December 2013 – det är ett drygt halvår kvar till valet som ska ta Socialdemokraterna och Miljöpartiet till makten. I Kristinehamn sitter Torbjörn Nygren och släktforskar, när han egentligen vill arbeta. Han har varit arbetslös sedan 2009, då företaget han arbetade för lades ner.

Han befinner sig i den hårt kritiserade sysselsättningsfasen, Fas 3, som är den sista åtgärden i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin som infördes av regeringen Reinfeldt 2007. Tanken är att långtidsarbetslösa ska ha någonstans att gå till om dagarna och någon form av sysselsättning. Han har krav på sig att söka jobb, resten av tiden kan han ägna åt sin nya hobby släktforskning.

Sekotidningen träffar honom på Sekos kontor i Karlstad, och han är arg.

– Fasansfull, beskriver han verksamheten som han anser helt saknar meningsfullt innehåll.

Hans kritik delas av många, med omdömen som: utnyttjande av arbetslösa, hittepåjobb och vuxendagis. I media uppmärksammas Fas 3-anordnare som tjänar stora pengar på att samla ihop arbetslösa i lokaler men utan att erbjuda dem vettig sysselsättning.

Torbjörn Nygrens största önskan är ett maktskifte i valet 2014 och att Fas 3 avskaffas. Han fick som han ville på båda punkterna.

Februari 2018 – det är drygt ett halvår kvar till riksdagsvalet. Nu träffas vi igen, på Sekos avdelningskontor i Karlstad. Torbjörn Nygren är fortfarande arbetslös men nu heter åtgärden Stöd och matchning inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Från 31 januari i år förklarades nämligen Fas 3 avskaffad. Istället ska de som tidigare befann sig där få ett mer individanpassat stöd, som till exempel extratjänster i välfärden, praktik, utbildning eller andra åtgärder som ska leda till jobb.

För Torbjörn Nygrens del har inte mycket förändrats.

– De har bara bytt namn på eländet. På många sätt är det ännu värre nu, säger han med eftertryck.

Hur då?

– Till exempel när jag råkade höra ett telefonsamtal där en arbetsgivare ringde upp anordnaren och sa: ”Har du någe sånt där bidragsfôlk åt mä?” Då rös det i mig. De utnyttjar bara arbetslösa. Folk skickas iväg på praktik och sedan kommer de tillbaka samtidigt som arbetsgivaren ringer efter en ny.

Torbjörn Nygren tycker inte heller att de åtgärder som erbjuds passar för honom, vid hans ålder.

– Jag ska skickas ut på praktik, jag som har jobbat ett helt yrkesliv. Eller så ska jag utbilda mig. Tänk den anställningsintervjun: ”Jaha, hur länge har du jobbat som svetsare då?” ”Nä, jag är nyutbildad och 62 år gammal.”

Istället tycker han att Arbetsförmedlingen, som han menar redan går på knäna, borde ägna sig åt annat än att jaga gamla gubbar.

– Jag tycker att de kan släppa oss som är 55 plus. Det är klart att vi ska söka jobb, men att lägga en massa resurser på oss är onödigt. Vi behöver inte hjälp på samma sätt som unga och nyanlända, så det är bättre att satsa på dem.

I höst, tre veckor efter valet, fyller han 63 år.

– Om Moderaterna vinner valet är det kört, då orkar jag inte längre. Då tar jag pension så de slipper mig. Men det skulle bli knapert, eftersom jag inte tjänat in någon tjänstepension på flera år. Och bostadstillägg får jag inte förrän jag fyller 65, så jag vet inte hur jag ska göra, säger han.

Samtidigt är han, som varit socialdemokrat hela sitt liv, så besviken på den nuvarande regeringen att han inte kan tänka sig att rösta på (S) igen.

– Sossarna avskaffade Fas 3, som de sagt, men för mig blev det ännu värre. Så min röst får de inte. Jag tänker inte rösta över huvud taget, men majoriteten av de långtidsarbetslösa jag pratar med går ju över till Sverigedemokraterna i protest mot sossarna, som man upplever inte arbetar för vår sak.

– Erlander och gänget vrider sig i sina gravar, som jordfräsar, tillägger han.

 

Anders Persson på Seko i Karlstad har stöttat Torbjörn Nygren genom åren.

Han är särskilt besviken på arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Han är nämligen en sådan som inte knyter näven i fickan och gnäller för sig själv. Med hjälp av Seko bjöd han in till träffar för långtidsarbetslösa och träffade riksdagsledamöter. Nu har han vid tre tillfällen bett Ylva Johansson komma på besök för att träffa honom och andra i hans situation.

– Men då fick jag svaret från arbetsmarknadsdepartementet att de inte åker ut på enskilda fall. Då svarade jag att 40 000 personer är väl för f-n inte ett enskilt fall. Men det har jag inte fått något svar på.

Han har trots allt en viss anknytning till arbetsmarknaden genom lite påhugg i hamnen, ett par dagar i månaden vid behov. Där trivs han.

– Det är positivt som f-n. Framför allt den sociala biten. Alla är glada på jobbet och det är något jag inte varit med om på många år. Synd bara att det inte kan bli fler dagar.

Och det händer att han blir kallad till anställningsintervju. Även om det är svårt för en långtidsarbetslös 62-åring att vara attraktiv på arbetsmarknaden.

– De ringde från Arbetsförmedlingen och sa att de hade någon där som ville prata med mig. Det var en företagare som sa att han ville träffa mig. Jag åkte direkt till honom, men när jag kom dit sa han att han inte ville ha någon långtidsarbetslös. Det ville han inte säga inför arbetsförmedlaren utan först när vi var ensamma. Jag blev ju förbannad, men samtidigt hade han rätt, det är så det fungerar. Han var den första som vågade säga det alla tänker.