Meny

Tipsa ossom nyheter

Maila eller ring 070-242 22 56

För dig som arbetar med service och kommunikation
Intervjun

Ung matros på kongress

Unni Borgman gillar att ha mycket att göra. Hon jobbar heltid samtidigt som hon studerar på 75 procent. Däremellan engagerar hon sig fackligt och fixar aktiviteter för kollegerna.

24 oktober 2013 13:27

Fakta

Unni Borgman

  • ÅLDER 26 år.
  • YRKE Matros.
  • ARBETSPLATS Stena Scanrail.
  • LÖN Runt 25 000 kronor i månaden.
  • BOR I lägenhet i Kållered i Göteborg.
  • AKTUELL SOM Ombud på Sekos kongress.

Unni Borgman är matros på Stena Scanrail, en fraktfärja som går mellan Göteborg och Fredrikshamn. Dessutom är hon med sina 26 år ett av de yngsta ombuden på Sekos kongress som nyligen gick av stapeln på Folkets hus i Stockholm.

– Det var väldigt inspirerande att träffa så många människor som brinner så mycket för det fackliga arbetet. Alla eldsjälar som var där, inte för sin egen skull utan för att alla ska få det bättre.

– Jag hoppas verkligen att jag ska få medlemmarnas förtroende även i framtiden och få fortsätta representera dem vid kongresserna.

Men om vi går tillbaka några veckor i tiden, till Göteborg i mitten av september. Unni hämtar upp vid stationen och vi åker i väg till ett café. Utanför faller ett västkustskt regn medan hon berättar om hur hennes fackliga engagemang väcktes.

– Det var för några år sedan. Fram till dess hade ingen ombord varit särskilt engagerad. Men när krisen slog till drog Stena in en matros. Tidigare hade vi varit fem, men då blev vi bara fyra som skulle göra samma jobb. Vi sprang nästan benen av oss för att hinna med allting. Stressnivån var extremt hög och det hela kulminerade när en kille höll på att bli allvarligt skadad vid förtöjningen. Tidigare var det två som skötte den, men nu var han ensam. Han fastnade i vajern och höll på att viras upp på trumman, men kom loss i sista stund.

– Då gick vi gemensamt och pratade med skepparen och han hade ju förståelse för våra åsikter men var bakbunden av Stenas beslut. Då gick vi till klubben som tog det med Stena och på mindre än två veckor hade vi den femte matrosen tillbaka. Då insåg jag styrkan med facket. Att det är ett bra verktyg och vi måste arbeta med de verktyg vi har.

131001_0289

Åter till Stockholm och kongressen. Endast en fjärdedel av kongressombuden var kvinnor. Men trots den uppenbara minoritetsställningen såg Unni Borgman många positiva tendenser när det gäller representationen.

– Det var roligt att det ändå var så mycket tjejer och jag var väldigt imponerad av alla duktiga tjejer som var uppe i talarstolen. Det kändes som att vi lyftes fram av gubbarna. Vi var inte en grupp som behövde stå och skrika: se oss, se oss! I stället var det omgivningen som såg och lyfte fram oss.

– Jag blir så imponerad när det är en 60-årig man som går upp i talarstolen och säger att det är för få tjejer, att det behöver vara mer blandat, och man märker att han verkligen menar det. Det är häftigt att det kommer därifrån i stället för att vi själva måste påpeka det.

Kongressens tre dagar har bjudit på många intryck, men också många nya kontakter. Något hon dragit nytta av.

– Jag har nätverkat och träffat folk som jag kan få hjälp av i framtiden. Jag vet ju hur det är på ett av Stenas fartyg, men hur ser det ut på andra rederier, vad har de för frågor och lösningar? I min fackliga roll behöver jag så mycket information ur olika perspektiv som möjligt.

En fråga som dyker upp lika frekvent som kongressen är kostnaden för kongressmiddagen. Trerättersmiddag med vin, avec och underhållning. Röster har höjts om att medlemmarnas pengar kanske borde användas på bättre sätt. Men Unni Borgman tycker att de förtroendevalda har förtjänat det, och att det i alla fall är en plusaffär för medlemmarna.

– Om man räknar allt arbete vi lägger utanför arbetstid för att hjälpa våra medlemmar så har förbundet fått igen det många gånger om. Allt det oavlönade arbete som de förtroendevalda lägger på att ta hand om medlemmarna kan vara värd en liten belöning.

När det gäller debatter, yrkanden, förslag och omröstningar under kongressen blandades paragrafändringar med medlemsavgiftstrappor och kalenderfärg. Inte alltid lätt att hänga med, särskilt om man är nybörjare i kongressammanhang.

unni– Jag ska villigt erkänna att jag inte hängde med alla gånger. Men jag hade rutinerade människor omkring mig som kunde lotsa mig igenom processen. Och förklara hur olika beslut skulle påverka mig i mitt vardagliga arbete. Sedan kan jag tycka att det är lite överdrivet att diskutera i 45 minuter om huruvida kalendern ska vara röd eller svart. Men det är ju så det funkar, alla frågor som lyfts måste ju få utrymme.

