Seko: Våra krav ligger fast i löne­förhandlingarna

–De ligger fast. Både lönekraven och alla andra krav på förbättringar i Sekos branscher, säger han.

Om några veckor vet Sekos avtalssekreterare Mats Ekeklint hur mycket pengar det finns att fördela till medlemmarna i årets löneförhandlingar.

Visserligen har avtalsrörelsen redan börjat för Seko, med branscherna energi och telekom först ut. Men det blir inte allvar i mötena med arbetsgivarna förrän parterna inom industrin är klara med sitt avtal den sista oktober.

Det är industrin som sätter det så kallade märket, det vill säga kommer överens med sin motpart om hur mycket lönerna kan höjas i procent och även i kronor för alla andra på arbetsmarknaden. En ordning som funnits i drygt 20 år och som Seko egentligen inte gillar.

Men hösten 2019 gick förbundet ändå med på att låta industrin gå före eftersom 12 av de 14 LO-förbunden enades om en låglönesatsning i LO-samordningen inför avtalsrörelsen 2020.

De tolv förbunden, Kommunal och Pappers är inte med, enades om att kräva tre procents löneökning för alla som tjänar mer än 26 100 kronor i månaden och 783 kronor mer i månaden till alla som tjänar mindre.

Nej till nollbud

Förhandlingarna drog igång så smått i våras och de flesta branscher inom Seko hann bestämma sina krav och lämna över dem till arbetsgivarna innan coronan slog till, och allt stannade av.

Arbetsgivare och fack bestämde att flytta fram förhandlingarna till hösten och där är vi alltså nu.

Under sommaren gick de privata arbetsgivarna i Svenskt näringsliv ut och sa att lönerna inte kan öka alls på grund av coronakrisen. De gav ett nollbud via media. Ett utspel som facken, inklusive Seko, avfärdade med att arbetsgivarna alltid säger så.

–Det är alltid samma sak, säger Mats Ekeklint, vi från fackligt håll står fast vid våra löneökningskrav och kommer inte att gå med på noll kronor.

–Då skulle jag bli mycket förvånad, säger han.

En annan stor fråga som ska avgöras är om och i så fall hur de anställda ska kompenseras för att de, i de flesta fall, fått vänta på en löneökning som skulle ha kommit redan första halvåret i år.

–Vi får se hur det går. Sannolikt blir det lite olika lösningar när det gäller retroaktiv löneökning. Seko har flera avtal som löper ut under hösten, där blir inte skillnaden inte så stor mot en vanlig lönerörelse.

Oro på Infranord

När vi möts på Sekos förbundskontor har Mats Ekeklint just haft ett möte med fackliga företrädare på Infranord. Intervjun försenas och han ber om ursäkt.

Infranord planerar att lämna arbetsgivarorganisationen Almega mitt under avtalsrörelsen och söka medlemskap i Byggföretagen. Seko på företaget oroar sig för vad det kan leda till eftersom det innebär att de anställda då tvingas byta avtal.

Mats Ekeklint förstår oron och håller med klubben att avtalet med Byggföretagen – väg- och banavtalet – inte helt kan mäta sig med de villkor Infranordarna har i dag.

Å andra sidan är det inte mycket facket kan göra åt vilket medlemskap arbetsgivarna väljer, påpekar Mats Ekeklint.

Infranord ska bestämma sig om någon vecka.

–Infranord är ett stort företag och om bolaget går in i Byggföretagen kan det stöka till förhandlingarna ordentligt, säger han. Det kan bli svårt att veta vilket avtal vi ska förhandla om.

Brännande på spårtrafiken

I årets avtalsrörelse är det mycket som står på spel och som vanligt finns också risken eller möjligheten att det blir konflikt. Ett område där det kan bränna till är spårtrafiken där arbetsgivarna är på krigsstigen, enligt Sekos sett att se på saken.   

På spårtrafikområdet handlar det i grund och botten om de anställdas rättigheter vid upphandling och ett huvudkrav från Seko i år är att villkoren säkras när nya företag tar över.

Arriva som kör Pågatågen i Skåne har utmanat Seko på flera sätt, dels genom att vägra godta ett lokalt avtal, dels genom kräva att personalen går ner på deltid. En effekt av att parterna inte är överens om vilket avtal som ska gälla lokalt är att nyanställda på Arriva får betydligt lägre lön.

