Inflationens förekomst förklaras hela tiden med ett reflexmässigt svar av ekonomer och politiker. I min analys kommer jag att ge en annan bild.

Det hävdas att inflationen har varit nio procent, men det finns varor där priser har höjts med mellan 60 procent och 120 procent. Inte minst elpriset.

Vi kan börja med att konstatera att varken moder jord och dess egenskaper eller värdelösa siffror i en databank (kallat pengar) kan skapa inflation.

Så var ligger problemet då?

Inflationen i sagoform

Låt mig förklara i form av en saga, så att alla enkelt ska förstå. För länge, länge sedan existerade inte inflation. Allt kostade lika mycket oavsett hur mycket tid som passerade.

En gång ville en snickare köpa en häst och räknade ut hur lång tid det skulle ta att samla ihop pengarna för att kunna köpa hästen.

I kapitalismens ordbok finns inte ordet solidaritet.

Det visade sig att det skulle ta snickaren fem år att samla ihop beloppet.

Men snickaren var otålig och orkade inte vänta i flera år för att köpa hästen, så snickaren analyserade hur han skulle kunna lyckas köpa hästen efter bara ett år.

Satte i gång en prisspiral

Då kläcktes en idé. Snickaren bestämde sig för att höja priset på sina tjänster. Då skulle han kunna samla ihop pengarna snabbare.

Det som snickaren missade var den universella lagen om orsak och effekt.

När snickaren höjde priset blev mjölkförsäljaren tvungen att höja mjölkpriset för att ha råd med snickarens tjänster.

Det ledde till att bagaren som behövde mjölk var tvungen att höja priset på bakelser, för att kunna finansiera det höjda priset på mjölken och så vidare.

Vad hade snickaren egentligen för nytta av detta? Ingenting.

De rika är vinnare

Makten (kapitalisterna) har förfinat systemet med tiden och skapat skyddsnät för rika och företag via garanterade lyxförsörjningsstöd åt dessa.

Inflationen påverkar alltså enbart löntagare, fattiga, pensionärer, personer med varierande förmågor, sjuka och arbetslösa.

De tvingas också finansiera rikas och företagens lyxförsörjningsstöd som politiker kallar för ”företagsstöd”, ”momsreducering”, ”sänkta arbetsgivaravgifter” etcetera.

Fattiga betalar priset

De kallar det inte för försörjningsstöd. Denna terminologi används endast för privatpersoner trots att det är samma sak.

Politiken är baserad i principen: ”Låt fattiga skapa vinsten så billigt som möjlig åt oss. Deras livs- och arbetsvillkor är bagateller då de är en ersättningsbar vara”.

Principen är mer känd som kapitalism. Inflation är en lukrativ affär och i kapitalismens ordbok finns inte ordet solidaritet.

Hector Riveros, Seko klubb 111 tunnelbanan