Brist på kvinnor i järnvägsbranschen
Anna-Karin Linder har jobbat som lokförare i 19 år och ska snart få sin första kvinnliga kollega på Strukton i Östergötland.
–Jag är jätteglad. Hon ska jobba som signalerare i Norrköping, säger Anna-Karin, som bor i Vadstena.
Kvinnor är ganska sällsynta bland tekniker och lokförare i företag som underhåller och bygger järnväg. Lika få som utrikes födda.
Det är till och med så att det är den del av järnvägsbranschen där det är lägst andel kvinnor och utlandsfödda. Det visar en ny rapport från Luleå Tekniska Universitet, ”Jämställdhet och mångfald inom järnvägen”.
Få kvinnor som underhåller
Forskarna har ställt samman statistik och intervjuat anställda, chefer och fackrepresentanter i hela branschen. Resultatet varierar kraftigt.
Medan persontrafiken är en av de mest jämställda verksamheterna på hela arbetsmarknaden är banunderhåll en av de sämsta. Av ombordanställda är 40 procent kvinnor, och bland anläggningsentreprenörer drygt 12 procent. Godstrafiken ligger något bättre till än underhållsföretagen, med nästan 19 procent kvinnor.
Lägst andel utlandsfödda, fyra procent, finns inom godstrafiken och högst i passagerartrafiken, 12 procent. På Strukton i Östergötland finns ingen utlandsfödd, enligt Anna-Karin Linder.
Jag kan inte prata med gubbarna om allt, det kan vara enkla saker som att vi behöver toaletter.
Rapporten är beställd av branschen och syftet är att dels göra en kartläggning, dels hitta sätt att öka andelen kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Argumenten för en förändring skiftar från att blandningen i sig ger en bättre arbetsmiljö och högre kvalitet, till att det blir lättare att rekrytera kompetent personal och ökar lönsamheten.
För Anna-Karin Linder är det självklart att fler kvinnor och personer med utländsk bakgrund kommer in i branschen. Hon trivs med jobbet, men saknar blandningen.
”Bra jobb och bra betalt”
–Jag har gått lantbruksskola och alltid varit i mansdominerade miljöer. Där kan jag vara mig själv, jag är inte så tjejig och kan gå till jobbet utan att ”spackla mig”, haha.
Men det klart, säger hon, att det är lättsammare när man är en blandad arbetsgrupp.
– Jag kan inte prata med gubbarna om allt, det kan vara enkla saker som att vi behöver toaletter.
Hon säger att det senare också behövs för att fler tjejer ska kunna och vilja jobba i branschen.
–Det är ett bra jobb och vi har bra betalt.
Snittet för en lokförare hos Strukton är 34 800 och till det kommer ett nattillägg, ob, på 1200 kronor per natt.
–Det har de inte i vården, säger Anna-Karin.
En del män är ”sura gubbar”
I forskarrapporten framkommer att kvinnor i branschen, har olika erfarenheter. Många trivs, har anammat jargongen och känner sig respekterade, som Anna-Karin. Det handlar om att ”ha skinn på näsan och slänga käft”.
Andra tycker att de syns på ett både positivt och negativt sätt. Alla vet vad tjejen på jobbet heter och det är fint, men samtidigt blir det viktigt att inte göra misstag. Då vet alla också vem det är.
Arbetsplatsen kan vara organiserad efter manliga normer, så att det saknas kläder i rätt storlek och liknande. Liksom att det finns män som är ”sura gubbar” och trakasserar.
Ett sätt att ändra på det är att organisera om verksamheten så att den blir mer anpassad till såväl kvinnor, som män och personer med utländsk bakgrund, menar forskarna.
Toaletter försvinner
Det går inte att lita på att nya generationer förändrar arbetsplatserna av sig själva, det krävs aktiva åtgärder, som att ha riktlinjer om hur man pratar med varandra, rutiner för att rapportera incidenter och se till att det finns kläder åt alla. Rapportförfattarna pekar också på att branschen behöver kunskap och ställa sig frågan varför det behövs jämställdhet och mångfald.
Det är ett bra jobb och vi har bra betalt.
Anna-Karin håller med och pekar på att Strukton har en medarbetarenkät varje år där det ställs frågor om trakasserier och om hur man behandlas på jobbet.
–Det följs upp och jag tycker att arbetsgivaren blivit mycket bättre på det under senare tid. De tolererar inte trakasserier.
När det gäller behovet av toaletter tar företaget inte så stort ansvar. I sommar tar Trafikverket bort ett 20-tal toaletter och bodar där Anna-Karin arbetar och personalen hänvisas, än så länge, till offentliga toaletter. Teknikhusen som stängs ligger längs banan mellan Norrköping och Nässjö, som Strukton underhåller.
Seko har ett kvinnligt nätverk för de som arbetar inom väg- och banbranschen. Anna-Karin är med.
–Jag var skeptisk i början, men det är väldigt bra att träffa andra och diskutera problem och olika lösningar.
Rapporten är beställd av Nordic Infracenter i Nässjö, vars syfte är att utveckla järnvägsbranschen bland annat genom samarbete med forskare. Tanken är att forskarnas rekommendationer ska utmynna i konkreta åtgärder på företag och utbildningar.
Själva skriver forskarna att de upptäckt att det behövs mer forskning om villkoren på järnvägen.