Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-523 53 76

Susanna Alakoski Foto: Rebecka Uhlin
Intervjun

Klassresan blir aldrig färdig

Debutromanen Svinalängorna blev en stor succé och Susanna Alakoski är glad över att hennes ämnen är efterfrågade. Men det har kostat på.

3 april 2014 13:09

Fakta

Susanna Alakoski

Född 16 maj 1962.

Yrke Författare.

Familj Make och tre barn.

Bor I parhus i Gustavsberg utanför Stockholm.

Aktuell med Fick fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2014.

Jag får ett infall av otålighet och ringer. Har vi gått om varandra, undrar jag. Klockan är tjugo över ett. I luren på andra sidan hörs ett förvånat: vi sa väl halv två?

Ingen fara svarar jag snabbt, det är så skönt här i solen. Några minuter senare kommer Susanna Alakoski till vår mötesplats, det magnifika Café Tornhuset i Gustavsbergs centrum. Vattnetligger spegelblankt. Det är vindstilla.

– Jag brukar aldrig anklagas för att komma för sent, säger hon. Jag är säker på att vi sa halv två.

Jag är lika säker på att vi sa klockan ett, tänker jag, men säger inget. Egentligen är det inte alls viktigt längre, jag ångrar telefonsamtalet och funderar över hur intervjun ska gå.

Susanna Alakoski debuterade som författare 2006 med romanen Svinalängorna, som handlar om flickan Leena som växer upp i en socialt och ekonomiskt utsatt sverigefinsk familj i Ystad på 1960-talet.

Namnlöst

Svinalängorna har blivit film och den fick det prestigefyllda Augustpriset.

– Det blev en chockerande start, från noll till hundra på en gång och så har det fortsatt, säger hon. Det är så fantastiskt att mina ämnen är efterfrågade.

Svinalängorna och den senare romanen Håpas du trifs bra i fengelset har då och då misstagits för att vara hundra procent självbiografiska. Att de skulle handla om Susannas eget liv.

Det gör den förstås på ett sätt, Susanna växte upp i Ystad och familjen hade sociala problem, men verkligheten var mycket värre än romanen. Som det var kunde hon inte skriva.

– Förresten gillar jag inte biografier, säger hon, möjligen med en släng till sig själv eftersom den senaste vuxenboken Oktober i Fattigsverige (2012) är just en biografi.

”Oktoberboken” är en essä i form av dagbok där Susanna Alakoski närmar sig sin egen historia genom egna och andras minnen. Och med stöd i socialvårdens och psykiatrins journalanteckningar om familjen Alakoski.

I boken berör hon även aktuella samhällsproblem, hon ser tiggarna som står på knä längs gatorna, hon följer väderprognoserna och tänker på hur kallt det måste vara för de hemlösa. Hon har svårt att sova, får ont i magen. Minnen tar över och hon läggs in på sjukhus.

Boken är ett starkt socialhistoriskt dokument och beskriver samtidigt hur Susanna Alakoskis författarskap tar form. Skrivarlinjen på Skurups folkhögskola, skoluppsatserna i skolan som fick högsta betyg.

Glad

Innan hon får sin första roman utgiven hinner hon utbilda sig till socionom, arbeta inom socialtjänsten och vara pressekreterare till Gudrun Schyman (under Vänsterpartitiden). Det blir en sjukskrivningsperiod som gör författarskapet möjligt. Äntligen får hon tid.

– Som andra kvinnliga arbetarförfattare debuterade jag sent, jag var 43 år. Det var så mycket annat som kom i vägen. Men författardrömmen har alltid varit stark hos mig, jag har alltid gjort berättelser av det jag fått höra. Jag älskar att berätta och att höra andras berättelser.

Susanna trodde länge att hon inte hade något att berätta och hon letade efter ämnen att skriva om och språk att skriva med. Hon läste allt – utom arbetarskildringar som kom för nära. Vad är det att skriva om, tyckte hon som 20-åring om Moa Martinsons böcker.

– I dag vet jag att jag bär på ett litterärt stoff som är intressant. Och jag har hittat mitt språk.

Stoffet är de sociala samhällsfrågorna, fattigdomen, social och ekonomisk utsatthet, våld, alkohol, droger, kön och etnicitet. Knappa villkor som leder till social sjukdom. Så vill hon att det ska beskrivas, det som utsatta människor drabbas av.

– Kan vi bli socialt sjuka på samma sätt som vi kan bli fysiskt sjuka? När vi blir fysiskt sjuka slår tanken om sjukvård till, när vi blir socialt sjuka bör tanken om social vård slå till på samma sätt.

