Sextrakasserier på ISS ledde till möte i Almedalen
Fallet med de sexuella trakasserierna på ISS lever, i Arbetsdomstol och i tingsrätt. Och nu på ett laddat möte i Almedalen med trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons.
Det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons väntar sig nog inget speciellt när han säger ja till att prata med Aldijana Omerovic Herbert. Men för henne är samtalet så viktigt att hon för första gången har lämnat ettåringen med sin pappa över natten och tagit båten till Visby och Almedalsveckan.
Att en stockholmare gör den resan bara för att träffa en annan stockholmare under fem, tio minuter har såklart sin historia.
Den här historien började för flera år sedan, men tog en ny vändning hösten 2017. Den handlar om tre kvinnor, biljettkontrollanter i Stockholms lokaltrafik anställda av ISS. De fick nog av sexuella trakasserier och av mobbing som fler än de utsatts för och anmälde förövarna. I våras berättade vi om vad om hänt. Se länkarna i texten.
”Varför har du inte agerat för oss?”
Då var Aldijana Omerovic Herbert anonym, nu ska hon träda fram och det ska ske på ett seminarium om trygga städer som bland andra MTR och Skanska ordnar och där Kristoffer Tamsons ska delta. Han har det högsta politiska ansvaret för kollektivtrafiken i Stockholm och därför vill Aldijana ha svar från just honom på denna fråga som hon skrivit ner på ett papper:
”Varför har inte du, eller ni i landstinget, agerat alls i det som hänt oss? Varför gick du inte ut stort i tidningarna och krävde vidare utredning av SL som du gjorde i fallet med trygghetsvärden som av religiösa skäl inte skakade hand med den kvinnliga polisen? ”
Hon har jagat ett svar i flera månader, utan att ha fått någon reaktion från Tamsons och därför sitter hon här, i nervös väntan på den avslutande frågestunden då hon äntligen ska få fråga honom personligen. Men hon är allt för nervös och viskar efter en stund att nej, det går inte, hon skulle inte fixa att ställa sina frågor inför alla på och framför scenen. ”Om man inte är trygg blir det ingen gemenskap” säger någon i panelen, men Aldijana är inte trygg, det här är inte hennes gemenskap.
Därför ber hon Kristoffer Tamsons om några minuter av hans tid när seminariet är slut. Det går bra, inga problem och i ett skuggigt hörn av det som kallas Skanskas trädgård drar hon kortfattat sin historia för honom och tre av hans medarbetare. Hon avslutar med frågan varför politikerna inte gjort något med anledning av trakasserierna.
Efter några inledande och undanglidande politikersvar säger ändå Tamsons till slut, att allt kan och allt ska utredas. Kanske kom svängningen när han insåg att detta är mer än en vanlig undran från en medarbetare, att det här är så viktigt att Aldijana under samtalet lyckas övervinna nervositet och tårar bara för att få ett svar, få ett tecken på att även den politiska ledningen ser och agerar när anställda blir utsatta för trakasserier.
Trafiklandstingsrådet säger också att det är viktigt att Aldijanas berättelse kommer fram till dem som följer upp SL:s avtal.
– Jag hjälper dig jättegärna att komma i kontakt med någon som kan lyssna, fortsätter han.
Och en av medarbetarna börjar omedelbart att författa ett meddelande på sin telefon.
”I Almedalen kan vanliga människor träffa politiker”
När samtalet med Kristoffer Tamsons är över sätter vi oss på en bänk framför scenen i Almedalen, som fixas inför Jan Björklunds tal om några timmar, och Aldijana berättar mer om hur och varför hon kom till Visby.
– För en vecka sedan blev jag erbjuden att ta Tallas plats här i Almedalen för att kunna komma till tals med Tamsons, jag fick hennes biljett och hennes sängplats.
Talla Alkurdi, som är socialdemokratiskt oppositionslandstingsråd med ansvar för trafikfrågor, stannade hemma och pratade med anställda istället så att Aldijana kunde åka hit.
Det är så det ska vara, tänkte Aldiajana då, i Almedalen kan vanliga människor träffa politiker.
– Men det verkar inte finnas så många vanliga människor här, säger hon nu och ser sig fundersamt omkring innan hon börjar berätta om november förra året. För övrigt den tid då #metoo-rörelsen präglade mycket av nyhetsrapporteringen.
Då var Aldijana föräldraledig och gruvade sig för att komma tillbaka till jobb och till trakasserier. Så, med stöd från sin fackligt aktiva mamma, beslöt hon sig för att försöka göra något och hittade Ulla-Britt Salomonsson som är vice ordförande i Seko-klubben på ISS. Ulla-Britt får höra den historia som ni kan läsa i våra tidigare artiklar. Det handlar om trakasserier av olika slag från två arbetsledare och om en arbetsgivare som inte kunde hantera situationen.
– Deras första så kallade handlingsplan efter att vi anmält, var jag skulle sitta tillsammans med en av förövarna och HR-chefen i ett möte ”där känslorna skulle få komma fram”, som hon sa. Det sa jag nej till.
Så det blev inte inget möte, inte så mycket annat heller. ISS gjorde en utredning, som ingen fått se och de ska ha varnat arbetsledarna.
”Nu inser jag hur viktigt facket är”
Under hela processen får Aldijana och hennes kollegor stöd och praktisk hjälp från Seko och Ulla-Britt Salomonsson
– Hon har lyssnat på mig och vi har pratat till långt in på kvällarna och hon har tagit med mig till jobbet för korta besök, så steg för steg har jag kunnat förbereda mig på mina villkor för att börja jobba igen.
