Sekotidningen besöker häktet i Helsingborg för att prata med kriminalvårdare om tyst kunnande – sådant man kan men är svårt att sätta fingret på och ännu

svårare lära ut.

Anette Skrydtrup har varit kriminalvårdare i 30 år, Peter Andersson lika länge, Johnny Hagström i 6 år och Sven Rydström i hela 40 år. Häktet är stort, med 120 platser och cirka 150 anställda.

– Tyst kunnande är ju så mycket. Alltifrån rent praktiska saker som hur man står när man öppnar en celldörr till hur man bemöter de intagna. Och inte minst hur man hanterar konflikter, säger Peter Andersson.

Alla är eniga om att man kommer långt med humor.

– Har man en gång fått en kille att skratta är det svårare för honom att bli ovän med dig, säger Peter Andersson.

Anette nickar och tillägger:

– Humor är avväpnande och jag vågar skämta på ett helt annat sätt idag jämfört med när jag var ny. Och jag lägger inte energi på att tjafsa om småsaker – vill de ha en extra brödskiva så ger jag dem det. Jag brukar säga: en mätt intagen är en nöjd intagen. Konflikterna kan man spara till de gånger det spelar roll.

Och konflikter kan det blir om precis vad som helst och de nyanställda testas hårt. Det kan handla om alltifrån att få ringa sin tjej till att få röka en extra cigg på rastgården.

– De läser av oss på en sekund, och ett klassiskt nybörjarmisstag är att vara för snäll. Man får inte bli mer ”kompis” med någon än att man kan säga ifrån när det gäller. De flesta av oss har gjort det misstaget och lärt oss den hårda vägen, säger Anette.

En känslig situation är när en intagen ska få ett negativt besked.

– Man ser till att de får beskedet så tidigt som möjligt på dagen så vi kan möta deras känslor, säger Johnny och tillägger att om någon kommit på kant med en intagen så är det inte han eller hon som ska ge beskedet.

Johnny började på häktet för sex år sedan.

– Jag har haft mycket nytta av att se hur de mer erfarna kollegorna jobbar. Ser jag att Anette skämtar med en intagen så vet jag att det funkar när hon gör det, men det är inte säkert att någon annan kan skämta på samma sätt. Det är viktigt att man är sig själv och tänker på vad man skojar om. Den första tiden sög man in kunskap som en svamp, och jag lär mig fortfarande varje dag.

Dagen på häktet börjar med väckning vid halv åtta, frukost och sedan får de som inte har restriktioner vara på gemensamhetsavdelningen.

– Vi följer med till rättegångar, sjukhus och tandläkare, administrerar besök och advokatbesök.

Alla fyra är ense om att den vardagliga kontakten är mest värdefull.

– Att prata ett par minuter medan man delar ut maten kan ge mer än att sitta i ett långt klientsamtal, säger Johnny.

Johnny och Peter är skyddsombud och sitter i klubbstyrelsen. De är kritiska till att erfarenhet inte belönas med högre lön.

– Det är snarare tvärtom. Det skiljer inte mycket i lön för den som är nyanställd och den som jobbat i 30 år, säger Peter. Arbetsgivaren vill inte betala för erfarenhet men det är ju den erfarna personalen som är arbetsplatsens ryggrad. Vi som har erfarenhet är förbannat duktiga på att hantera människor och det ska synas i lönekuvertet!

Alla fyra trivs och tycker om att arbeta nära de intagna.

– Jag älskar att jobba med människor och slänga käft med de intagna. Och lyckas jag få ett leende från en intagen känner jag mig nöjd den dagen, säger Anette.

”Tyst kunskap är svårt att lära ut”

Vad är egentligen tyst kunnande inom arbetslivet? Vi frågade Hans Lindgren, forskare i sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. – Tyst kunnande är svårdefinierat, men man kan säga att ”man vet mycket mer än man vet”. Många bedömningar, beslut, handlingar och korrigeringar bygger på tyst kunnande. Man går på sin erfarenhet och magkänsla. Kommer tyst kunnande med erfarenhet? – Ja, det krävs ofta 10–15 år för att förvärva den. Och man måste även kunna reflektera över sina beslut och överväganden i olika situationer för att det ska omvandlas till tyst kunskap. Som ny handlar du ofta strikt efter manualen och vågar inte ta egna beslut. Hur ska man överföra tyst kunnande till nyanställda? – Det är svårt. I princip måste man erövra den själv. Direkt överfört kunnande är omöjligt – om det var möjligt skulle man ju bara kunna lämna över en bunt med instruktioner men så fungerar det inte. Man kan gå bredvid en erfaren kollega, det kan ge en god riktning, men du måste själv göra dina egna lärospån. Finns det något arbetsgivaren kan göra? – Ja, man kan organisera så att dialoger underlättas mellan de som är mer erfarna och de som är nya. Är tyst kunnande viktigare i yrken som har med människor att göra? –Nej, det är lika viktigt inom alla branscher. Att förlora en skicklig medarbetare på ett kärnkraftverk är lika förödande för verksamheten som att förlora en bra kriminalvårdare. Bör det tysta kunnandet synas i lönekuvertet? – Ja, absolut. Idag är det snarast tvärtom. Det tysta kunnandet som betyder så mycket för att arbetsplatsen ska fungera värderas sällan högt. Talesättet ”man saknar inte kon förrän båset är tomt” gäller. Kan du ge exempel på tyst kunnande som du har stött på? – Jag har en bra story från en rangerbangård där det plötsligt inträffade en rad oförklarliga och allvarliga urspårningar. Man fann att tre personer som arbetat där länge hade gått i pension, och det visade sig att de hade lärt sig att en godsvagn lät på ett visst sätt när en allvarlig axelskada var på gång. Och inom kriminalvården finns det massor med situationer när en erfaren kriminalvårdare snabbt kan lösa en konflikt, medan en oerfaren vårdare kan orsaka ren kalabalik. Pondus, tillit, rättvisa och bra bemötande kan åstadkomma lugn i ett nafs. Underskattar arbetsgivaren tyst kunnande? – Ja, och jag tror att det till stor del beror på att vi undervärderar hantverksaspekten av det moderna yrket.