– Vi kan inte byta en njure själva, vi kan komma i sociala livssituationer som kräver hjälp av samhället. Ta hemlöshet som exempel, bygger vi bostäder så löser vi frågan. Svårare än så behöver det inte vara. De flesta kan bo, om de bara får en möjlighet.

De senaste månaderna har Susanna Alakoski förärats tre litterära priser. Tidningen Vi:s litteraturpris, Moa Martinson-stipendiet och nu senast Fackföreningsrörelsens Ivar Lopris.

Priser som gett nästan 200 000 kronor att ”skriva för”.

Namnlöst

Telefonsamtalen om priserna kom med bara några veckors mellanrum och Susanna hade nästan svårt att ta in alla positiva omdömen.

Ändå var det något särskilt när hon fick ett telefonsamtal från Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg i slutet av 2013. När han berättade att hon valts ut till årets fackliga Ivar Lo-pristagare, kom tårarna. På prisutdelningen den 23 februari (Ivar Lo:s födelsedag) berättade hon, än en gång med tårar i ögonen, hur hon såg framför sig en så tydlig bild av en miljon blåställ som ställde sig på rad, med mössan i hand. De bugade.

Bland dem stod Susannas pappa Jorma Alakoski, svetsaren, svarvaren, grovarbetaren, metallaren, som för en gångs skullsåg stolt ut.

För första gången skulle han ha kunnat förstå vad dottern sysslade med.

– Arbetare, det visste han vad det var och han var medveten om sin livssituation. Att jag får ett pris av arbetarrörelsen, det hade han tyckt mycket om.

I sitt tacktal sa Susanna Alakoski också att så långt tillbaka hon kunnat leta har hennes familj varit arbetare.

Det är en central replik.

Den förklarar författarskapet och författarens personliga erfarenhet. I repliken ligger också en berättelse om klassresan. (Som hon för övrigt skrivit om i boken Tala om klass).

Klassresan som aldrig blir färdig, som pågår livet ut.

– När jag känner mig ensam längtar jag efter att komma tillbaka till mina barndomsvänner. Jag vill hänga med dem, trots att jag vet att våra liv skiljer sig för mycket åt i dag. Vi är ibland också främlingar för varandra.

Samma främlingskap som hon emellanåt känner i medelklassens sällskap. Hennes nya klass.

Det händer att människor ur medelklassen börjat svära när de får veta att hon kommer från arbetarklassen.

– Jävlar och fan, säger hon och härmar hur det kan låta.

Samtidigt, betonar hon, känner hon sig bekväm både på förlagsmiddagar och bland släkt och vänner i hemstaden. Hon blir ett språkrör mellan de två världarna och får räta ut frågetecken och slå hål på fördomar.

Susanna är den enda i sin ursprungsfamilj som studerat på universitet. Så som det är i många arbetarfamiljer. I själva verket är det bara några få procent av arbetarklassen unga som söker sig till högre utbildning.

Det innebär att sannolikheten för dessa ungdomar att möta någon med samma erfarenheter är minimal. Tiden på universitetet kan bli mycket ensam.

Det är just ensamheten som gör att Susanna Alakoski inte förespråkar att alla människor ska göra klassresan. Det behövs ingen universitetsutbildning för att vara intellektuell, framhåller hon.

– Det finns den kollektiva resan som hela befolkningen gjort. Den ingår vi alla i. Sen finns det den individuella resan, där man åker jojo, faktiskt och känslomässigt. Det kostar på.

Kanske priset Susanna fått betala är den ständiga smärtan i magen. Hon försöker hålla den i schack genom att äta bra och regelbundet.

Kaffe är näst intill förbjudet. I dag är ett undantag.

När kaffet är urdrucket och vi är klara med intervjun frågar hon om vår, min och fotograf Rebecka Uhlins, klassbakgrund. Hon ger råd, som god medmänniska och socialarbetare.

Telefonsamtalet för ett par timmar sedan är glömt.

 

Karin Lindgren Strömbäck, reporter
karin.lindgrenstromback@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Rättelse om Postnordartikel

Fel version av artikeln ”Seko postens kupp mot danska facket” är publicerad i senaste numret av Sekotidningen och innehåller felaktiga citat. Det beror på att reportern missuppfattade Seko postens ordförande Johan Lindholm, vilket vi ber om ursäkt för. Den korrekta versionen av texten finns att läsa här https://sekotidningen.se/artikel/spelet-om-postnord/ Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Höjd pensionsålder

De sex partierna i pensionsgruppen har slutit en överenskommelse om att förändra pensionssystemet. Lägstaåldern för pensionsuttag höjs från 61 till 64 år, rätten att jobba kvar höjs från 67 till 69 år och skyddet för de fattigaste pensionärerna stärks. Läs mer

