Det finns flera delar i lagförslaget som är allvarliga. Ta till exempel förbudet mot stridsåtgärder i enskilda rättstvister. Detta betyder en avväpning mot arbetsgivare som vill använda sig av uppsägningar av fackliga företrädare som påtryckningsmedel vid konflikter (och sedan köpa sig fria från ogiltigförklarande i AD via LAS§39).

Det nya lagförslaget ger också arbetsgivaren utökade möjligheter att kasta in fredspliktsinvändningar, vilket kan försena och försvåra konfliktåtgärders genomförande.

Avtalsshopping

Den allvarligaste punkten är dock den som öppnar upp för avtalsshopping. I lagförslaget förbjuds nämligen konfliktåtgärder om dessa syftar till att kräva att det avtal man slåss för också ska tillämpas. Tillsammans med den övriga inskränkningen av den underliggande fria konflikträtten ger detta ett kraftfullt incitament till arbetsgivare att börja tvista på det andra tecknade avtalets tillämplighet.

I tillämpningstvister där två kollektivavtal ställs mot varandra medför nuvarande praxis att det första avtalet ska ges företräde. Frågan om vilket avtal som ska anses vara ”det första tecknade” är dessutom en helt öppen fråga, det finns t.ex. inget stöd för att den fackliga organisation som historiskt sett brukat teckna avtal med arbetsgivaren ska ges företräde.

För arbetsgivaren är priset mycket litet, samtidigt som den möjliga vinningen är stor och långsiktig. En förlust i en tillämpningstvist leder endast till skadestånd och till att det tillfälliga lönedumpningsförsöket får avbrytas. Vid en vinst är framgången strategisk: Då står den fackförening som valts bort i och med den nya lagen utan några möjligheter att vidta stridsåtgärder för annat än kravet på ett nytt kollektivavtal – som arbetsgivaren alltså inte behöver följa.

LO bör dra sig ur

Den fackliga uppslutningen bakom inskränkningsförslagen är milt sagt anmärkningsvärd. Bara om de tillämpningstvister som kommer att följa med den nya lagen faller ut precis som facket vill kan vi ta fajten mot avtalsshopping. Det kan man kalla att ta en chansning. Seko är dessutom förmodligen den fackförening på svensk arbetsmarknad som har flest gränsdragningsproblem gentemot andra fackförbund. Vi har också en påtagligt aggressiv motpart i Almega, vars jurister tveklöst kommer att försöka använda de nya paragraferna för att manövrera ut oss som motpart. Att den risken överhuvudtaget finns borde vara skäl nog för förbundet att dra sig ur den nuvarande uppgörelsen med LO/Svenskt Näringsliv, och istället mobilisera medlemmarna till försvar för strejkrätten.