Nyhet Statligt järnvägsunderhåll

Statligt järvägsunderhåll – nostalgi eller…

Regeringen föreslår att Trafikverket ska sköta hälften av järnvägsunderhållet i egen regi. Seko gillar förslaget, men det finns privatanställda som är kritiska och känner sig förbisedda av förbundet.

Skyddsombudet Johan Mähler visar krantrallan som används för snöröjning och underhåll. Den står inomhus året runt, och det är en fördel när den ska underhållas vintertid. Bild: Olle Melkerhed

– Det är andra tider nu, säger Johan Mähler, Sekos skyddsombud på företaget.

Kontoret ligger i ett industriområde strax norr om stan. Kommunen har huserat i lokalerna tidigare och utanför står olika former av drakar i starka färger.

– Sundsvall är drakarnas stad, det är en turistgrej, förklarar Johan Mähler, på väg in till fikarummet. Klockan är sju, en ny arbetsdag har precis börjat.

Vintern har varit tuff, med enorma snömängder och veckor av snöröjning. Nu är det lugnare och banteknikerna väntar med oro på nästa naturfenomen, vårfloden.

– Den kan ställa till en hel del elände, konstaterar Johan.

Statligt järnvägsunderhåll

Osäkra anställningar inom järnvägsunderhåll

Nyhet

Sekotidningen är på besök för att höra vad banteknikerna på VR Track tycker om regeringens förslag att återta basunderhåll av järnvägen till staten. Tanken är att delar av Infranord ska in i Trafikverket.

Ingen av de som är i fikarummet denna morgon ger uttryck för att de gillar idén. De tror inte att det blir mer resurser eller mer personal.

– Sannolikt blir det bara samma jobb i nya kläder, säger elteknikern Andreas Sikström.

”Det var bättre förr, men vi har det ganska bra nu också”

Att det var bättre förr, är ett återkommande uttryck bland förespråkare för en återreglering. Med det menas att det blir lika bra igen, åtminstone är det den tolkning som de privatanställda banteknikerna gör av uttrycket.

Det retar banarbetarna i Sundsvall. I alla fall en aning.

– Det var bättre förr, men vi har det ganska bra nu också, sammanfattar Johan Mähler.

Han tror inte att ett förstatligande av drift och underhåll innebär en återgång till hur det var innan underhållet konkurrensutsattes.

Statligt järnvägsunderhåll

Tomas Eneroth: Vi måste ha effektivare underhåll och mer tid i spåren”

Nyhet

– De som var med förr brukar säga att det var mer folk ute i spåren och större möjlighet för den enskilde att bestämma över sitt arbete.

– Det låter jättebra, men för att det ska bli verklighet måste budgeten för underhållet höjas rejält, annars blir det ingen skillnad för oss som arbetar i spåren, säger han.

Johan Mähler följer och deltar i debatten på sociala medier, där olika falanger kan gå hårt åt varandra. För och emot ett förstatligande.

– Det blir en hel del prestige från båda håll. Och ganska onyanserat. Jag brukar gå in i debatten och presentera fakta, men det är inte alltid det går hem, säger han.

Sekos skyddsombud, Johan Mähler, har fått med sig cheferna på VR Track att de ska hyra en plats i lokstallarna för snöröjningsmaskinen, av arbetsmiljöskäl. Han anser att de korta avstånden mellan personal och chefer gör att det är lättare att påverka i de privata företagen.

Han och andra är kritiska till att Seko satsar hårt på ett återförstatligande. Facket ska arbeta med löner och arbetsvillkor, inte driva politiska frågor, anser de.

– Några har lämnat Seko efter att de läst Spårfelskampanjen, som drivs av Seko på Infranord i Stockholm och som kräver förstatligande av allt. Det spelar ingen roll att det är klubben som driver kampanjen så länge det står Seko på den, säger Johan Mähler.

Han är skeptisk till ett återförstatligande av basunderhållet men han är samtidigt kritisk till dagens situation.

– Man kan defnitivt se över det koncept vi har idag. De korta kontraktstiderna, idag fem plus två år, är ett stort problem. De gör att företagen inte satsar på investeringar i personal och maskiner. Kontrakten borde vara minst 10 år.

Han fortsätter:

– Det finns säkert pengar att spara på mindre administration om antalet företag minskar. Alla ska ju ha en egen vd och ledning. Det kostar.

På väggen i fikarummet finnns en karta över Mitt/Ådalsbanan, sträckan Bräcke–Långsele– Sundsvall–Storlien. Området har totalt 75 anställda, varav 15 i Sundsvall.

Branschen skriker efter folk

VR Track, som ägs av finska staten, har totalt 300 anställda runt om i Sverige. De senaste två åren har det gått dåligt ekonomiskt, med förlorade kontrakt och felräknade anbud. Hela ledningen är utbytt. Ägarna har skjutit till pengar och räddat verksamheten.

Branschen skriker efter folk och det finns jobb för den som har rätt utbildning och bakgrund, menar de. I Sundsvall har även Infranord en etablering, den börjar på andra sidan fjärden.

