– Jag ryste av obehag när jag såg videon, säger Marianne Svensson, cateringvärd och skyddsombud på TT-line i Trelleborg.

– En kvinna säger att hon vill hänga sig i sin hytt för att hon inte står ut. Då har det gått långt, väldigt långt. Kanske videon borde visas för alla nyanställda och personal ombord på båtarna.

Efter 29 år i yrket, där Marianne sett och varit med om mycket, blir hon inte förvånad över en del av det som sägs i videon, men hon reagerar starkt mot det grova våld som uppenbarligen funnits, och finns, på vissa arbetsplatser. Hon tycker det är tungt att ta in.

Sekotidningen träffar Marianne i ett litet sammanträdesrum på TT-lines kontor i Trelleborg för att prata om metoo, dess orsaker och hur branschen kan jobba med frågorna. På plats är även Emma Berglund, också hon cateringvärd och skyddsombud, Ulf Nilsson, klubbsektionsordförande för Seko sjöfolk på TT-line, och Vivian Lundgren från HR-avdelningen.

Ulf Nilsson

Alla vet att problemen med kränkningar och trakasserier förekommer i branschen, liksom i samhället i övrigt. Hur utbrett det är på färjorna i Trelleborg är svårt att säga. Det finns ingen undersökning av det, men det som kommer till arbetsgivarens kännedom blir utrett. Det känner sig skyddsombuden säkra på.

– TT-line har nolltolerans mot sexuella trakasserier och policier för det, säger Vivian Lundgren.

För Emma Berglund är Metoo och #lättaankar ett symptom på ett större samhällsproblem.

– Som kvinna är man så van att vara i det, så man märker det inte. Det är vår vardag. Alla har varit utsatta själva eller har en vän som varit det.

Hon fortsätter:

– Det handlar om maktutövning. Att män har mer makt än kvinnor och att de använder sig av den. Ingen man kan helt och fullt sätta sig in i vad det innebär att vara kvinna. Män har plats, vi måste ta plats, det är så naturligt för männen. Jag generaliserar förstås nu, säger Emma, som tänkt mycket på det här.

På TT-line är samarbetsklimatet mellan fack, skyddsombud och ledning gott. Det finns en tillit.

– Vi har inte haft grova händelser, som vi känner till, ska jag tillägga, men det har hänt saker under årens lopp, säger Vivian Lundgren, som arbetat på TT- line i 20 år.

Policyn är att agera omedelbart.

– Ja, under förutsättning att vi får information om vem, var, när och hur.

– Det betyder inte att det är lätt när det händer, det är jättesvårt. Vi måste vara varsamma med de involverade, säger Vivian, som inte vill berätta mer än så.

Skyddsombuden och facket är alltid inkopplat.

– Vi har ett systematiskt arbetsmiljöarbete, vi har policies och handlingsplaner. Jag tycker vi har det vi behöver i den vägen. Sen måste varje ärende hanteras individuellt, säger Vivian.

Vivian Lundgren

Från fackligt håll skulle man vilja veta mer, Marianne efterlyser en visselblåsarfunktion för anmälningar, och hon lyfter behovet av att göra en medarbetarenkät, för de som inte vågar prata. Men där är inte företaget ännu.

– Vi inväntar nya rutiner och metoder från Sjöfartens arbetsmiljönämnd för att se om vi kan använda något av det i vårt eget arbete, säger Vivian.

När årets säsongsanställda börjar ska Seko få informera om hur facket jobbar med diskriminering.

Ulf Nilsson, som själv är arbetsledare på däck, tror att det är avgörande att den som ser eller hör kränkande saker säger ifrån.

– Jag tänker på tredje person, alla som sitter bredvid. Där måste det bli en skärpning. Jag försöker att alltid säga ifrån. Att det inte är okej, helt enkelt.

Emma Berglund

Emma Berglund tycker att det är viktigt, men synd att det ska behövas, säger hon och pekar på att de finns något som kallas ”båtkultur” och som ingen runt bordet gillar. Alla grimaserar.

– Det gör mig vansinnig, säger Emma. Det handlar om att man ska tåla lite när man är tjej ombord, en viss typ av jargong.

Till det kommer hierarkin ombord, säger Ulf. Det att kaptenen bestämmer i säkerhetsfrågor, har historiskt spritt sig till chefer och arbetsledare på arbetsplatserna, vilket ytterligare försvårar för den som vill förändra kulturen ombord.

På TT-lines färjor arbetar personalen ombord 14 dagar i sträck, med arbetsdagar på mer än 10 timmar. Arbetskamraterna blir, på gott och ont, som en andra familj. Det ger trygghet, men det blir samtidig extra svårt om nå- got olämpligt eller rent kränkande inträffar.

– Vi har två familjer att ta hand om, säger Marianne, och det är extra svårt att ta upp problem i familjen.

En lösning på problemet med sexuella trakasserier, jargong och båtkultur, som alla runt bordet kan tänka sig, är att branschen anställer fler kvinnor, inte minst som chefer.

Just nu finns det ingen kvinnlig chef ombord på TT-lines svenska båtar.

– Vi har haft det och det var underbart, säger Emma. Det blev en annan ton och lättare att prata om svåra saker.

Varför de kvinnor som funnits har slutat kan ingen av de närvarande svara på. En tänkbar orsak kan vara att det ofta blir så när kvinnor bildar familj. Det är Ulfs erfarenhet.

– Men varför kan inte mannen ta hand om barnen under tiden som kvinnan jobbar, det är svårt att förstå, säger han.

Vivian som rekryterarar personal ser även färre kvinnliga sökande idag. Något som förvånar henne. Någon kvotering av kvinnor kan hon inte tänka sig. Vid lika meriter är det däremot självklart.

Marianne Svensson

Är det någon skillnad i hur ni värderar kvinnors och mäns erfarenheter?

– Nej det tycker jag inte. För att klara jobbet ombord krävs certifikat och utbildning. Och det är bra att man har lite ”skinn på näsan”. Oavsett kön.

”Skinn på näsan” innebär att den anställda kan säga ifrån.

– Det är sättet de sökande svarar på frågor vid anställningsintervjun, som avgör.

Hon tror inte att hennes urvals- metod gjort att hon valt bort meriterade kvinnor, det är snarare kvinnorna som väljer bort sjöfarten. Färre tjejer söker de ut- bildningar som finns.

Samtidigt som #lättaankar visar hur svårt det kan vara att jobba till sjöss har TT-linegänget många positiva saker att säga om branschen.

– Unga människor som kommer in är till exempel mer toleranta, säger Emma.

Ulf pekar på att fler som börjar i branschen har erfarenheter från andra yrken vilket gör att de inte accepterar allt det som sjömän vant sig vid.