärvetenskapligt förklara för allmänheten, mot att han fick ställa alla möjliga frågor till deras klimatforskare.

– Det gjorde att jag väldigt tidigt blev påläst.

På den tiden var annars kunskaperna i klimatfrågor minst sagt bristfälliga hos de allra flesta.

– Det viktiga då var att inleda alla föreläsningar med att förklara skillnaden på väder och klimat, förklara grunderna till hur växthuseffekten fungerar och förklara varför vi förstärker växthuseffekten när vi använder fossil energi.

– Jag brukade avsluta med att ställa frågan till publiken om de trodde att det fanns grupper som inte skulle påverkas av klimatförändringarna. Då kom det ibland förslag som bagare eller frisörerna eller vad som helst, de skulle väl i alla fall inte påverkas. Men det är så klart att alla kommer påverkas, till exempel som nu då det blir extrem varmt på somrarna. Då spelar det ingen roll vad man jobbar med, det kommer bli jobbigt.

Förde in klimatfrågan på SVT

Pär Holmgren är för många känd som tv-meteorolog. Han arbetade heltid på SVT mellan 1993 och 2008 varav de sista tio åren som chef för väderredaktionen.

– Jag fick möjligheten att föra in klimatfrågan på SVT. Vi hade till exempel en programserie 2003 som hette Meterologi – mer än bara väder. Och vad vi vet så var det den första serien i världen som mer kontinuerligt tog upp klimatförändringarna.

Nu behöver han inte förklara hur växthusgaserna påverkar klimatet längre. Men trots en ökad medvetenhet och trots Sveriges mål om att vara fossilfritt år 2050 ökade utsläppen det första kvartalet i år jämfört med samma period 2017. En förklaring är att det var en kall vinter, men det räcker inte enligt Pär Holmgren.

– Det finns en hård koppling till högkonjunkturen, det ser man även globalt. Det enda året vi har haft rejält minskade utsläpp globalt var i samband med Lehman Brothers-kraschen 2008. Det här är det nästan ingen som vill prata om, att det enda som på riktigt kan få ner utsläppen är minskad konsumtion. Det medför med stor sannolikhet en minskad tillväxt, vilket gör det känsligt.

Måste ifrågasätta det ekonomiska systemet

Bland tillväxtens tillskyndare finns ofta en uppfattning om att det räcker med ett teknikskifte, mer solceller, elbilar och biobränsle, för att komma tillrätta med problemen. Vissa politiker tycker till och med att vi ska flyga mer för då får flygbolagen mer pengar till teknikutveckling. Men där säger Pär Holmgren bestämt nej.

– Det kommer aldrig att räcka med bara teknikutveckling. Det hade räckt om vi hade satt igång det här på 90-talet, när vi började prata om det. Men nu är det så pass små marginaler och situationen är så extrem akut.

– Teknikutvecklingen är nödvändig men inte tillräcklig. Det enda som är tillräckligt är att vi helt slutar gräva upp kol, olja och naturgas.

Mycket större risk att klimatet ska haverera än att Ryssland ska komma och bomba Gotland

Så det är en omställning av hela vår livsstil som krävs?

– Ja, vi måste ifrågasätta det ekonomiska systemet, vi måste ifrågasätta våra normer när det gäller till exempel semestrar och köttätande, vi måste ifrågasätta en massa saker som vi tidigare kunde ta för ganska självklart.  Och dit hör verkligen synen på den ekonomiska tillväxten.

Hur kört är det? Kan vi vända det hela eller är vi på väg över stupet?

– Ja, det är vi ju. Delar av världen är på väg över stupet. Inte Sverige, men delar av Afrika och Mellanöstern har jag väldigt svårt att se hur vi skulle kunna rädda. Vi har passerat en grad nu och med den klimatpolitik som finns idag är vi på väg mot drygt tre grader. Och det omöjliggör fortsatt civilisation i delar av världen.

Politisk frustration

Han säger att han inte får klimatångest, eftersom han tjatat om det här så länge. Däremot känner han en stor frustration.

– Som nu i valrörelsen, hur kan de ens stå och prata om något annat än detta? Eller åtminstone sätta in alla frågor i det perspektivet, hur påverkar det klimatet? Och hur klimatförändringarna kommer att påverka det framtida samhället, oavsett om det sedan är skolan, sjukvården eller försvaret man vill diskutera.

Han är också frustrerad över att vissa politiker tycks fokusera mer på flyktingfrågan än klimatet. När delar av världen blir obeboeliga kommer flyktingströmmarna öka till de beboliga delarna, bland annat Sverige.

– Utan att nämna några namn så finns det ju ett parti som bygger hela sin politik på rädsla för invandring och flyktingar. Och att det är just det partiet som är absolut sämst på klimat och hållbarhet. De borde ha den tuffaste klimatpolitiken av alla om de nu är så rädda för flyktingar.

Hur kommer klimatförändringarna påverka den svenska arbetsmarknaden?

