Maskinförarna fick hjälp med konstanta smärtor

42-åriga Sara Norling kan inte tänka sig något bättre än att jobba som maskinförare och knacka skut. Alltså att klyva lösa stenblock till mindre delar med en grävmaskin innan massorna görs till ännu mindre bitar i en kross.

– Det är dammigt och jävligt men det finns en tjusning med det. Det är så lugnt och skönt. Man jobbar ensam, ingen stör en, säger hon.

Men 2018 var Sara med om en arbetsplatsolycka och skadade ländryggen och höften. Och i mars förra året drabbades hon på nytt. Båda handlederna svällde upp. Varför vet hon inte.

– Jag sov inte på över ett dygn vid ett tillfälle. Till slut stod jag och bankade huvudet i betongväggen och skrek för det gjorde så ont.

Konstanta smärtor från arbetet

I dag är Sara sjukskriven med konstanta smärtor. Hon kan plötsligt utan anledning tappa saker hon håller i. Men allt är inte nattsvart. Hon har äntligen fått hjälp – fyra veckors intensiv rehabilitering på Rygginstitutet i Sundsvall.

– Jag har fått tillbaka lusten att jobba. Smärtorna har börjat att försvinna, i alla fall i ländryggen och höften. Jag har också fått en remiss till en specialistmottagning för mina handleder, säger Sara Norling.

Rygginstitutet riktar sig till arbetstagare med olika skador och syndrom, fysiska och psykiska problem. Medlemmar i Seko kan få fri vård, vilket är möjligt i och med ett avtal med Galaxen Bygg.

Rehabiliteringen består av olika aktiviteter, bland annat vattengympa, fysisk träning, kurser i sömn och stress. Tillsammans med sjukgymnaster och läkare görs en analys av ens problem och behov. Målet är att hitta en balans i livet, ett sätt att ta sig vidare med rätt slags träning och kost, och i slutändan en väg tillbaka till arbetslivet.

Vård på Rygginstitutet

– Den här tiden och gemenskapen här har betytt jättemycket, säger 36-åriga Linda Bergenstråhle, som har smärtor i ländryggen. Jag har fått hjälp hela vägen. Det är inte alls som att gå hos en sjukgymnast. Här gör man det mesta i grupp, och du kan bolla med de andra. Det är en trygghet.

Jag kan inte jobba. Det är för mycket vibrationer och stötar.

Hon är en av fyra maskinförare som fått vård på Rygginstitutet, och som Sekotidningen träffar. Ingen av dem har ännu en godkänd arbetsskada eller arbetssjukdom från Försäkringskassan. Men alla har smärtor och krämpor från arbetsplatsolyckor, eller från själva arbetet i grävmaskinen.

– Det började innan semestern förra sommaren. Jag kunde inte sitta mer än tjugo minuter i grävmaskinen. Det var outhärdligt. Nu har det blivit lite bättre, säger Linda Bergenstråhle.

Sekomedlemmar kan få hjälp

I dag har Linda en arbetstid på 75 procent. Efter rehabiliteringen ska hon träffa sin arbetsgivare tillsammans med Galaxen Bygg. Målet är att jobba heltid. Men det hänger på om arbetsgivaren går med på att köpa in en ergonomisk förarstol, berättar hon.

– Jag är lite rädd för hur mötet ska gå. Jag började med det här 2019 och vill inte jobba med något annat. Att slå skut är det jag kan.

Är du rädd att smärtan ska komma tillbaka efter din tid här?

– Ja, det kommer bli kämpigt att få in all träning. Här är man så inkörd, vi har våra scheman, allt finns tillgängligt. Men jag har gett mig fan på att jag kommer klara det här.

Det var Lindas kollega Stefan Holmbom, 54, som tipsade om den hjälp Sekomedlemmar kan få genom Galaxen Bygg. Stefan har opererat ryggen flera gånger, framför allt på grund av sitt tidigare arbete med renskötsel. Han har dessutom fått två hjärtinfarkter.

Yngst bland maskinförarna

Under sin tid på Rygginstitutet har han fått en smärtsam insikt.

– Det blir inte att sitta i grävmaskin i tolv timmar per dag. Jag har tagit för stor skada. Det är ett ganska tungt jobb, där man inte kan ta raster hur man vill. Nu måste jag ha ett jobb där jag rör på mig mer. Det är lite av en käftsmäll, att inse fakta.

Vad tar du med dig från rehabiliteringen?

– Det är viktigt med motion och styrka. Jag måste lyssna lite mer på mig själv och min kropp.

25-åriga Amanda Bäckström är yngst bland de fyra maskinförarna. Hon hann jobba med det hon gillar mest i nästan två år. Efter en arbetsplatsolycka fick hon nervsmärtor i vänster arm. En lastbil krockade med hjullastaren hon snöplogade med.

– Jag kan inte jobba. Det är för mycket vibrationer och stötar. Ibland orkar jag inte ens att göra någonting. Jag kan inte sova vissa nätter. Jag har provat att minska på smärtstillande men då har jag blivit sängliggande.

Liksom Stefan, Linda och Sara, har hon fått tillbaka geisten, mer rörlighet i kroppen och smärtan har blivit lättare att hantera efter rehabiliteringen.

– Jag kommer våga göra fler saker nu. Upplevelsen här har varit nyttig. Man ser saker ur ett annat perspektiv. Framför allt att det är viktigt med stöttning från omgivningen. Det är en viktig del i läkeprocessen. För ju bättre man mår, desto bättre hanterar man smärtan.