Kommunikatören Jenny Johnsson visar hur spåren förbi Hjärups station ska sänkas ner i marken. Foto: André de Loisted

Tanken är att tågtrafiken på Södra stambanan mellan Lund och Malmö ska flyta bättre, fyra spår är fler än dagens två, och de lokala pendlarna får tre nya stationer på köpet. De nya spåren sänks ner i marken för att minska bullret.

Statligt järnvägsunderhåll

Statligt järvägsunderhåll – nostalgi eller…

Nyhet

Allt detta byggs på en sträcka av åtta kilometer.

Projektet startade för ett år sedan och går framåt i lugn takt. Enda undantaget var när en av de tillfälliga järnvägsbroarna sattes på plats på E6 norr om Malmö i oktober. Motorvägen stängdes av i flera dygn och arbetet pågick alla dygnets timmar.

Det blev en överraskning när vi öppnade marken här

Uppgrävd jord blir bullervallar

Alla dagar är dock inte så spektakulära. Rörläggarna har hittat sin vardagslunk i leran. De gräver i den moddiga, kladdiga marken och hittar än det ena, än det andra. Jorden de gräver upp läggs delvis på hög som bullervallar. På högarna kör maskiner som insekter fram och tillbaka för att hålla massorna på plats.

Vid Hjärups station har Thomas Jönsson, Marcus Bengtsson och kollegan Lars-Allan Olsen i uppdrag att flytta och koppla om vattenledningarna till de boende i närheten. De nya spåren ska ligga där dagens rör har sin plats.

Vicktoria och Sandra banar väg för tågen

Arbetsplatsen

– Det blev en överraskning när vi öppnade marken här, vattenledningarna hittade vi, men där var fullt med annat, svårdefinierbart material. Det kan vara rester av en etablering av byggbodar för länge sedan, säger Thomas.

Många underentreprenörer

Det är inte en ovanlig händelse för en grävmaskinist att hitta något oväntat i jorden, eller att en kabel, ledning eller ett rör ligger på en helt annan nivå än projekteringen visar. Det kan gå illa, men för det mesta tar det bara längre tid.

 

Skyddsombudet Mark Daoudi har lärt känna många som arbetar på området, och kollar hur de har det på jobbet.
Foto: André de Loisted

Projektet fyra spår drivs av Trafikverket och byggs under ledning av huvudentreprenörerna NCC och det spanska företaget OHL. Till sin hjälp har de ett stort antal underentreprenörer. Det syns när Sekotidningen i flera timmar kör runt i området och besöker olika arbetsplatser. Många företagsnamn rusar förbi. Företag som i sin tur har underentreprenörer utan loggor.

Hur många led det är på bygget är oklart. Vissa företag får inte ta in underentreprenörer, andra har tillstånd.

– Det är svårt att få full överblick, säger Mark Daoudi, skyddsombud för Seko på NCC

Thomas måste stå och jobba

Marcus Bengtsson och Lars-Allan Olsen, som gräver i Hjärup, är anställda på företaget Stagab som fått rörläggaruppdraget av NCC för hela området. Thomas Jönsson är egen företagare sedan drygt ett år och inlånad av Stagab. Han har varit anställd, men tycker att det är svårt att ta jobb som anläggare när han på grund av arbetsskador inte kan utföra alla arbetsuppgifter.

– Jag måste stå och jobba, och då är rörläggning perfekt, säger han. Jag kan inte lägga plattor exempelvis.

NCC har enbart fem anställda anläggare på projektet, som i dag sysselsätter 180 personer. Flertalet företag är svenska, men här finns också utländska bolag. Polackerna gör i huvudsak betongarbete.

– De flesta sköter sig väldigt bra, säger Mark Daoudi.

”Ingen vi-känsla”

Men Seko har en tvist med ett danskt företag som inte kunnat visa att deras maskinister har förarbevis som är giltiga i Sverige. Tvisten har lett till att Mark Daoudi inte agerar skyddsombud på arbetsplatsen tills vidare.

– Sekos regionala skyddsombud har tagit över mina uppgifter så länge, och Seko tar tvisten med det danska företaget, säger Mark som följer med oss på rundturen.

Vi­känslan har inte infunnit sig, arbetare och tjänstemän jobbar inte tillsammans som vi brukar göra,

Hösten 2018 pågår förarbeten i alla delar av projektet. Kablar och rör ska flyttas, broar byggas upp så att trafiken till och från samhällena runt järnvägen kan ledas om. Försvaret bidrar med två stålbroar. Det här betyder att arbetsplatserna är utspridda över ett stort område.

– Vi­känslan har inte infunnit sig, arbetare och tjänstemän jobbar inte tillsammans som vi brukar göra, säger anläggaren Tommy Nilsson.

– Det har väl bara blivit så. Någon annan förklaring har jag inte. Lite trist är det.

Börjar jobb utan klara papper

För Tommy och kollegerna finns också en del andra problem. Framför allt att pappersarbetet ofta inte är klart när olika jobb ska påbörjas.

– Det är så många inblandade. Markägaren eller kommunen kanske inte har skrivit under eller också är det något annat som gör att vi inte kan sätta i gång, säger Tommy.

För arbetarna är det ett dagligt bekymmer.

– Det finns ofta något annat ställe att jobba på, och det händer att vi börjar ändå, utan att egentligen veta om det är okej, säger Tommy. Sedan är det också mycket som fungerar bra, mycket rullar på.

Roger Hansson Roger Hansson har ännu inte fått grepp om hela Lund-Arlöv projektet. Det han vet är att hans arbete är förutsättningen för allt annat.
Foto: André de Loisted

När Sekotidningen är på besök har Tommy provtryckt en vattenledning i närheten av den bro som sattes på plats i oktober. Tidigare har han förberett flytten av Alnarpsån, som ligger i vägen för de nya spåren.

Högspänningsledning från 1960-talet

Projektet är stort och delvis oöverblickbart för den enskilda anläggaren. Roger Hansson, som den här dagen gräver efter en högspänningsledning vid en av järnvägsbroarna, säger att han inte tänker så mycket på det.

– Jag har ännu inte fått grepp om hela området, och då har jag jobbat här i sex månader, säger Roger. Men visst, vi är en del av något större. Och en sak är klar, utan oss blir inga spår lagda.

Vattenkopplingen i Hjärup, den norra änden av projektet, kommer att fungera. Efter att Thomas och gänget planerat om blir de boende bara utan vatten en dag.

– Vi tar två kopplingar samma dag, säger Thomas.

Vid brobygget i Burlöv har Roger Hansson och hans kollega hittat högspänningsledningen, gömd under en tegelbädd.

– Högspänningsledningarna skyddades med tegel fram till och med 60-talet. Här ligger de kvar, så ingen har grävt här sedan dess, konstaterar han. Nu gräver vi inte längre. Resten av jobbet får Eon ta.