Vi träffas på ungdomsavdelningen på anstalten Vä utanför Kristianstad. Lunchen är avklarad och de intagna är på sina aktiviteter.

Här sitter 32 killar mellan 18 och 21 år och, som Radomir, 29 år, säger, har så gott som alla redan ett gediget brottsregister. Men de är unga och det är nu man kan påverka dem till ett annat slags liv.

Arbetsgruppen på 16 kriminalvårdare är blandad.

– Vi har folk mellan 22 år till en bit över 60 år, berättar Roger Nilsson, 40 år. Hälften kvinnor och hälften män och några med invandrarbakgrund.

Birthe Bekke, 51 år, var högstadielärare i matte och NO innan hon började här för fyra år sedan, och hon stortrivs.

– Jag är ju van vid att jobba med unga människor och har lätt för att prata med killarna. Som äldre och kvinna kan jag kosta på mig att vara mer ompysslande i min roll utan att förlora i respekt. Som att ge dem en kram eller när jag skäller på dem.

– Och hur otroligt det än låter så hör jag ju betydligt mindre av hora-ftta-din-jävlabög här inne än vad jag gjorde i skolans värld. Det förvånar mig. Men det betyder inte att killarna är lydiga små lamm, tvärtom tjafsar de mycket både med varandra och med personalen.

– De är väldigt ”på” hela tiden, och vill snacka mycket så man är verkligen i frontlinjen när man är på avdelningen, säger Birthe.

Hon gillar att jobba med folk i olika åldrar och med skiftande bakgrunder.

– Jag är helt trygg i arbetsgruppen. Det är aldrig skämmigt att be om hjälp. Om man inte är på topp en dag och vet att man måste ge en intagen ett jobbigt besked kan man be någon annan som just då är mer lämplig att göra det. Mixen här är helt super!

Radomir nickar.

– Det kan vara småtjafs som kan bli en större konflikt om man sköter det fel. Om jag exempelvis känner att det luktar rök på ett rum och skriver en rapport trots att den intagna nekar, kan han bli sur på mig. Då ska jag inte vara den som ger nästa negativa besked om det går att undvika. Och ibland byter man avdelning för att komma ifrån en stund.

– Det hjälper oss jättemycket att ha olika bakgrund och åldrar.

Radomir har nytta av sin serbiska bakgrund när det kommer killar från Balkan, men påpekar att alla har anställts efter kompetens, inte för att få en blandad grupp.

– Vi kompletterar varandra. Vi kan välja vem vi ska skicka fram i konflikter och knepiga situationer. Man har en helt annan flexibilitet när gruppen består av många olika slags personer.

Roger har arbetat på Vä sedan 1997 och är nu regional samordnare för kriminalvården inom Seko.

– Blandningen på folk är en tillgång, men det är viktigt att kommunikationen fungerar. Att man är öppen med att man tycker olika, kanske just för att man har olika ålder eller bakgrund.

– Det är ju ingen som anställts för att de är kvinnor, unga eller invandrare utan på kompetens och därför fungerar det bra. Men man måste hela tiden komma ihåg att kommunicera.

Bra med olika bakgrunder

OLYMPUS DIGITAL CAMERAUnga och gamla, olika kön och massa nationaliteter. Fungerar blandade grupper alltid bäst? Vi frågade Samuel West, expert på arbetspsykologi. – Ja, absolut, om gruppen har kommit till av sig själv. Mångfald i alla former är en tillgång för samhället och också för en arbetsplats, men det fanns två undantag: om gruppen motsätter sig blandningen eller om den har blandats uppifrån. Kan du ge ett exempel? – Jo, om jag anställer Kalle, 23 år, för han är duktig mekaniker och Ulla, 60 år, för att hon är bra på att svetsa och Amir, 33 år, för att han kan köra kranbil kommer gruppen att fungera, i alla fall utifrån blandningsperspektivet. Men om man anställer Amir för att fylla något slags invandrarkvot eller Kalle bara för att han är ung, då är det inte säkert det fungerar. Varför inte? – Arbetsgruppen kommer att se olikheterna i första hand, inte kompetensen. Om du har anställt någon för att uppfylla en norm så kommer det vara det som alla ser. Om du har anställt Ann-Britt, 52 år, för att hon behövs så kommer hon att tas emot som en jämlike i arbetsgänget. Vilka är de vanligaste konflikterna kring olikhet? – Jag har sällan stött på konflikter kring ålder – det brukar fungera utan gnissel – men konflikter mellan män och kvinnor och mellan olika etniska grupper. Det kan vara svenskar som misstolkar icke-svenskar men också mellan olika invandrargrupper. Vad är det som går snett? – Nästan alltid att man tillskriver den andre egenskaper som den kanske inte har. Det blir en konflikt om något jobbrelaterat men som sedan blir förklarat med att ”det är typiskt feminister” eller ”det kunde man ju tro när man anställde en invandrare”. – Men den allra vanligaste konflikten är att man har olika sätt att förhålla sig till arbetet och då spelar det ingen roll om man är svart, homosexuell, gammal eller vit kvinna från Överkalix. Om den ena vill fokusera på jobbet och den andra ägnar dagen åt Facebook eller bara slöar brukar det bli bråk. Och om gruppen inte har formats naturligt kommer man att skylla det här på olikheten. Är blandade arbetsgrupper något att sträva efter? – Ja, framförallt om man blandar människor som tänker olika. Det spelar ju ingen roll för kreativiteten om alla är lika även om de är homosexuella, invandrare, unga och gamla eller kommer från Indien eller Eslöv. Det är ju mångfalden som är bra och att olika idéer möter varandra.