Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) säger att Sverige går mot högre arbetslöshet och att regeringen försöker motverka detta. Vi får se om vi kan bli mer framgångsrika än vid tidigare regeringar.

Herr Johan Pehrson, för att lyckas bättre än andra måste man vara beredd att lämna sin bekvämlighetszon. Att ha mod att ifrågasätta även sina mest inrotade och vanemässiga tankemönster.

Bara för att många gör samma sak betyder det inte per automatik att det är det rätta.

Gå till botten med problemet

Politiker utgår ifrån att behandling av symtomen leder till framgång, och låter det som framkallar problemet härja fritt.

Det är som om en läkare enbart skulle fokusera på symtomen, i stället för att låta det utgöra underlaget för att analysera vad det kan handla om för sjukdom.

Slöseri med skattemedel

Det har investerats säkert i snitt 400 miljarder kronor årligen de senaste 40 åren i ”kampen” mot arbetslösheten, som inte löst något.

Om man samlar ihop alla skattemedel som har kastats i sjön under den tiden så kommer vi fram till att det hade räckt till att ha löst arbetslöshetensproblem i egen regi hela 200 gånger.

Men detta har uteblivit.

Varför? Ja, enbart på grund av en envis politisk vilja att få ett äppelträ att ge apelsiner.  Nämligen Milton Friedmans teori ekonomiska som dyrkats som den rätta vägen, trots att den visat sig vara destruktiv. 

Bra jobb i stället för bidrag

Lösningen är att starta om från noll. Målet ska vara att folk inte ska behöva leva på bidrag. Det ska råda humana arbetsvillkor, det ska finnas en välfärd och en fungerade skyddsnät samt gå bra för landet.

Det är fullt möjligt.

Det enda som krävs är att använda sunt förnuft, att inse att statens och politikers uppdrag är att balansera negativt och positivt.

Staten ska inta en mer aktiv roll under lågkonjunkturer och en passivare roll under högkonjunkturer. I Sveriges fall har staten varit passiv i 40 år och låtit katten bevaka fiskens säkerhet.

Ge jobb direkt via staten

Om staten skulle inta en aktiv roll för att lösa arbetslöshetens problem skulle det kosta cirka 447 miljarder kronor brutto på ett år. Beloppet omfattar 700 000 heltidsarbetslösa som skulle erhålla jobb via staten.

Det finns mycket att göra, så det finns utrymme för alla. I beloppet ingår en lön om 28 000 kronor i månaden, kollektivavtal, arbetsgivare och sociala avgifter samt 10 procent i oförutsedda utgifter.

Gör man rätt sak då finns det mycket pengar att hämta och det här skulle ge tillbaka runt 540–640 miljarder kronor årligen, menar jag. 

Bort med företagsstöd

Det som krävs är att förkasta hysteriska företagsstöd, bekämpa ekonomisk brottslighet och korruption på riktigt.

Det mest effektiva sättet att bekämpa kriminalitet är även att avskaffa fattigdomen och utanförskap. Inte via bidrag, utan via arbete, rimliga löner, god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.

Klarar inte den privata marknaden av att göra det, trots att staten har dränkt den med företagsstöd är staten tvungen att lösa det i egen regi. 

Finns det en politisk vilja att lösa problemet? Eller kommer arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) med ännu ett populistisk uttalande?

Hector Riveros, Seko klubb 111 tunnelbanan