Familjen vill att signalgivaren Nisses död blir väckarklocka för branschen
Nisse dog i en arbetsplatsolycka i Piteå. Nyligen avslutades rättegången. Hans fru och två vuxna barn kräver att branschen förebygger olyckor genom att ligga steget före, istället för att lära sig utav olyckor.
"För det kostar liv, det kostade livet på vår Nisse."
”Vi vill att Nisse inte omkom förgäves utan att detta får bli en stor väckarklocka för branschen. Ingen ska behöva gå till jobbet och inte komma hem”, skriver familjen.
Rättegången mot Nisses arbetsgivare Green Cargo och pappersbruket Smurfit Kappa, som stod åtalade för arbetsmiljöbrott, pågick under fyra dagar i tingsstället i Piteå. Lastbilsföraren som krockade med godståget, misstänks för grovt vållande till annans död. En dom väntas komma i december.
Familjen har väntat i drygt två år på ett avslut. Rättegången var en del av sorgearbetet och ett sätt att få upprättelse. Att få veta varför deras Nisse omkom.
”Vi vill att Nisse inte omkom förgäves utan att detta får bli en stor väckarklocka för branschen. Ingen ska behöva gå till jobbet och inte komma hem”, skriver familjen i ett mejlbrev till Sekotidningen.
Han var en väldigt social, snäll och omtänksam familjefar och make.
Stod på ett trappsteg helt oskyddad
Dödsolyckan skedde en novembermorgon 2019. Klockan var 06.20 när Nisse och hans kollega påbörjade ett växlingsarbete från bangården i Piteå.
Ett lätt snötäcke låg på marken. Det var gryningsljus, men fortfarande mörkt. Solen skulle gå upp först klockan 07.22. Men det var något Nisse aldrig fick se.
Både Nisse och hans kollega var utbildade radioloksoperatörer och signalgivare, och turades om att sköta de olika arbetsuppgifterna när de jobbade. Denna morgon skulle de ut på ett rutinuppdrag, något som de gjort flera hundratals gånger genom åren. Båda har varit verksamma i branschen i största delen av sina yrkesliv.
Den här novembermorgonen tog Nisse rollen som signalgivare. Och ställde sig på sista vagnen längst bak, som i detta fall var den främsta vagnen. Han stod på ett trappsteg – helt oskyddad - och höll i en dosa som skickade en signal till kollegan, radioloksoperatören som befann sig i mittersta delen av tågsättet.
Signalen skickas så länge godståget backar. Om den upphör ska tåget bromsas.
Olyckan skedde på en obevakad plankorsning
Godståget bestod av en timmervagn och femton vagnar lastade med returfiber. Klockan 06.22 backades vagnarna in på pappersbruket Smurfit Kappa.
Samtidigt körde en lastbil med ett släp parallellt med tågspåret. Godståget färdades i motsatt riktning, alltså mot lastbilen.
Lastbilsföraren, som menar att han inte såg godsvagnarna, bestämde sig för att korsa spåret för att komma till den plats där han skulle tappa sin last med sågspån.
Det var en obevakad korsning, som varken hade bommar eller ljus- eller ljudsignal. Den var endast märkt med ett så kallat kryssmärke, som varnar för korsning med järnväg.
Några lampor vid spåret var trasiga – vilket skulle ha åtgärdats någon vecka innan, men inte gjorts av Smurfit Kappa.
Olyckan skedde snabbt. Lastbilen och godsvagnarna kolliderade. Då hade klockan slagit 06.24.
Nisse klämdes till döds. Han blev bara 60 år gammal.
”Han var en väldigt social, snäll och omtänksam familjefar och make. En stor glädjespridare som gillade att saker hände runt omkring honom. Saknaden är enorm ”, berättar familjen för Sekotidningen.
Green Cargo misstänks för arbetsmiljöbrott
Enligt åtalet har Green Cargo brustit i den undersökning och riskbedömning som bolaget gjort före olyckan. Den uppmärksammade inte risken för olycksfall – med tanke på signalmannens placering, alltså att Nisse stod på ett trappsteg, och att vagnen saknade ljus- eller ljudsignal.
Eftersom det endast fanns ett kryssmärke vid plankorsningen menar Christer B Jarlås, åklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, att Smurfit Kappa brustit i sitt arbetsmiljöansvar.
Olyckan skulle med ”hög grad av sannolikhet” inte ha skett om belysningen inte var trasig, samt om det hade funnits ljus- eller ljudsignaler, vägbom, tågvakt eller liknande, menar han. Lastbilsföraren skulle då ha sett tåget, vilket är något föraren också menar.
Samtliga åtalade parter nekar till brott.
– Man önskar ibland att någon säger: Vi har brustit i det här, det här skulle aldrig ha hänt. Han skulle inte ha behövt dö här. Men det är alltför sällan det sägs så tyvärr, säger Christer B Jarlås.
