– Vi känner varandra väl och det betyder mycket för att man ska trivas, säger Agneta Engvall som arbetar på Seko Skånes kontor i Malmö.

Sekotidningen träffar henne i deras lokal i utkanten av Malmö. Agneta och hennes kolleger har tagit sig tid att prata om hur man ska komma tillrätta med grupperingar och skitsnack på en arbetsplats.

Renaldo Tirone, ombudsman och chef, säger att han aktivt tänker på att hålla alla informerade om vad som händer.

– Att en grupp vet mer än en annan är en vanlig fälla. Det bäddar för dålig stämning och att en massa rykten börjar pyra. Sådant är chefens roll att styra upp.

Gänget trängs i sofforna och det är lätt att se att de trivs ihop. Flera har jobbat här länge och man har inte så många hemligheter för vararandra.

– Just nu upptar min gamla pappa mycket av mina tankar och det vill jag att de andra ska känna till. Då förstår de ju att jag inte är på topp varje sekund, säger Agneta.

Åldersspannet är stort – från Ellinor Evain som är yngst med sina 27 år till Renaldo som är äldst med 64 år.

Funkar det bra?

– Ja, det tycker jag, skrattar Renaldo. De mobbar mig för jag varken ser eller hör, men det är ju sådant man får ta.

Vad handlar arbetsplatstjafs och skitsnack oftast om?

–Precis allt från rena bagateller till avgörande saker. Jag har varit på otaliga arbetsplatser med infekterade bråk. Ofta handlar det om att man exkluderar någon eller några, eller så har det bildats subgrupper med informella ledare och ingen vet vem som styr skutan. Orättvisor får ofta skitsnacket att gå igång.

Vad kan man göra då?

– Handlar det om bråk mellan två personer kan man skriva ett kontrakt mellan de två som träter. Exempelvis att på den här arbetsplatsen hälsar vi på varandra och vi tilltalar varandra med namn. Det är en enkel men effektiv åtgärd.

– Subgrupper är svårare att komma åt men återigen är det chefens roll att ta kommandot. Detsamma gäller skitsnack som kan verka skenbart oskyldigt, det gäller att sätta stopp för det.

Vad skulle du göra om alla utom en på arbetsplatsen blev bjudna på en julfest hemma hos en arbetskamrat?

– Jag skulle ta upp det. Det påverkar ju arbetsmiljön och stämningen på hela arbetsplatsen så även om du får bjuda vem du vill, så skulle jag prata om det och be personen tänka om och tänka på hur det känns för den som drabbas.

Det finns många sätt att utesluta jobbarkompisar. Att bara äta lunch med samma gäng hela tiden, låta bli att hälsa, bara berömma vissa men aldrig andra. Listan är lång och metoderna förfinade.

– Visst, men ganska genomskinliga också, säger Renaldo.

– En viktig sak är att hålla kontakt med de som är sjukskrivna, säger Lotta Hansson, ombudsman. Att messa, ringa och hålla dem uppdaterade. Ju längre tid det går utan kontakt, desto svårare blir det att komma tillbaka. Så inkludera dem! Bjud in dem på fester, hör av dig, ge info om jobbet.

Ellinor berättar om en arbetsplats där chefen aktivt sa till att de inte skulle äta lunch med samma personer varje dag.

– Det kändes bra. Det hade bara blivit en vana att man åt med de man satt med och det bröts upp eftersom vi blev tillsagda.

Renaldo halar fram en stor blomsterbukett och chokad och passar på att tacka personalen som slitit hårt senaste tiden, och uppvakta Lisen som fyllt år. Ett ”ja må hon leva” och ett fyrfaldigt leve.

– Vi har slutat med insamlingar till jämna födelsedagar och sådant eftersom vi märkte att vi glömde folk ibland och det kändes ju inte så bra. Klassiska misstag som kan få en enskild att bli oerhört sårad men som inte alls var menat så.

Sex, pengar, makt

Har det alltid funnits skitsnack och grupperingar på arbetsplatser, och går det att göra något åt det? Vi frågade Samuel West, psykolog och forskare. – Ja, det har nog alltid funnits skvaller och smågrupper i en flock. Det är sedan urminnes tider gruppens sätt att hålla sig informerad om vad som händer i flocken. Skvallret stärker banden i gruppen. En större arbetsplats får ofta små subgrupper, kan man göra något åt det eller spelar de ingen roll? – De är nästan oundvikliga eftersom människor delar in sig i mindre grupper om en grupp blir för stor. Om de är negativa kan chefen agera men om han eller hon inte lyckas splittra de negativa grupperna är chefens handlingsutrymme rätt begränsat. Vad skvallrar man om? – Det gamla vanliga: sex, pengar, makt, fördelar och orättvisor. Allt från att Sonja köpt en ny bil till ”inte konstigt att Tobbe har fått det nya jobbet– han som har så bra tumme med chefen”. Vad ska man göra om man hamnar i ett fikarumsskvaller som man tycker är obehagligt? – Var neutral. Visa att du inte är med på skitsnacket men gå inte i klinch. Ställer du till bråk hamnar du garanterat utanför gruppen, och det vill man sällan. Vi är för sociala ”djur” för det. Snackar några mer skit än andra? – Ja, absolut. Av olika skäl. En del är mer sociala och har ett större behov av kontrollerande skitsnack, medan andra inte bryr sig. Båda är svåra att förhålla sig till. Den som alltid snackar vill man helst undvika och den som aldrig säger något vet man inte var man har. Skvallrar alla i samhället? – Ja, det är ingen skillnad på om du är ung, gammal, svart, vit, rik, fattig eller queer. Skvallrar man likadant? – Nej, en del sparkar neråt, andra uppåt men allra oftast skvallrar man om jämlikar. Och man ska skilja på positivt skvaller och negativt. Positivt är exempelvis att Maja har gift sig – negativt att Maja gjorde bort sig på julfesten. Hur ska man göra om man blir utsatt för skvaller? – Det är knepigt för att samma sekund du börjar bemöta det förstärker du det. Då fastnar det ännu mer. Det beror på graden av skvallret men i grava fall, gå till facket och chefen. Har chefen ett ansvar för hur den sociala miljön är på en arbetsplats? – Ja, det har ju en chef alltid men skitsnack och smågrupper är det ofta svårt att rå på hur många policydokument du än skriver. Det är lika mycket gruppens ansvar men chefen måste självklart föregå med gott exempel.