Kriminalvårdens personal på Nationella Transportenheten (NTE) anklagas för att ha utsatt asylsökande från Afghanistan för olika slags våldshandlingar.

Händelserna ska ha inträffat under transporten, när själva utvisningen ska verkställas. Totalt rör det sig om ett tiotal incidenter som har polisanmälts, enligt en kartläggning som Flyktinggruppernas Riksråd (Farr) har gjort. Samtliga av dessa utvisningar har avbrutits.

I ett fall anklagas anställda ha slagit en person i ryggen, revbenen och låren under en transport. I ett annat ska personal ha tryckt ned huvudet mot bröstet på en man och slagit honom mellan benen.

Kriminalvården  uppger att uppgifterna tas på allvar och undersöks närmare.

– Av de polisanmälningar vi känner till vet vi vilka händelser det rör sig om. Anmälan riktar sig mot händelsen och inte mot enstaka individer. Det är polisens sak att utreda, säger Johan Mellbring, chef på NTE.

Väldigt sårbara

Men ord står mot ord. Och redan i dag är flera av polisutredningarna nedlagda.

Advokaten Emma Persson, som är ordförande i Farr, har full förståelse för yrket som transportör kan vara krävande. Ett arbete som går ut på att på beställning av polisen ta människor som fått utvisnings- eller avvisningsbeslut tillbaka till sina hemländer.

– Problemet är hur transportörerna agerat. Flera känner sig utsatta och kränkta av dem. De bär redan på dålig erfarenhet från myndigheter och polis från sina hemländer eller andra länder och är väldigt sårbara.

Farr har den senaste tiden haft kontakt med Kriminalvården och gränspolisen – med anledning av polisanmälningarna.

– Vi vill att utvisningarna sker på ett humant och rättssäkert sätt. Om personal går över sina befogenheter så måste ansvariga chefer agera mot det. Jag tycker de varit lyhörda och tagit till sig av det vi lyft, säger Emma Persson.

Sekotidningen har varit i kontakt med en anställd på NTE. Han vill vara anonym, då det enligt honom kan uppstå en hotbild mot honom om han går ut men sitt namn. Han tycker att det är viktigt att kunna ge sin bild av hur personalen arbetar.

– Jag känner alla som jobbar i Sverige som transportörer. Alla är professionella och har valt det här yrket med hjärtat. Ingen skulle klappa på någon. Vi är både ödmjuka och respektfulla inför de olika levnadsöden vi träffar men samtidigt har vi ett jobb att utföra. Vi vill att resan går lugnt till, att de åker utan tvång och att vi får så lite uppmärksamhet som möjligt.

Agerar våldsamt

Det har däremot blivit allt vanligare att den som ska transporteras försöker sätta stopp för utvisningen. Förra året låg andelen avbrutna resor på fem procent. I år uppemot tio.

– De agerar lugnt när vi hämtar dem på förvaret. Men sen när vi sätter oss på planet finns det tyvärr de som gör sitt yttersta; skriker och agerar våldsamt, ibland skadar sig själva för att de ska få stanna. Det är beklagligt. Kaptenen är den som bestämmer. Om det är för stökigt kan inte planet lyfta. Då ombeds vi att gå av, vilket vi respekterar. Men det innebär bara att resan skjuts upp. Beslutet kommer inte ändras.

Ett ytterligare problem, som pekas ut, är att den person som fått ett utvisnings -eller avvisningsbeslut inte får tillräckligt med information om varför, samt vilka möjligheter det finns att söka på nytt.

– Många får falska förhoppningar från vänner eller gode män om att det finns sätt att stanna i Sverige. Men det leder bara till ett utdraget lidande. Ens liv får aldrig börja på riktigt. Det här skulle kunna lösas med en bättre dialog med klienten. Bättre motivationssamtal när de plockas in på förvaren skulle verkligen göra en skillnad, säger den anställda på Kriminalvården.