Det lokala avtalet löper ut samtidigt som det centrala vilket åtminstone ger möjlighet att ta strid för villkoren.

Alla branschers krav ligger, som sagt, fast i de förhandlingar som nu drar igång igen. Liksom kraven i LO-samordningen.

Det nya för hösten är att parterna har med sig de avbrutna LAS-förhandlingarna in i avtalsrörelsen.

Parterna – LO. Svenskt Näringsliv och tjänstemännen i PTK, kunde inte komma överens om hur en ökad trygghet för de anställda skulle kombineras med större flexibilitet för arbetsgivarna.

Nu är det upp till varje enskilt förbund att driva frågan om ökad trygghet i avtalsrörelsen. För Sekos del är det än så länge oklart vilka nya krav som kommer att ställas.  

När LAS-förhandlingarna avbröts – vad var det som hände? Var ni nära att göra upp, som det funnits uppgifter om?

–Nej, nej, absolut inte. Vi stod väldigt långt ifrån varandra när det strandade. Vi hade hunnit förhandla om omställningsavtal, och kommit långt.

–Men allt tog stopp när arbetsgivarna precis mot slutet kom med ett förslag som undantag i turordningsreglerna som vi inte kunde acceptera, säger Mats Ekeklint.

Förslaget från arbetsgivarna gick ut på att öka antalet undantag vid uppsägning till fem arbetare och fem tjänstemän oavsett storlek på företaget. Eller 15 procent av personalen.

Undantag från ”sist in först ut”

Idag har företag med högst tio anställda rätt att undanta två. Undantagen är kopplade till att lagen i grunden säger att den som anställdes sist, får sluta först vid uppsägningar av arbetsbrist.

–Arbetsgivarna var noga med att påpeka att de snällt nog satt ett tak vid 150 personer. Alltså skulle vi acceptera att ett stort företag ska kunna plocka ut 150 anställda som inte ska sägas upp, och därefter göra en lista på vilka som ska gå, säger Mats Ekeklint.

Arbetsgivarnas förslag möttes med kalla handen från fackens förhandlare.

–Vi kunde inte fortsätta. Vi har inte låst dörren och slängt nyckeln för fortsatta förhandlingar, men det är osannolikt att det kan ske i dagsläget.

Fackens krav på trygga anställningar, bort med hyvling, färre deltider och inhyrda hann aldrig komma upp på förhandlingsbordet.

Och Mats Ekeklint tror inte att det är en bra idé att regler om anställningsvillkor av den typen skrivs in i ett huvudavtal som ska gälla för hela arbetsmarknaden.

Olika villkor gör det svårt att enas

Det är bättre med lagstiftning, som begränsar möjligheterna till otrygga anställningar, tror han. Och att varje förbund gör egna anpassningar i avtalen, som det är i dag.

–Våra villkor är alldeles för olika. Inom LO har vi Målarna som inte har några problem med otrygga anställningar, till Hotell och restaurangfacket som har alla. Hur ska vi kunna komma överens om en regel som passar alla?

Om LAS-förhandlingarna ska återupptas krävs att utredningsförslaget från i somras slängs i papperskorgen, menar Seko.

–Vi blir inte jämbördiga parter i förhandlingarna så länge utredningen ligger som ett hot i bakgrunden. Den ger arbetsgivarna så stora fördelar att de inte kände sig pressade att gå oss till mötes alls, säger Mats Ekeklint.

Går det att komma överens om en lösning där arbetsgivarna får mer flexibilitet och de anställda ökad trygghet? Det låter som en motsättning i sig?

–Jag tror i och för sig på förhandlingar. Det går att hitta kompromisser, det har vi gjort tidigare. Vi kan ge och ta, exempelvis när det gäller omställningsavtal och rätt till kompetensutveckling.

–Men som sagt då måste det vara mer lika utgångsläge än vi hade den här gången. Ett problem är att vi har så olika villkor i skilda branscher.

Vänsterpartiet har hotat med misstroendeförklaring mot regeringen om utredningsförslaget om LAS tas till riksdagen. I dag är det oklart när det i så fall blir verklighet.