En fördel med VR Track, enligt Johan Mähler, är att företaget är relativt litet.

– Vi har nära till besluten och kan påverka hur arbetet ska utföras. Jag blev nyligen kallad till huvudkontoret för att lämna mina synpunkter på affärsplanen. Bara en sån sak.

En konkret förbättring som Johan lobbat hårt för är krantrallans nya placering. Krantrallan är VR:s snöröjare och underhållsfordon som numer står inomhus i lokstallarna vid Sundsvalls centralstation – när den inte används.

– Krantrallan behöver underhållas regelbundet. Det gör vi bäst och säkrast i värme inomhus, säger han. Efter hårt arbete fick jag igenom det.

Vintern har gått hårt åt den stora plogen längst fram. Den hänger lite på trekvart och ska lagas. På trallan finns även en kran för tunga lyft och det går att montera en korg för kontaktledningsarbete. Längst bak sitter en sop.

– När vi kör ut den på vintern sitter den stora plogen framåt så att killarna på Infranord, som har sitt kontor mitt emot lokstallarna, ska bli imponerade, säger Johan med ett skratt.

– Vi skojar lite med varandra, ibland.

Inga ”hard feelings”

Det är inga ”hard feelings” mellan personalen på de konkurrerande bolagen. VR Tracks underhållsområde ligger norr om stan, medan Infranord har centrala stan och söderut.

– Vi hjälps åt om det skulle behövas. Vi kör ju ut krantrallan på ”deras” spår och snöröjer den biten, om de vill, säger Johan.

Liksom era andra har Andreas Sikström och kollegan Jan Nilsson bytt arbetsgivare, från Infranord till VR Track. Andra har gått åt motsatt håll.

För Andreas är det viktigt att den möjligheten finns kvar. Att byta arbetsgivare.

– Det handlar om min personliga frihet, säger Andreas.

För Jan Nilsson, som blev uppsagd från Infranord vid en omorganisation 2011, blev VR Track en möjlighet att fortsätta jobba i branschen.

Hans uppsägning prövades i arbetsdomstolen, han fick ett skadestånd på 250 000 kronor. Dagen efter domen, ringde VR Track och erbjöd jobb som besiktningsman.

– Jag fick en chans som min förra arbetsgivare inte ville ge mig, säger han.

Infranords Anders Lundin, Krister Petterson, Peter Sandström och Håkan Andersson hoppas mycket på ett förstat- ligande av underhållet.

Några kilometer från VR Tracks kontor har Krister Pettersson, Peter Sandström, Anders Lundin och Håkan Andersson sin bas. De jobbar på Infranord och utgår från Sundsvalls centralstation där kontoret ligger. De har med sig sopkvastar och sopar rälsen fri från grus. Solen skiner, det är en av de första riktigt varma vårvinterdagarna.

På frågan om de tycker att det var bättre förr svarar de samfällt ja. Framför allt var det tryggare, säger de.

Risk att de gör sig av med de halta och lytta

Peter Sandström är fjärde generationen järnvägare:

– Alla sa att nu har du en livstidsanställning. Men så är det ju inte längre.

Krister Pettersson nickar.

– Nu finns det en ständig osäkerhet om hur länge man får stanna. När ett kontrakt löper ut finns alltid en risk att de gör sig av med de halta och lytta. Det är priset som avgör vem som får kontrakten och det blir dyrt om inte alla kan arbeta 100 procent.

Med ett återförstatligande hoppas Krister att det ska finnas plats för alla. Peter Sandström tror att det blir mer långsiktighet med ett underhåll i statlig regi.

– Då vågar man satsa på personal, kompetensutveckling, maskiner, man har inte tidsaspekten att ta hänsyn till, att kontraktet kan löpa ut.

Blir det som förr om staten tar över?

– Ja, det tror vi.

Sekos starka engagemang för Infranord, tycker de är bra.

– Vi är partiska. Men det betyder inte att vi ogillar kollegerna på andra företag. Vi morsar på varann här i stan och vill att alla ska ha trygga jobb, säger Krister.

Nu väntar han och kollegerna på att regeringen ska fatta beslut före valet.

– Det var ett vallöfte redan 2014, säger Håkan Andersson.

Regeringens förslag om banunderhåll

År 2002 började järnvagsunderhållet upphandlas i konkurrens, något som var fullt genomfört 2014. Idag finns tre större aktörer på marknaden, med statligt ägda Infranord som störst med 19 av 34 av alla basunderhållskontrakt, motsvarande 56 procent av marknaden.

Regeringen vill nu ha en ökad statlig styrning genom att Trafikverket ska sköta en del av underhållet i egen regi. Därfor har en utredning tillsatts som ska titta på hur Infranords kontrakt på basunderhåll ska kunna overföras till Trafikverket.

Utredningen ska vara klar 17 augusti och bland annat foreslå vilka enheter och resurser, till exempel personal, maskiner och fastigheter, som ska foras over fran Infranord till Trafikverket.