Ola Brunnström tackar fackklubben för att han har jobbet kvar

Det har gått en vecka sedan det blev klart att Ola Brunnström, huvudskyddsombud och förhandlingsansvarig på Seko Pågatåg, behåller sin anställning.

Arrivas försök att få bort honom lyckades inte. Han sa nej till deras förslag att sluta med två årslöner som kompensation och arbetsgivaren accepterade det. Deras svar blev ”vi får leva med beslutet”.

I tisdags kväll jobbade han igen. Det kändes inte som vanligt.

–Det var jätteroligt, alla på jobbet var så glada och jag var också glad, säger han,

Är det helt säkert att du får behålla jobbet nu då?

–Ja, och jag känner mig mycket säkrare på det idag än jag gjorde för en månad sedan.

Ola Brunnström har arbetat fackligt på Pågatåg sedan 2017 och säger att han hela tiden varit orolig för att få sparken eller tvingas sluta på annat sätt.

–Nu har det värsta hänt och det gick bra. Så det känns inte lika oroligt längre.

Klubben har försvarat villkoren

Att han väntat sig en reaktion från Arriva, som kör Pågatåg på uppdrag av Skånetrafiken, beror på att klubben sedan slutet av 2018 varit väldigt aktiv för att försvara personalens villkor.

Bolaget:

• Har omvandlat tjänster från tågvärdar till kundvärdar och sänkt lönerna kraftig.
• Försöker hyvla heltidstjänster till deltid.
• Har hindrat personalen från att ta kisspauser.
• Har hävdat att det lokala avtalet inte gäller.
• Har krävt att den som börjar jobba före 05 på morgonen ska arbeta mer än sex timmar – i strid med det lokala avtalet.

Allt detta har fackklubben tagit strid emot och flera avgöranden väntar i domstol.

När det centrala spåravtalet tecknades i början av december innebar det att Arriva kördes över av branschkollegorna som gick med på att lönerna för Pågatågs kundvärdar ska höjas till tidigare nivåer.

Så Seko och Ola Brunnström har kostat företaget mycket pengar genom att ta strid och vinna tillbaka en del av det som gått förlorat.

Ola tror att allt detta sammantaget ligger bakom försöket att få honom att sluta.

–Jag är inte säker förstås, men det är det mest sannolika. Vi har haft många strider och det är inte slut än. Vi väntar på två domar i Arbetsdomstolen, en dom i kammarrätten och så fortsätter vi arbeta för att stoppa hyvlingen av våra tjänster.

Jag är ganska trött och ska ta det lugnt nu. Klubben har mycket kvar att göra.

När Ola Brunnström kom till mötet den 4 januari var det tredje gången arbetsgivaren träffade honom i samma ärende. Första gången var redan den 11 december. Då handlade det bara om formuleringen i ett mejl han skickat till medlemmarna och som han avslutat med ”Va inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss”.

–Hela det första mötet gällde mejlet. Syftet med meningen var att peppa inför avtalsrörelsen och kollegorna var rädda för cheferna. I efterhand tycker jag ändå att det var en onödig formulering, jag skulle inte ha skrivit så.

Tackade nej en andra gång

När han gick från det första mötet kände han att alla var hyfsat överens. Saken kändes utagerad. Men så var det inte. Det gick någon vecka och så blev kan inkallad igen.

Nästa möte var den 29 december. Ola var orolig för vad som skulle hända. Den här gången handlade mötet om hans roll som förtroendevald och han fick ”erbjudandet” om att sluta. Något han som sagt sa nej till.

Efteråt mådde han dåligt och tänkte på hur det skulle gå om han blev av med jobbet. Kollegornas stöd gjorde att han snabbt mådde bättre.

–Vi åkte ut till vår stuga och väntade in den fjärde januari då vi hade ett uppföljande möte. Jag var säker på att de skulle sparka mig.

Många vill bli aktiva i klubben

På måndagens möte fick han samma erbjudande igen och sa åter nej. Det kom ingen uppsägning, inget avsked. Inget mer hände. Han kom ut från mötet och fylldes av glädje när han såg kollegorna som samlats utanför.

Vad tror du var syftet med mötena?

–Jag tror det hade bestämt sig för att sparka mig, men såg att det inte var en bra idé. I efterhand vill företaget få det att se ut som ett vanligt personalärende, men så var det ju inte.

– Vi upplever att Arrivas mål har varit att försöka trycka tillbaka facket, men de har inte lyckats, säger Ola. 

Vad händer nu?

–Jag är ganska trött och ska ta det lugnt. Klubben har mycket kvar att göra. En väldigt rolig sak är att många medlemmar har kommit och sagt att de vill engagera sig i klubben.

–Vi behöver vara fler som tar på oss uppdrag och som förs fram som talespersoner i media och till cheferna. Om vi är många är det svårare att ge sig på en person. Det är lätt att göra sig av med bråkiga fackombud.

En väldigt rolig sak som hänt är att många medlemmar har kommit och sagt att de vill engagera sig i klubben.

Jurister som Sekotidningen talat med bekräftar att det inte finns några lagliga hinder för arbetsgivare att sparka fackligt förtroendevalda och skyddsombud. Trots att de ha en starkare ställning genom bland annat förtroendemannalagen.

Det är i hög grad en fråga om pengar. Och att alla anställda är bundna av en mycket stark lojalitetsplikt mot arbetsgivaren, även fackliga ombud. De har dock en större möjlighet att kritisera cheferna.

Dyrare säga upp fackombud

Om Arriva valt att säga upp eller avskeda Ola Brunnström hade Seko sannolikt gått till Arbetsdomstolen för att få uppsägningen ogiltigförklarad.

Hade Seko vunnit hade Ola ändå inte fått tillbaka jobbet. Lagen ger arbetsgivaren rätt att betala istället, max 32 månadslöner.

–Det har ett företag som Arriva råd med, säger Ola.

Det blir lite dyrare om arbetsgivaren döms att betala skadestånd till facket för brott mot förtroendemannalagen och det ses som en kränkning av föreningsrätten.

–Det som gör att många drar sig är inte pengarna utan vad det innebär av sämre relation till facket och företagets rykte. Det ser inte bra ut, säger Ola Brunnström.

Ola Brunnströms personliga slutsats av det som hänt är att han ska fortsätta arbeta fackligt och sprida ordet om hur viktigt det är med en stark lokal klubb. Det är det viktigaste för att facket ska lyckas tror han.

–Vi måste bygga starka klubbar. Har vi det kan arbetsgivarna inte göra vad de vill.