När jag slutade gymnasiet 1976 var jag arbetslös i en vecka tills en tjänsteman på Arbetsförmedlingen med svart bakelittelefon ringt runt och hittat ett semestervikariat på Svenska Fläkt åt mig.

Avtalsenlig lön fria arbetskläder, tvål och handduk. Efter sommaren fick jag hjälp av tjänstemannen att hitta nytt jobb på Ljungmans verkstäder, där jag stannade med fast jobb tills jag gjort lumpen.

Hittade en annons i tidningen Arbetet där SJ sökte personal. Fyllde i en talong som skickades in och 1980 började jag som elloksreparatör, med 60 års pensionsålder och fria tågresor, Jag fortsatte tills 1999 då Trainmaint tog över verksamheten.

Nya Arbetsförmedlingen hade nu bytt ut sin tjänsteman mot datorburken ”Platsbanken”, vari man själv skulle anmäla sig som arbetssökande varefter arbetsgivare skulle hitta lämpliga medarbetare. Ingen har hittat mig ännu!

Gick plåtslagarutbildning och läste kärnämnen på Komvux, fick praktik på en firma som gick omkull. Hann jobba med lönebidrag i Malmö stads put-and take -fiske vid Sallerupsdammen. Jag mönstrade på Tvekamp, Malmös medeltidsskepp, men fick inget betalt, varför jag gick i väggen.

Kom tillbaka som rehabfall. Museet stängdes december 2009, Har sedan dess gått fastighetsteknikerutbildning och fått praktik på Samhall tills deras bidrag tog slut, och jag oroar mig nu för framtiden. Kommer Arbetsförmedlingen att finnas kvar eller ska man svälta till 65-årsdagen?