– När det gäller klimatanpassningen så måste vi ha en mycket högre beredskap för sådana här långvariga värmeböljor, som kommer att bli mer återkommande. Kanske inte nästa år eller nästnästa, men på sikt kommer det att bli vanligare. Gissningsvis kommer det bli någon ännu värre värmebölja inom säg 20 år.

Det enkla svaret, enligt Pär Holmgren, är att snegla lite mer på Sydeuropa, förlägga semestrarna senare och inte fokusera på midsommar, för det är inte då det är som varmast.

– Tvärtom, i alla fall i Uppsala var det midsommar och skolavslutningen de enda två kalla dagarna i somras, säger han med ett skratt.

Istället borde vi ta semester i slutet av juli-början av augusti då det är som varmast. Sedan tycker han att vi gott kan ta lite siesta mitt på dagen under de varmaste perioderna.

Ta med klimatet i riskbedömning

I dagsläget finns inga bestämde gränser för hur varmt eller kallt det får vara på arbetsplatsen. Men efter sommarens extremvärme diskuteras frågan i större utsträckning. Huvudskyddsombudet på Postnord vill till exempel få in klimatet i de riskbedömningar som arbetsgivaren är skyldig att göra. Helst då kopplat till SMHI:s vädervarningar, så det blir lika för alla.

Är det en bra idé?

– Definitivt. Brevbärare är ett jättebra exempel, brevbärarbiträde var för övrigt mitt första jobb, men även andra yrken som inom kollektivtrafiken och andra där man påverkas direkt av vädret. SMHI:s vädervarningar tror jag kan vara bra att utgå ifrån. Det är ju inte bara någon meteorolog som satt fingret i luften och känt efter lite grand, utan det är ju kopplat till när det blir fara för samhället och individer.

När det gäller inomhusklimat finns det för fabriker och andra stora lokaler en gräns för mängden koldioxid i luften, som brukar vara vid 1000 ppm (0,1%). Över det måste man ventilera ordentligt, framför allt för att man blir trött och dåsig när man kommer upp i de nivåerna.

 

– Problemet är att de värsta klimatscenarierna pekar på att vi kommer nå 1000 ppm i atmosfären om 100 år. Nu kommer vi förhoppningsvis inte komma dit, men det finns en risk.

Och eftersom det är i atmosfären blir det ju svårt att ventilera bort det?

– Exakt, då går det inte att öppna fönstret längre.

Hur är det med stormar, är det något vi kommer se mer av?

– Som man ser i klimatscenarierna behöver det varken bli fler eller värre stormar i Sverige. Men däremot får vi sämre och sämre med tjäle i backen, framför allt i södra Sverige. Och vi kommer se mycket regn eller mycket blöt tung snö på vintrarna när stormarna drar in. Det gör att skogen blir mycket mer stormkänslig och med det får vi en ökad risk för trädfällning med strömavbrott som följd, och det är en jättefarlig miljö att vistas i.

Större risk med klimatet än att Ryssland ska bomba Gotland

Trots alla varningar tycker han att alltför många verkar vara beredda att ta alltför stora risker när det gäller klimatet.

– Ja, det är något att fundera på, hur rädda vi är i andra sammanhang. De flesta skulle inte våga kliva på ett flygplan om det inte var ordentliga säkerhetskontroller. Vi har en enorm säkerhetsapparat kring kärnkraften, vi har en enorm rädsla för att till exempel Ryssland ska komma hit och starta ett krig och så har åtminstone ett parti en gigantisk rädsla för att det ska komma hit en massa invandrare och flyktingar.

– Men det är ju en mycket större risk att klimatet ska haverera än att Ryssland ska komma och bomba Gotland. Med all respekt ska vi så klart inte försumma den risken heller, den finns ju där, men då borde vi sätta den här risken i proportion till det.

 

Hoppet står till de unga

Men det finns trots allt hopp, anser Pär Holmgren. Och det hoppet är den unga generationen.

– Till slut kommer det att finnas en kritisk massa av människor som tycker att de här frågorna är tillräckligt viktiga och när vi når den kritiska massan kommer det bli normförskjutningar. Då kommer det att gå mycket snabbare än vi ens kan föreställa oss idag. Det finns så många 90- och 00-talister som har koll på det här. När de får mer att säga till om, och när en massa, mest äldre farbröder, som inte bryr sig får mindre att säga till om, då kan det gå jättefort. Och det är ett hopp vi får ha.

Ja, alla tioåringar är väl typ miljöpartister eller naturpartister, som grannens barn sa, för naturen är viktig.

– He he, ja naturen är viktig.

Pär Holmgren

Ålder: 53 år
Yrke: Naturskadespecialist på Länsförsäkringar
Bor: Lite överallt, mest i Stockholm men skriven i Uppsala
Fritid: Stort musikintresse. Och hållbarhetsfrågor, som inte bara är mitt yrke utan också mitt intresse.