Vem har makten på jobbet?

På frågan om vem som har makten på ditt jobb svarar du säkert chefen, och det är för­stås sant. Och om du är chef, vad svarar du då? Ägaren eller styrelsen eller politikerna kanske.

Och vad säger ägarna? Kanske att det är marknaden och vinstmarginalen som avgör vilka beslut företaget fattar. Politiker som har högsta personalansvar i kommu­ner, regioner och stat vill gärna hänvisa till att de delegerat ansvaret till tjänstemännen.

Men vad innebär det då att ha makt på jobbet? Det kan vara en mängd saker. Från att bestämma vad som ska produceras till att välja gardiner i pausrummet.

Chefen och ägarna bestämmer

För individen kan det se väldigt olika ut. Vissa kan själva avgöra i vilken ordning de utför sitt arbete, hur det ska gå till och hur lång tid det ska ta. Andra är hårt styrda och saknar allt inflytande. Det handlar också om att bestämma lön och arbetstider, inrikt­ningen på produktionen och hur arbetet ska vara organiserat. Att påverka arbetsmiljön.

Sist och inte minst att avgöra vem som ska anställas, hur resurserna används och vilka behov som ska prioriteras.

I dag är det i hög grad företagsledning, chef­er och privata ägare som bestämmer.

I offentlig verksamhet är det politikerna som fat­ tar besluten om organisation, resurser och inriktning.

De anställda har, med början på 1800-­talet, som grupp fått mer att säga till om genom att bilda fack­föreningar.

Facket driver gemensamma krav och har möjlighet att ta till det yttersta maktvapen anställda har: strejk­en. Sedan finns det makt som utövas i det dolda, av informella ledare, som av olika skäl har inflytande över verksamheter utan att de har någon formell position.

Debatten om strejkrätten dog

Sverige var en gång i tiden ett av de mest strejkintensiva länderna, för att i dag vara ett land med få konflikter. Den svenska model­len talas det om, som ett sätt att lösa tvister utan konflikter.

För ett par år sedan gick debattvågorna höga när regeringen ville inskränka strejk­ rätten för fackförbund utanför etablerade organisa­tionerna. Förslaget antogs av riksdagen och debatten dog ut.

I dag har debatten om strejkrätten ersatts av en diskussion om en annan maktfråga på jobbet: anställningstryggheten och skyddet mot osakliga uppsägningar. En debatt som vi är mitt uppe i. Vi vet inte om det blir lagstiftning, hur den i så fall ser ut och vad facken tycker om resultatet. Som det ser ut när detta skrivs har tjänstemän och arbetare in­tagit olika ståndpunkter.

Regeringen har be­stämt sig för att utgå från ett avtalsförslag som LO sagt nej till. LO tycker inte att avtalet ger tillräcklig trygghet till de anställda.

I en ny rapport från Arena idé har David Eklind Kloo, som tidigare varit anställd på fackförbundet Handels, i en enkät frågat anställda hur de ser på vem som har mak­en på jobbet.

Lite makt leder till låg livskvalitet

Undersökningen visar att tre av tio anser att anställda har för lite att säga till om på jobbet, uttryckt som att ”alla inte kan vara med och påverka demokratiskt på sin arbetsplats”. SCB kom fram till ett liknande resultat i en undersökning för tre år sedan.

Arena idés rapport visar att uppfattning­ en att anställda har för lite att säga till om i högre grad gäller för män än för kvinnor, men i lika stor utsträckning för arbetare och tjänstemän.

Undersökningen visar också att det finns ett samband mellan lågt inflytande och låg tillit till den politiska demokratin, liksom att litet inflytande leder till sämre livskvalitet och bristande arbetsinnehåll.

I Sverige är ägarna i regel privata eller of­fentliga. Och till skillnad från länder som Storbritannien, Spanien och USA är det få företag som ägs av dem som gör jobbet, det vill säga personalen.

Få personalägda företag

Det finns de som menar att andelen personalägda företag, arbetskooperativ och sociala företag bör öka i Sverige. Det kan ge mer makt åt de anställda, och erfarenheten från andra länder visar att det är lönsamt, bra för miljön och ett sätt att utveckla de­mokratin.

Hittills har intresset varit svagt för personalägda företag i Sverige. Efterforsk­ningar som Sekotidningen gjort ger vid han­den att det i Sekos branscher finns få, om ens något, exempel.

David Eklind Kloo tycker att det är dags att lyfta upp frågan om arbetets innehåll och demokratisering på bordet. Han skriver:

”Ett samhälle med mer utvecklande och meningsfulla arbeten är ett friare samhälle. Ett samhälle med större demokratiskt infly­tande över arbetet är ett mer demokratiskt samhälle.”

I praktiken är det kanske svårare att tala om makt och inflytande på jobbet. Sekotid­ningen har intervjuat två fackligt aktiva som har tankar om makt. Den ene bullrar och sä­ger ifrån, den andre går mer strategiskt till väga. Båda tycker att de har en hel del att säga till om – även om det till syvende och sist är chefen som bestämmer.