Ombuden från Seko sjöfolk, som Unni tillhör, hade ett möte inför kongressen då de gick igenom förslag som skulle dyka upp.

– Men det var absolut ingen som sa att jag var tvungen att rösta på ett visst sätt. Vi var i och för sig överens, men det var ingen ”partipiska” som ven. I en del frågor kände jag att jag inte hade någon åsikt, men då sneglade jag på Kenny (Reinhold, ordförande för Seko sjöfolk) och såg hur han röstade.

Så går vi tillbaka i tiden igen, tillbaka till Göteborg före kongressen. Regnet fortsätter falla medan Unni äter kladdkaka och berättar om det naturliga steget för henne att gå till sjöss. Mamma, pappa och lillebror – alla är eller har varit till sjöss. Och även Stena Line tycks ha en lockelse på familjen Borgman. Både Unni och hennes mamma arbetar på Stenafartyg, pappan har förvisso gått i land men jobbade tidigare på Stena. Nu jobbar han på Transportstyrelsen med sjöfartsfrågor.

– Jag fick praktiken genom mina föräldrar när jag gick sjömansgymnasiet, men jag vill gärna tro att jag sedan fått mitt jobb på egna meriter.

På frågan om jobbet är roligt svarar hon med emfas:

– Jaaa, jätteroligt. Eller, det är klart att det ibland kan vara trist men vi är ett ”gôrgôtt” gäng ombord så vi har roligt ändå.

Hon arbetar en vecka och är sedan ledig en. Hon har svårt att se hur hon skulle klara ett liv med nio-till-fem-jobb, måndag till fredag.

– Då har man inte en enda vardag ledig mellan september och juni. När ska man då shoppa? I så fall måste man ju trängas med alla Svenssons på helgerna, det funkar ju inte.

– Pappa gick iland när jag föddes för 26 år sedan, och jag frågade honom hur lång tid det tog att vänja sig vid livet i land. ”Aldrig”, svarade han.

Förutom att vara kontaktombud ombord är hon också skyddsombud. Och arbetsmiljöfrågorna är hon mycket intresserad av.

– Jobbar man till sjöss omfattar ju arbetsmiljön så mycket. Från det att man går hemifrån till det att man kommer hem igen en vecka senare. Eftersom vi lever våra liv ombord handlar det om mycket mer än själva arbetsuppgifterna.

131001_0309

Hon jobbar heltid men hinner samtidigt med en sjöbefälsutbildning på distans.

– Jag jobbar 100 procent och pluggar 75, men det är inga problem. Jag är rätt nördig, så när jag är ledig kan jag lägga mig på soffan och plöja arbetsrätt eller någon haverirapport, och tycka det är spännande.

Dessutom är hon med och arrangerar diverse aktiviteter för arbetskamraterna i land, som om de inte fått nog av varandra ombord – vilket de tydligen inte har.

– Jag gillar att vara spindeln i nätet. Så jag är med och fixar när vi åker till fjällen, har fotbolls- och innebandyturneringar och ordnar middagar till exempel. Det är också ett steg i att få alla att trivas. När vi jobbar kan vi ju inte ta en after work-öl ombord. Men å andra sidan kan vi kompensera det genom att ha after work hela dagen när vi är i land.

Men det är inte bara till kollegerna relationen är god ombord. Även skepparen är en hedersknyffel, tycker hon.

– Han har en fikateori som är mycket bra. Kaffe ska drickas på morgonen, klockan tio, vid lunch, klockan tre och efter middagen. Dessutom tar man en och annan mellankopp. Och då ska han sitta ned och vara tillgänglig för de anställda. På så sätt kan man alltid lufta sina problem med honom så att de kan lösas innan de vuxit sig stora.

Hon tror att det är den mest framkomliga vägen – att lyssna, lära och lösa.

– Jag tror inte på konfrontation, att slå näven i bordet och skrika ”Vi ska ha!”. Om man kan sitta ned och diskutera kan man oftast komma fram till en lösning – det är fikateorin i praktiken, säger Unni Borgman medan det västsvenska regnet fortsätter falla.

Mattias Dahlgren, Reporter
mattias.dahlgren@sekotidningen.se

Dela det här

Kommentera

Klicka här för att läsa våra villkor för kommentarer.

