Svensk sjöfart skriker efter arbetskraft: ”Det finns inte folk”

Det är flera timmar kvar tills tamparna lossas och kryssningsfärjan Silja Symphony sätter kurs mot Helsingfors från Värtahamnen i Stockholm.  

Redan nu syns ett fåtal passageare ombord. En del strosar längs fartygets paradgata Promenaden med restauranger och butiker på vardera sida.  

Andra sitter ute på däck i den gassande försommarvärmen.  

Det finns de levande och de döda. Och sen finns det sjömän.

Längst ner i det bullriga lastdäcket träffar vi 66-åriga matrosen Leif Ekberg. Han har jobbat på olika fartyg inom rederiet Tallink Silja i 25 år. Han har aldrig velat ha ett arbetsliv på land.  

– Det här jobbet är min identitet. Det finns de levande och de döda. Och sen finns det sjömän, säger han.  

Matrosen: Det finns inte folk  

Just i dag har Leif Ekberg påbörjat ett treveckors arbetspass. Egentligen skulle det ha varit två, följt av tre veckors ledighet. Så ser det rullande schemat ut för matroserna i normala fall.  

Men han har fått rycka in då det råder brist på manskap på Silja Symphony. Liknande personalbrist finns på andra fartyg inom den svenska sjöfarten.  

– Det finns inte folk. De har startat en matrosutbildning på 40 veckor. Det är svårt att bli fullärd, men man får försöka med allt, säger Leif Ekberg, som egentligen nått pensionsåldern men vill fortsätta jobba vidare så länge hälsan tillåter.  

Den svenska sjöfarten står inte bara inför en stor utmaning att locka mer arbetskraft till sjöss. Hela den svenska handelsflottan, som består av bland annat fraktfartyg och passagerarfärjor, har minskat med 60 procent sedan 2001 och har svårt att konkurrera internationellt.  

Slog hårt mot sjöfarten  

Orosmolnen hänger inte bara ihop med kritiserade svenska skatteregler och hård internationell konkurrens. Först slog covidpandemin hårt mot sjöfarten. Sedan kom Rysslands invasion av Ukraina. Följt av andra oroligheter i omvärlden.

Allt detta har bidragit till att många rederier tampas med högre kostnader och andra svårigheter. Tallink Silja valde exempelvis att chartra ut sitt andra kryssningsfärjan Galaxy till Nederländerna 2022.  

Det är många i personalen som är trötta nu för tiden.

Blev uppsagd – vikarierar på heltid

I ett av kaféerna på Promenaden i Silja Symphony jobbar Henri Kalevi. Han är en av dem som blev uppsagd under pandemin och som i dag vikarierar på heltid. En anställsningsform som blivit allt vanligare. Enligt Seko sjöfolk beror det på de ekonomiska oroligheterna.  

– Jag väntar fortfarande på att bli fast anställd, säger Henri Kalevi.  

Han trivs väldigt bra ombord, med servicejobbet och mötet med alla sorters passagerare. Att han dessutom får mycket ledighet är ett stort plus. Som kafébiträde arbetar han tio dagar, för att sedan få ledigt i tio dagar.  

– Det är som en minisemester varje gång, säger han.  

Mer att göra 

Det enda Henri Kalevi och hans kollega Taina Sikorski grämer sig över är bristen på manskap. Det har blivit mer att göra och de får numera också hoppa in och jobba inom fler avdelningar än i kaféet.  

– Vi har fått mycket mer passagerare men det är mindre personal, säger Taina Sikorski. 

– Det är många i personalen som är trötta nu för tiden, säger Henri Kalevi.  

”Mojito är den värsta” 

En bit bort från kaféet arbetar Pierre Haglund. Han är steward och jobbar ensam i baren, och utöver det serverar han drinkar till gäster i två olika restauranger. Hans största utmaning är att hinna med alla beställningar, framför allt när vissa drinkar beställs.  

– Mojito är den värsta. Det är så många arbetsmoment. Det är socker som ska lösas upp, lime och mynta ska mortlas, krossad is ska i, säger han med glimten i ögat.  

Hur lång tid tar det för dig?  

– Jag hinner göra tio gin och tonics på samma tid som en mojito. Det är ingen överdrift.  

Pierre Haglund är även huvudskyddsombud ombord. Han säger att arbetsmiljön generellt är bra och kan heller inte tänka sig något annat yrke.  

Hur viktig är den svenska sjöfarten för dig?  

– Den är jätteviktig. Annars har vi bara utländsk arbetskraft som jobbar på våra vatten.  

Varför är det dåligt?  

– De är underbetalda, de har sämre arbetsvillkor och är inte lika skyddade fackligt, säger Pierre Haglund.