Metoo-upprop inom Kriminalvården

Över 1000 anställda och tidigare anställda inom Kriminalvården har skrivit under uppropet #virivermurarna mot sexuella trakasserier och kränkningar på jobbet. Läs mer

Chefen viktig för trivseln

Chefen viktig för trivseln

Stoppa allt skitsnack, låt ingen vara eller känna sig utesluten, glöm inte de sjukskrivna. Några tips från Seko Skåne om vägen till en trivsam arbetsplats. Läs mer

Tågkompaniet ska köra Krösatågen

Nu är det klart att Krösatågen tas över av Tågkompaniet från och med december 2018 och nio år framåt. Båda affärerna, nord och syd, ingår i upphandlingen. Idag är det Transdev som kör trafiken. Läs mer

Först på plats efter olyckan

Först på plats efter olyckan

Att se en svårt skadad, kanske avliden, människa påverkar alla. -Vi är inga hårda typer utan känslor, säger Anders, som är en av Trafikverkets olycksplatsansvariga. Läs mer

”Jag bestämmer över mitt arbete”

”Jag bestämmer över mitt arbete”

Läs mer

Han ger de asylsökande en röst

Han ger de asylsökande en röst

Viktor Bankes mobil ringer i det närmaste oavbrutet, sms trillar in, han svarar ett par tre gånger. ”Det kan vara dagis”, säger han ursäktande. Läs mer

För dyrt med god arbetsmiljö

För dyrt med god arbetsmiljö

Kedjan med entreprenörer hade fem länkar, med Trafikverket överst. Men den sista länken brast och en provanställd 22-åring omkom i en olycka. Kanske hade den undvikits om facket fått spela sin roll. Läs mer

Inga arbetare på riksdagslistan

Inte ett fackligt namn på valbar plats när socialdemokraterna i Norrbotten sätter ihop sin riksdagslista. Det är helt enkelt inte acceptabelt tycker LO-distriktet i Norra Sverige. Läs mer

Ingen tar betalt på ersättningsbussen – inga problem tycker SL

I maj sparkades konduktörerna på Tvärbanan i Stockholm. Istället ska resenärerna själva ”blippa” sina Läs mer

Mutanklagelser mot Trafikverket

Mutanklagelser mot Trafikverket

”Vi ska vända på alla stenar.” Det var löftet från Trafikverket när Sekotidningen i april skrev om den muthärva som Kalla fakta på TV4 fortsatt att granska. Läs mer

Samtal på liv och död

Samtal på liv och död

Lotta Andersson har varit med länge, medan Johan Ridell är ganska ny på jobbet som operatör på Polisens kontaktcenter i Malmö. De har mycket gemensamt och förenas i sin kärlek till de som ringer 114 14. Läs mer

Seko tappar inte längre medlemmar

-Seko tappar inte längre medlemmar. Antalet aktiva medlemmar är strax under 74 000 och har legat stilla sedan april i år. Läs mer

Trendbrott när åtta fartyg flaggar svenskt

Vinden tycks ha vänt för den svenska handelsflottan.  Tre rederier har beslutat att låta sammanlagt åtta fartyg gå under svensk flagg. Läs mer

Externt företag vill ta över SJ:s kundtjänst

SJ kan låta ett externt företag ta över verksamheten vid servicecentret i Ånge. SJ har ett 100-tal anställda i Ånge, som nu är oroliga för avtalsdumpning. Men enligt SJ kan det vara ett sätt att rädda jobben. Läs mer

Sänkt avgift i Sekos a-kassa

Avgiften till Sekos a-kassa sänks med 15 kronor den 1 januari 2018, under förutsättning att beslutet godkänns av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF. Läs mer

Sju av tio arbetslösa slår i a-kassetaket

Sju av tio arbetslösa slår i a-kassetaket

Trots höjningen av a-kassetaket för två år sedan är många arbetslösa fortfarande underförsäkrade. Åtta av tio av arbetslösa Sekoiter får mindre än 80 procent. För hela arbetsmarknaden är det sju av tio. Läs mer

ROBOTISERING
Konduktören Niclas blev ersatt av en stolpe

Konduktören Niclas blev ersatt av en stolpe

Kommer robotarna att ta över jobben? Forskare, politiker, fack och arbetsgivare är överens om att vi står inför en helt ny arbetsmarknad. Sekotidningen har bland annat pratat med konduktören Niclas som blev ersatt av en stolpe och arbetsmarknadsministern som "leker med tanken" att a-kassan kan användas till kompetensutveckling även om man inte är arbetslös. Läs mer

Bruttolön

Lön före skatt.