Redan innan visste vi att Sverige är ett av de länder i världen som har minst konfliktdagar per år. Alla internationella jämförelser visar att arbetsgivare i Sverige i långt mindre utsträckning än i andra länder behöver oroa sig för förlorade arbetsdagar till följd av fackliga konfliktåtgärder.

Därför är den föreslagna lagstiftningen omotiverad och riskerar att innebära kännbara försämringar av svenska arbetstagares möjligheter att organisera sig och agera fackligt.

Det finns avgörande skillnader mellan att reglera arbetsmarknaden via huvudavtal respektive lagstiftning. Lagförslaget och dess tillkomsthistoria innebär ett uppbrott från det som har kännetecknat den svenska modellen – att arbetsmarknadens parter genom avtal och överenskommelser reglerar sina förhållanden utifrån rådande maktförhållanden.

Framförallt riskerar lagförslaget att bakbinda fackliga organisationers möjlighet att värna sina medlemmars intresse och öppnar dörren för så kallad ”avtalsshopping”, att arbetsgivarparten kan välja att teckna billigare eller för sig mer förmånliga kollektivavtal. Dessutom innebär lagförslaget en allvarlig inskränkning i svenska arbetstagares föreningsfrihet.

Förslaget försvårar drastiskt den fackliga kärnverksamheten för andra arbetstagarorganisationer än de som arbetsgivaren för tillfället har tecknat kollektivavtal med. Det kommer inte att spela någon roll om den kollektivavtalsbärande organisationen organiserar 99, 50 eller bara 10 procent av berörda arbetstagare.

Vi delar i viss mån bedömningen att det är problematiskt när flera olika fackliga organisationer konkurrerar inom ett avtalsområde, men vi motsätter oss all statlig inblandning i frågan.

En facklig organisations legitimitet ska inte avgöras i domstol, utan via förhandlingars och konfliktåtgärders effektivitet. Med bakgrund av detta finner vi lagförslaget oacceptabelt och kräver att det dras tillbaka.