– Jag beundrar både henne och Seko, de har ställt upp så mycket. Tidigare var jag inte fackligt intresserad alls, men jag inser hur viktigt facket är.
Nu är Aldijana föräldraledig, en ledighet som blev längre än planerad.
–Vi hade planerat att dela helt lika, men det gick ju inte, jag kände mig tvungen att vara hemma längre och det är jättetråkigt. Det här är ju en annan grej där vi får lida, där familjelivet rörs upp. Varför ska vi straffas och inte de?
– Ingen från företaget hörde av sig och frågade hur det var eller vad jag trodde om att komma tillbaka. Men det borde vara företagets skyldighet att lyfta telefonluren, åtminstone en gång.
”Ett fantastiskt jobb”
I mitten av augusti är föräldraledigheten slut och Aldijana ska vara tillbaka på jobbet, då är en av hennes kollegor som också vittnat om övergreppen tillbaka från sin sjukskrivning. Den tredje kvinnan kände sig tvingad att säga upp sig.
– Hon var verkligen ledsen för det. Det kanske låtar lite otroligt, men det här är ett fantastiskt jobb.
Trots att inte mycket hänt på arbetsplatsen och arbetsledarna jobbar kvar ser ändå Aldijana fram mot att återvända.
– På klubbens årsmöte i våras blev jag vald till skyddsombud, de kanske ser mig som en som vågar. Nu ska jag vara på plats för att se till att det som hänt oss aldrig ska hända igen.
– Det goda med det som hänt, är jag har lärt mig om mina rättigheter, det har stärkt mig jättemycket. Jag har också lärt mig mer om mig själv och vad jag står för. Jag har tagit diskussioner som jag aldrig gjort tidigare.
Sekos förhandlingar med ISS har varit resultatlösa och förbundet har beslutat att ta frågan till Arbetsdomstolen och kräva skadestånd på 260 000 kronor till var och en av de tre kvinnorna.
– Att både Almega och ISS blundar för de omfattande sexuella trakasserier som förekommit inom biljettkontrollen är förvånande. Känns som att hela metoo-rörelsen gått dem förbi, säger Sekos ordförande Valle Karlsson i en kommentar.
”Vi ska se vad vi kan göra”
I mars i år polisanmälde kvinnorna arbetsledarna för grova sexuella trakasserier och hot.
– Även om vi vinner i Arbetsdomstolen så ger det ju inte mer än pengar. Jag vill ha en ursäkt av företaget och att de två arbetsledarna ska bort, de behöver inte sägas upp, men ska inte ha personalansvar.
Aldijana är också säker på att den polisanmälan de gjort ska leda till åtal under sommaren och en dom i tingsrätten skulle hon se som en stor seger.
Plötsligt ser Aldijana fundersam ut och undrar om hon verkligen sade tillräckligt under mötet med Kristoffer Tamsons, om han skulle hålla sitt löfte. Hon frågar sig också varför hon blev så rädd när hon skulle ställa frågan.
– Jag förstår egentligen inte varför, men kanske var det rädslan att bli avspisad, att ingen skulle lyssna.
Någon timme efter vi har skiljts åt ringer Aldijana upp.
– Vet du vad som hände? Plötsligt ringde Thomas Sylvander (med titel affärsförvaltare och chef för intäktsäkring på trafikförvaltningen/SL). Han hade hört att jag ville ha tag på honom och sa att han har försökt ringa mig sju gånger.
Och det stämmer, konstaterar Aldijana, sju missade samtal sedan vi lämnade Tamsons och hans sms:ande medarbetare i Skanskas trädgård.
– Sylvander ville att jag skulle skicka den polisanmälan vi gjort, och sa att de nog kunde göra mer om de har den. Vi ska se vad vi kan göra, lovade han.
Så även om inget är klart och ingen vet hur denna historia slutar, så känner sig Aldijana ändå mer tillfreds på vägen hem än hon gjorde på vägen till Visby.
Fler svar från Kristoffer Tamsons
Efter samtalet i Almedalen fick Kristoffer Tamsons Aldijanas fråga på mejl:
”Varför har inte du, eller ni i landstinget, agerat alls i det som hänt oss? Varför gick ni inte ut stort i tidningarna och krävde vidare utredning av SL som ni gjorde i fallet med trygghetsvärden som av religiösa skäl inte skakade hand med den kvinnliga polisen?
Och han svarade:
"Trakasserier är inte tillåtna och vi ser allvarligt på varje form av sådana, i vår egen organisation och hos våra entreprenörer. Ärendet är både polisanmält, har genomgått en arbetsrättslig förhandling och nu har en stämningsansökan lämnats in till arbetsdomstolen. Den löpande hanteringen ansvarar ISS för som arbetsgivare. Vi följer ärendet och föregriper inte vare sig en eventuell polisutredning eller den juridiska processen mellan parterna, men viktigt att frågan av detta slag hanteras på ett skyndsamt och rättssäkert sätt – något vi också markerat även i detta fall."
På följdfrågan om Aldijanas och hennes kollegors berättelse innebär några nya rutiner, blir svaret:
"Viktigt att det sker en professionell och rättssäker förhandling och prövning när det finns incidenter, händelser eller frågor av juridisk karaktär som det råder oenighet kring. Det gäller både igår, idag och imorgon."