I senaste numret av Sekotidningen (Nr 1 2020) skriver Mats i sin ledare att LO inte skall bidra till att försämra anställningsskyddet. Självklart skall inte LO bidra till försämringar. Det ligger ju i uppdraget att arbeta för förbättringar för de ingående medlemsförbunden.

 Däremot är det ju inte ovanligt att LO och Socialdemokratiska partiet har olika uppfattningar i olika frågor. Många gånger leder detta till varaktiga kompromisser som fungerat väl över tid.

Varför denna splittring

Sekotidningen ger en bild av ensamt LO som aktivt arbetar för att skapa försämringar för sina medlemmar. Läsarna får också en bild av att nu raseras lagen om anställningsskydd om det förhandlas vidare med arbetsgivarsidan.

Mats Andersson: LO ska inte bidra till att försämra anställnings­skyddet

Ledare

Jag tänker inte ge mig in i den debatten om vad och hur det försämras i det förslag som skapade splittringen, utan det får vänta.

Däremot har jag svårare att förstå varför det råder sådan splittring mellan förbunden i LO. Hur har denna splittring uppstått och varför?

Enligt det uppgifter som jag finner i bland annat Dagens Nyheter så har 6 av 14 förbund lämnat förhandlingarna. Övriga förbund är beredda att fortsätta förhandla. Kommunal lämnade med buller och bång och sedan var Seko snabba att hänga på.

Exakt vad är det som gör att övriga förbund vill fortsätta förhandla i frågan och vad är det som gör att till exempel IF Metall fortsätter?

Gör som IF Metall

Jag sticker ut huvudet och ser ett IF Metall som vill gå vidare och lösa verkliga problem med nuvarande arbetsrätt, avtalssekreterarens utsaga i DN ger en god förklaring av varför:

” LO:s två största förbund har helt olika syn på förhandlingarna om en förändrad arbetsrätt. Kommunal har lämnat, IF Metall fortsätter.”

– Man kan inte hoppa av bara för att det kommer läskiga förslag från motparten, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Saikkala till DN

– Löser inte parterna detta lämnar vi walk-over till politikerna, och det är riskfyllt oavsett hur riksdagsmajoriteten ser ut.

Sammanfattningsvis ger IF Metall med flera förbund som vill fortsätta en bild av att man flyttar fram positioner vilket jag personligen inte tycker att agerandet från Kommunal med flera gör. Risken är ju att det blir just en politisk lösning som inte tar någon som helst hänsyn till de förväntningar som vi medlemmar har på hur förbundet skall agera.