Stolparna blir kvar på Stockholms lokalbanor

Stolparna blir permanenta på lokalbanorna i Stockholm. Det beslutade trafiknämnden i Stockholm läns landsting i går. Beslutet innebär att det installeras valideringsstolpar på samtliga linjer, utom Spårväg city där frågan ska utredas. Läs mer

Avtal 2017

Allt om avtalsrörelsen

Här kan du läsa alla våra artiklar om avtalsrörelsen 2017 där Seko ska förhandla om drygt 20 centrala avtal. Läs mer

Svevia lanserar säkerhetsapp för ensamarbete

Svevia lanserar säkerhetsapp för ensamarbete

Svevia har tagit fram en säkerhetsapp som ska användas vid ensamarbete. Appen larmar automatiskt om man inte markerar att jobbet är utfört efter beräknad tid. Läs mer

Seko kräver lika villkor för in- och uthyrda

Det måste bli ordning och reda och lika villkor för alla i branschen, menar Seko som kräver att få granska in- och uthyrningen av arbetskraft på järnvägsinfrastrukturavtalet. Idag har Seko och Almega tjänsteföretagen växlat yrkanden på avtalsområdet. Läs mer

Vikten av fint fikarum

Vikten av fint fikarum

– Vi njuter av det här stället. Vi äter en helt underbar frukost varje morgon klockan nio, och det sitter fint när man börjat jobba klockan sex. Läs mer

Individuella uppgörelser om Almega får bestämma

Almega vill att såväl lön som arbetstid ska kunna förhandlas med individen och inte regleras i kollektivavtal. Det framgår av deras avtalsyrkanden för telebranschen. Läs mer

”Arbetsgivarna spelar ett fult spel”

”Arbetsgivarna spelar ett fult spel”

Striden om tiden är het i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna vill själva bestämma när 1,5 miljoner arbetare ska jobba. Sekotidningen har tillsammans med tio andra tidningar granskat dragkampen om din arbetstid. För Sekos del handlar striden om hyvling, flexibilitet och inflytande. Läs mer

”Oerhört varierat jobb”

”Oerhört varierat jobb”

– Det är väldigt sällan som jag har samma arbetsuppgifter två dagar i rad. Jag har jobbat här i fem år och har inga planer på att sluta. Läs mer

Alltid på medlemmarnas sida

Alltid på medlemmarnas sida

Hej, Ola Brossberg, Seko! Många har hört den öppningsrepliken när Sekos ombudsman i Borlänge ringer upp. Oavsett ärende kan den uppringde räkna med att det är allvar. Läs mer

Hur mycket värk krävs?

Anser regeringen det rätt att sjuka och arbetsskadade tvingas till arbetsförmedlingen? Om inte, gör något åt det! Och så lite om medlemskapets värde Läs mer

Investera för fler jobb

För att nå målet Europas lägsta arbetslöshet krävs utbildning och offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatomställning. För skattesänkningar finns inget utrymme. Det skriver Stefan Carlén, chefsekonom på Handels och Christer Persson, utredare. Läs mer

Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst Läs mer

”En fråga om patientsäkerhet”

Det råder akut brist på djursjukskötare. Något som Jordbruksverket vill lösa genom undantag från det legitimationskrav som infördes för sju år sedan. Ett förslag som avvisas av de flesta remissinstanser, inklusive Sekoklubben på SLU. Läs mer

”Jag kan koderna”

”Jag kan koderna”

– Det är klart att dödsskjutningarna lägger sig som en våt filt över hela Malmö, säger David Henriksson, polis i en av de mest utsatta förorterna i Malmö och styrelseledamot i Seko Polisen Syd. Läs mer

Seko kräver att restid ingår i arbetstiden

Även telebranschen har nu växlat avtalsyrkanden. Seko kräver bland annat att restid ska ingå i arbetstiden för den som är hemstationerad och en ny lägstalön på 20 000 för den som har två års yrkeserfarenhet. Seko kräver också en individgaranti på 400 kronor. Läs mer

”Almegas krav gör det svårare att kombinera arbete och fritid”

Almegas företrädare lever i en helt annan verklighet än våra medlemmar. Anställda i spårbranschen har ofta svårt att kombinera arbete och fritid. Arbetsgivarnas krav i avtalsrörelsen gör att det blir ännu svårare. Läs mer

Almega vill ha ut mer arbetstid i spårbranschen

Ökad möjligheter att få ut heltid av de anställda. Det är den viktigaste frågan för spårarbetsgivarna i årets avtalsrörelse, enligt Pierre Sandberg, förhandlare på Almega. Seko kräver regler som begränsar hyvling. Läs mer

Seko har växlat avtalskrav på spårtrafiken

I dag har Seko och Almega växlat yrkanden på bransch spårtrafik. Ett regelverk som motverkar hyvling är ett av Sekos viktigaste krav. Lönekraven följer LO-samordningen som yrkar på 2,8 procent och ett lägsta utrymme på 672 kronor. Läs mer

Trafikverket ska motverka social dumpning

Regeringen ger Trafikverket i uppdrag komma med förslag på hur man ska stärka det sociala skyddet för arbetstagare i sina upphandlingar. Syftet är att skapa ”ordning och reda” på arbetsmarknaden. Läs mer

Medlemsrekrytering
Så ska fler lockas in i Seko

Så ska fler lockas in i Seko

Antalet medlemmar minskar stadigt. För att vända trenden satsar Seko nu 25 miljoner kronor under fem år på lokala projekt. I Stockholm har Seko bildat A-gruppen,en grupp förtroendevalda som brinner för medlemsvärvning. Läs mer

Reallöneökning

Hur köpkraften förändras under tiden. En reallöneökning gör att man kan köpa fler varor och tjänster än tidigare.