Vill Jernhusen ha fler försenade tåg?

Kanske är det som författaren Jesper Meijling hävdar att fastighetsbolaget Jernhusen och dess stationshus bäst illustrerar den svenskan järnvägens marsch mot undergången.

Jernhusen har byggt – och byggt om – ett antal stationshus de senaste åren och sett till att de inte har någon direkt koppling till järnvägen. Istället för vänthallar och direkt anslutning till spår har Jernhusen skapat gallerior fyllda med butiker som resenärerna förväntas handla i på vägen till tåget.

Jernhusens mål är inte, enligt Jesper Meijling, att tågen ska gå i tid. Tvärtom är det lönsamt med förseningar. På så sätt kan butikerna sälja mer och Jernhusen kan i sin tur locka nya butikshyresgäster.

-Helst skulle nog Jernhusen vilja att resenärerna checkade in en timme i förväg som på flygplatserna, säger han.

På ett seminarium på Arena Idé presenterade han på torsdagskvällen sin bok ”Marknad på villovägar” där han bland andra ämnen analyserar den svenska järnvägens marknadsanpassning de senaste 20 åren.

-Jag är ingen ideolog, slog han fast till att börja med och blev smickrad när moderatorn Boa Ruthström kallade honom teknokrat.

-Jag har analyserat hur det tekniska systemet förhåller sig till marknadens krav och kommit fram till att det inte fungerar. Tekniska system måste hålla ihop och marknaden kräver flexibilitet.

I boken lyfter han särskilt fram Jernhusen, som han kallar en destruktiv kraft för järnvägen och vars legitimitet han vill undergräva. Jernhusen är en symbol för hur illa det kan gå när ingen har ansvar för att tågen ska gå, utan drivs av andra mål. Som att tjäna pengar på uthyrning i sina fastigheter istället för att ge service till resenärerna.

-Marknaden kräver flexibilitet och vill inte ha begränsningar. Allt det som järnvägen inte kan leva upp till, enligt Jesper Meijling.

I boken tar han ett underhållande exempel från Uppsala, som 2010 fick ett nytt stationshus, som inte har något av det som man förknippar med en järnvägsstation. Ingen väntsal, ingen centralhall, bara 20 sittplatser ”höggradigt obekväma” dessutom.

Det gamla stationshuset strax intill har blivit restaurang där man från det nya huset kan se många tomma stolar.

Istället för resenärscentrum har Uppsala fått en galleria med många butiker. Från stationen kan resenärerna bara nå en perrong och det är inte den mest använda. Resten av resandeströmmen måste gå i en mörk gång utomhus.

Att den svenska järnvägen befinner sig i kris är de flesta överens om. Inställda tåg, trasiga kontaktledningar och spår gör att förtroendet sviktar. Orsaken är marknadstänkandet slår Jesper Meijling fast.

-Det går inte att leka marknad med ett så pass statiskt system där företag inte kan växa fritt i takt med efterfrågan. Ändå har politiker i alla läger utgått ifrån att järnvägen ska skötas i en marknadsmodell, inte om den ska göra det. Ekonomerna fick bestämma och då blev det fel, sa Jesper Meijling.

Ingela Edlund, andre vice ordförande i LO och tidigare förbundssekreterare i Seko, kommenterade boken på seminariet och sa ”äntligen är det någon som säger det vi alltid hävdat i facket”.

-Hoppas nu att det blir en diskussion bland politikerna om hur vi ändrar systemet. Det vi har gynnar inte någon, sa hon.