#Metoo: När macholocket flög av

CITYMAIL

”Se till att peppa kvinnor”

–Det är ett så jävla lätt recept. Se till att peppa kvinnor att ta på sig uppdrag, så att de också räcker upp handen på ett möte och säger som killarna: jag ställer upp, jag lär mig längs vägen, säger Mysan Hagman, jämställdhetsansvarig i klubben på Citymail.

Hon förtydligar att det handlar om att lyss­na på kvinnliga medlemmar som har bra idéer och är kompetenta. Och nominera dem till olika uppdrag.

–Att vara förtroendevald är inte en täv­ ling i vem som är bäst. Var och en ska göra det de är bäst på, men också samarbeta.

För två år sedan sade Mysan i Seko­ tidningen att hon upptäckt en machoattityd bland manliga förtroendevalda inom Seko Citymail. En attityd som gjorde kvin­nor obekväma.

Metoo hade precis briserat och Mysan hade varit på en avtalskurs där killar bett kvinnor hålla tyst och högljutt invänt mot uppmaningar till kursdeltagarna att bete sig schyst.

Efteråt fick hon kritik för sitt uttalande.

–Jag fick höra att sånt händer när man är i en större grupp. Ja, jag håller med om att situationerna uppstår, men det betyder inte att vi ska acceptera det, säger hon

Även Mattias Holmén, då och nu ordfö­rande för klubben på Citymail, fick reak­tioner efter intervjun. Han fick frågor om han gett Mysan tillstånd att uttala sig.

–Jag svarade att hon är fri att säga vad hon vill. Att det inte är något jag ska god­känna, säger han.

När vi träffas under en paus i klubb­ styrelsemötet i Stockholm har det gått två år sedan intervjun. År som Mysan och Mattias använt för att försöka förändra kvinnors ställning i klubben. De tycker att det lyckats.

Andelen förtroendevalda kvinnor har ökat från 20 till 40 procent. I klubben finns flera kvinnor som förhandlar, 2017 fanns inte en enda.

När det gäller arbetsplatsen Citymail verkar arbetet mot sexuella trakasserier fungera hyfsat, enligt Mysan och Mattias.

–Det kan finnas ett stort mörkertal, sä­ ger Mattias. Men jag har inte haft något sådant medlemsärende.

POSTNORD

Startat nätverk

Redan för fyra år sedan drog Seko Posten igång ett kvinnligt nätverk. Syftet var att få fler kvinnor att ta på sig förhandlingsuppdrag. I dag finns flera kvinnliga förhandlare. ­

–Det fanns ett behov av att stötta tjejer att ta på sig uppdrag. Nätverket är också till för att hitta kvinnor som är lämpliga, säger Sandra svensk, som ansvarar för nätverket.

En gång om året samlas förtroendevalda kvinnor till en tvådagars konferens. Dag två är även kvinnorna från Citymail med.

Förhandlingar är huvudnumret men det kvinnor som är med tar också upp frågor som de inte berör på hemmaplan.

–Kvinnokonferensen är en trygg plats att berätta hur det är att vara kvinna i facket och ett forum att träna sig på att ta plats, säger Sandra.

Metoo har även lett till en del förändringar på Postnord. Det finns en visselblåsartjänst, det finns ett telefonnummer som alla kan ringa om någon utsätts för trakasserier.

SJÖFARTEN

”En machokultur”

När det gäller engagemang från arbetsgivarna verkar sjöfarten skilja ut sig på ett positivt sätt. Fack, arbetsgivare, myndigheter och skolor har skrivit under en avsiktsförklaring där alla lovar att agera mot sexuella trakasserier.

Det ska ses som reaktion på de vittnesmål som kom fram i metoo-uppropet #lättaankar där över tusen kvinnor vittnade om övergrepp och kränkningar ombord.

Sedan #lättaankar publicerades har Seko sjöfolk tagit fram en handbok för skyddsombud och faclligt förtroendevalda som
vill arbeta mot kränkande behandling. Den heter ”Jobba aktivt” och är skriven för att passa i alla Sekos branscher.

I början av november genomförde Seko sjöfolk en specialutbildning i förhandlingsteknik för kvinnliga förtroendevalda. Målet med utbildningen är ”att stärka förmågan att ta plats, möta motstånd och nå framgång” .

–Vi kan inte tacka lättaankar-uppropet nog. Det finns en machokultur ombord som legat som ett lock över oss. När kvinnorna höjde sina röster flög macholocket av, säger ombudsman Petra Sviberg.

VÄG-OCH BAN

”En jargong som är tröttsam”

Seko kvinnliga nätverk inom väg- och ban som såg ut att somna in under 2019, ser ut att få en omstart.

Marie Guvander och Anna-Karin Linder vill ge kvinnor en chans att möta likasinnade och de vill väldigt gärna ha in fler kvinnor i branschen. Anna-Karin är lokförare på Strukton i Mjölby, Marie arbetar som trädgårdsarbete på Peab i Stockholm. De trivs, men ibland känns det lite trist att vara ensam tjej. Marie är lite trött på gubbarna just nu.

Det finns en kvarvarande jargong som är tröttsam, säger de, men hoppet står till den yngre generationen.

–Yngre män är ofta bättre, bara det att de tar ansvar för sina barn gör en enorm skillnad för alla, säger Marie.

SPÅRTRAFIK

Tre procent kvinnor

Av 1 000 fackliga förhandlare inom spårbranschen är 30 kvinnor.

–Det är lite krisartat, därför behöver vi göra något och att starta ett nätverk är ett steg i rätt riktning, säger Yvonne Boström, kundvärd på A-train och ordförande i sin klubb.

Yvonne tycker att spårbranschen är ”gubbig”, såväl i facket som på arbetsplatserna. Förhoppningsvis kan ett kvinnligt nätverk ändra på det.

Männen tar plats och visar inte så stor hänsyn till kvinorna de har omkring sig, menar Yvonne.

–De brer ut sig och pratar för kvinnorna utan att fråga först.

I klubbstyrelsen på A-train är kvinnorna i majoritet. Yvonne tycker det gör skillnad.

–Jag tror att vi är mer lösningsfokuserade. Istället för att slå näven i bordet och kräva skadestånd till facket för brott mot kollektivavtalet försöker vi förhandla och ge medlemmarna något de vill ha.