Samtidigt säger Försäkringskassan nej till sjukpenning.

Carina känner sig inte välkommen någonstans. Hon har överklagat Försäkringskassans beslut och säger nej till att ta tjänstledigt. Hon har bett Seko granska Postnords agerande.

-Jag kan arbeta halvtid, säger Carina, det har jag gjort sedan april i år och det fungerar bra. Jag har ett anpassat arbete som jag klarar av, varför ska jag behöva söka nytt jobb?

Kan det inte vara en möjlighet att få göra något annat?

-Varför ska jag det när jag kan arbeta på Posten? Nu avlastar jag mina kolleger. Vem vill för delen anställda en utsliten 57-åring?

Anna-Lena Wennström är produktionsområdeschef i Örebro, där Carina Österman är anställd. Hon vill inte kommentera ett enskilt fall, men säger att en brevbärare ska kunna fullgöra alla eller delar av de ordinarie arbetsmoment som förekommer. Sedan förekommer vissa kringarbetsuppgifter som också ska göras.

-Självklart kan vi erbjuda en halvtidstjänst, men då med ordinarie arbetsuppgifter. Som arbetsgivare har vi ingen skyldighet att skapa tjänster som enbart innehåller lättare arbetsuppgifter. Det innebär att övriga medarbetare skulle få enbart tyngre uppgifter.

Sekotidningen har tidigare berättat om Carina Östermans kraschade axlar (se Sekotidningen nr 1 2017) och hennes kamp för att få sjukpenning. Förra hösten drogs sjukpenningen in efter att hon nått  180 dagar i rehabiliteringskedjan. För att klara ekonomin gick Carina tillbaka till Postnord och arbetade heltid under en tid. I april sjukskrevs hon igen,  på halvtid.

I oktober dras sjukpenningen in igen.

-Det spelar ingen roll vilka intyg jag skickar in, säger hon.

Hon har överklagat båda besluten från Försäkringskassan. Det första avslaget ligger i Förvaltningsrätten för avgörande.

Carin Österman är övertygad om att de kraschade axlarna beror på jobbet. Hon är kort och sorteringsfacken har suttit så högt att de slitit ut hennes axlar . Hennes läkare är av samma uppfattning.

Den bedömningen gör även Martin Jidemyr, skyddsombud på Carinas arbetsplats.

-Vi har påpekat för arbetsgivaren att vi behöver fack som är lätta att höja och sänka. Men det enda svar vi får är att de redan är höj- och sänkbara, säger Martin Jidemyr. Det är sant, men det är så tungt och krångligt att det inte blir av att använda funktionen.

Nästa år ska arbetet i Örebro organiseras om. Istället för brevbärarkontor ska sorteringen ske på ett ställe – hub – och utdelningen från ett annat – depå.

-Vi kommer att strida för att personalen inte ensidigt ska bara göra det ena eller det andra, säger Martin Jidemyr. Kamfacken kommer att finnas på hubbarna och vi vet hur skadligt det är med ensidigt arbete.

För Carina Österman är framtiden oviss. Hon mår dåligt och oroar sig för sin hälsa och för sin ekonomi..

-Jag har inte en aning om hur det blir och ingen kan riktigt svara på det heller. Om varken Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan vill ge mig stöd, vad händer då?

 

 

Bortre gränsen borta, men rehabiliteringskedjan gäller

Sedan 2008 gäller rehabiliteringskedjan i sjukförsäkringen. Den nuvarande regeringen har slopat den bortre gränsen för sjukpenningen från 1 februari 2016, men har gett Försäkringskassan mer resurser för att skärpa bedömningen av arbetsförmågan vid de olika tidsgränserna i rehabiliteringskedjan. För att ha rätt till sjukpenning efter 180 dagar krävs att den försäkrade inte klarar något normalt förekommande arbete på hela arbetsmarknaden. Arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst en fjärdedel. Den som har en allvarlig sjukdom eller kan visa att hen kan gå tillbaka till sitt ordinarie arbete inom ett år, kan undantas från bedömningen mot ett vanligt jobb på arbetsmarknaden.