När började du skriva din blogg och varför?

– Folk kör och beter sig förjävligt. Jag blev så arg och deprimerad. När vi står som vakter går det inte en dag utan att någon slänger till en en massa glåpord och elakheter. Det är anledningen till att jag skriver, för att försöka få folk att visa hänsyn i ett vägarbetsområde.

Vem är Gunsan?

– Jag är en mamma, mormor och fru. Jag bor i södra Halland på en stor gård och har tre hästar.

Vad är det värsta du varit med om som trafikvakt?

– Det var när en lastbilschaufför tvärnitade precis framför mig. Han hade varit upptagen med sin mobil. Men dagligen sker det incidenter av något slag som kunnat bli något katastrofalt. Folk kör som på ett löpande band. Alla följer varandra utan att tänka sig för.

– Sedan i fjol har vi bommar med trafikljus, som vi sätter upp när vi kan. Sedan lotsar vi trafiken. För oss har det ökat säkerheten. Vi slipper att ha levande vakter som står i frontlinjerna.

Hur länge har du arbetat som trafikvakt?

– Detta är min sjunde säsong. Jag jobbar på Saferoad och den här säsongen har vi gått med Svevia. Jag bor i en husbil på en etablering och åker hem när jag är ledig.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

– Detta är ett av de roligaste jobben jag haft i mitt liv. Jag får vara ute och träffa en massa folk. Det finns så många goa människor. Så mycket kaffe, choklad, jordgubbar som de har bjudit mig på. Man har stått ute länge och så kommer någon fram på kvällskvisten och frågar om man vill ha något.

Vad gör dig nöjd med en arbetsdag?

– Det är när allting flyter så perfekt som man vill att det ska göra. När du till exempel har en kö som du ska lotsa genom ett område, och du har alla med dig. Inte ett glapp någonstans. Folk sköter sig. Vi brukar få upp en härlig jargong med läggarna, kasta ut godis till dem från bilen när de ser trötta eller kalla ut.

Du reser mycket – vilken är den finaste platsen i Sverige?

– Alla småvägar som folk inte kör på så mycket. Det finns så otroligt mycket fint och vackert i vårt land, som jag aldrig hade upptäckt om jag inte hade jobbat med detta. Jag var vid en plats i somras, som jag inte minns var det var. Det var ett kafé som låg vid en smal väg, där man kunde beställa våfflor. På baksidan såg man ut över en sjö. Där satt jag på min halvtimmes rast.

Klicka här för att läsa bloggen Gunsan on the road