Ghalia Alhindi drar ner hjälmen över slöjan och hoppar in i den 15 ton tunga grävmaskinen. Hon drar igång motorn och greppar joystickarna för att demonstrera hur man gräver en grop.

– I början kändes det ganska svårt men nu, efter sex månader, är det inga problem.

Innan hon kom till Sverige, hemma i Damaskus var hon hemmafru i 15 år. Tog hand om de två barnen, städade, tvättade, handlade och lagade mat.

Det gjorde valet enkelt när hon av Arbetsförmedlingen blev erbjuden två olika yrkesutbildningar – kock eller maskinförare.

– Jag gillar att köra och så har jag har lagat mat i 15 år och det får räcka. Så då fick det bli maskinförare.

Det började med att Bo Liljeblad på Arbetsförmedlingen för etablering och Edward Garabet, som är regionchef för utbildningsanordnaren Yrkesakademin, träffades på en utbildningsmässa för nyanlända 2012.

– Efter det startade vi grupper med folk från etableringen. Nu är det nionde gruppen som går maskinförarutbildningen här, säger Bo Liljeblad.

Bo Liljeblad

Men efter ett tag började de märka ett lägre intresse för utbildningen och då konstaterade Bo Liljedal att de måste tänka lite okonventionellt.

– Vi tänkte att vi borde börja titta på en grupp som inte var representerad här, utrikesfödda kvinnor. Så jag mejlade runt till mina kolleger, och en hörde av sig.

Och det var alltså Ghalia Alhindis arbetsförmedlare. Ghalia hade precis tagit körkort och gillade att köra, så hon åkte till Yrkesakademins utbildningsanläggning i Eker utanför Örebro. Där gick hon en förberedande utbildning där man bland annat får testa koordination i simulatorer, och få mer information samt en koll av intresset för utbildningen.

Nu har hon gått utbildningen i sex månader och blir färdig i maj.

– Jag såg en utmaning i det här och jag gillar att utmana mig själv, visa att jag kan lyckas. Men i början var det lite läskigt, det var bara män på utbildningen och de undrade vad jag gjorde här. Många skrattade åt mig och slog vad om att jag inte skulle klara mig mer än en månad. Men nu har jag visat dem.

Efter att SVT gjorde ett inslag om henne har hon blivit lite av ett affischnamn för maskinförarutbildningen. Fler medier, förutom Sekotidningen, har hört av sig och vill intervjua henne. Hon har också varit med på Arbetsförmedlingens träffar för nyanlända kvinnor och berättat om utbildningen.

– Jag peppar dem, och visar att det går att bryta normer och göra sådant som inte förväntas av en. Jag hoppas få dem att våga ta steget, för det är många som vill jobba men inte riktigt tar chansen.

Målet är att få ihop en grupp med bara kvinnor.

– Jag har era kompisar på sfi-utbildningen som blivit intresserade nu, och tänker att de också kan testa något nytt, säger Ghalia Alhindi.

På utbildningen varvas teori och praktik. Yrkessvenska är en del av utbildningen och integreras i alla delar.

– Men det handlar om integration på flera sätt, säger Gunnar Canslätt som är utbildare på Yrkesakademin. Jag hjälper till exempel till om någon behöver göra en skadeanmälan till försäkringsbolaget om mobilen gått sönder, eller pratar med myndigheter och hjälper till med alla möjliga kontakter i samhället.

 

Edward Garabet, Ghalia Alhindi och Gunnar Canslätt.

Regionchefen Edward Garabet hoppas att uppmärksamheten kring Ghalia Alhindi ska leda till att även branschen öppnar upp sig och vågar tänka nytt.

– Det råder ju väldig brist på maskinförare. Jag pratade med en företagare som sa att de först hade sökt efter duktiga maskinförare, men det fanns inga. Då började de leta efter dåliga maskinförare, men det fanns inga heller, säger han med ett skratt.

– Vi har redan sett att branschen blivit mer positiv till nyanlända. Nu får vi hoppas att den också blir positiv till kvinnor.

Ghalia Alhindi berättar att det bär ganska ovanligt för kvinnor att arbeta i Syrien. Om de gör det är det oftast med traditionella kvinnoyrken inom vård, skola och omsorg.

– Men här i Sverige har jag som kvinna alla möjligheter att göra vad jag vill. Ingenting är omöjligt.

Efter att tv-klippet spridits i både Sverige och Syrien har det kommit många kommentarer om hennes utbildningsval, både positiva och negativa.

– Alla kvinnor som kommenterat tycker att det är jättebra att jag gör det här. Men sedan finns det män som skriver saker som att kvinnor inte ska köra maskiner eller jobba. Men de har ju rätt till sin åsikt, jag struntar i dem.

Det har även kommit negativa kommentarer från rasistiskt håll, men inte heller det bekommer henne.

– Det är deras åsikt och i Sverige får alla tycka vad de vill. Men deras kommentarer gör mig bara ännu mer bestämd att lyckas.

Men framför allt är hon förvånad över att det blivit en sådan uppståndelse kring hennes deltagande i utbildningen.

– I Sverige är det inte konstigt att kvinnor arbetar. Så jag hade inte väntat mig att jag skulle bli en sådan stor nyhet, jag vill ju bara jobba.