Svensk sjöfart skriker efter arbetskraft. Det behövs matroser, motormän, befäl och intendenturpersonal, såsom kockar. Men för få utbildar sig till dessa yrken eller söker de lediga jobben.

– Det blir jobbigare för varje år. Alla rederier slåss om samma huvuden. Vi är snart vid en brytpunkt om vi inte löser det här, sa Henrik Cars, vice vd på Destination Gotland, nyligen till Sekotidningen.

Samtidigt finns det 283 arbetslösa sjömän, enligt Arbetsförmedlingen. Däribland många kockar, servitörer, matroser, befäl.

Vad är då anledningen till att det ser ut som det gör? Svenska matroserna Johan och Jesper tror sig veta. Det kan ha att göra med arbetsvillkoren, scheman och de låga lönerna. Även hur rederier har behandlat sin personal under pandemin.

Sjömansjobb i offshorebranschen

I somras fick Johan nog och sökte sig till offshorebranschen i Norge. Han arbetar fyra veckor i taget på ett fartyg som går mellan Stavanger och gas- och oljefältet Ekofisk i Nordsjön. Sedan är han ledig i fyra veckor. Lönen är betydligt högre än den han hade som matros på färjan Stena Saga i Sverige. Dessutom har han mer ledighet i ett sjok.

– Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag ha dragit till Norge efter studenten, säger han när Sekotidningen når honom för en telefonintervju.

Supplyfartyget kör ut containrar med allt som behövs till gas- och oljefältet Ekofisk i Nordsjön. Det kan vara alltifrån tvättade kläder, provianter, borrör, maskindelar. Bild: Privat

Svenska och norska löner

  • Ingångslönen för en matros på ett fartyg i offshorebranschen, olje- och gasindustrin ute till havs, är cirka 41 000 norska kronor, och den högsta lönenivån ligger 50 800, uppger Norsk Sjømannsforbund.
  • I vad som kallas brønnbåtsegmentet (fiskindustribranschen) är ingångslönen 41 000 norska kronor och den högsta lönenivån 50 700.
  • Det finns drygt 272 medlemmer i Norsk Sjømannsforbund som är bosatta i Sverige.
  • I Sverige är ingångslönen för däckspersonal (jungman, fartygsbefälselev, lättmatros och matros) cirka 21 200 kronor, och efter sju år drygt 26 700. Lönerna varierar något beroende på typ av fartyg, enligt Storsjöavtalet.
  • Lite förenklat ligger lägstanivån för däcks-, maskin- och intendenturpersonal på drygt 21 600 kronor, och högsta på 29 000, för de som omfattas av Färjeavtalet.
  • Det här gäller om du bor i Sverige med anställningsinkomst från Norge.

Innan Johan begav sig till grannlandet arbetade han i flera år som timmerman och matros, först på Wallenius och sedan Stena Saga. Då arbetade han två veckor till sjöss, för att sedan vara ledig i två veckor.

Under pandemin var Johan en av få personer som fick behålla sin tjänst i samband med att Stena Line sa upp över 500 anställda förra året. Att rederiet gjorde sig av med många sjömän kritiserades hårt av facket Seko sjöfolk. Detta då de allra flesta andra rederier hade valt att hantera krisen genom att permittera sin personal i stället.

Arbetet på Stena Line förändrades

Under ett år låg färjan Stena Saga i Uddevalla, tagen ur trafik. Johan och sju andra fortsatte att gneta vidare ombord.

– Men sedan blev jag förflyttad till Stena Germanica. Då fick jag se vad som hade hänt med Stena Line det sista året. Och det var inget rederi jag ville arbete i längre. Mycket hade blivit sämre, besättningen var ihopsatt från olika båtar. Det var rörigt och jag trivdes inte.

Ett av norska offshorerederiet DOF:s fartyg.

Jesper har också nyligen fått jobb i Norge, fast på Bergen Tankers.

– Du får ordentligt betalt, som en slags kompensation för att du är hemifrån så långa tidsperioder. Vi sjömän offrar mycket, det kan vara att man inte kan fira ens barns födelsedagar eller jul med sin familj. Känslan är att man inte är värd mycket som matros i Sverige. Lönen är låg, vilket gör att folk hellre har jobb i land. Passar det inte så kan man bytas ut mot utländsk arbetskraft.

Även i Norge är det brist på sjömän. Och för Johan och Jesper var det enkelt att få fasta anställningar – det krävdes inga extra behörigheter eller utbildningar. De känner flera andra svenska sjöman som också nyligen fått arbeten i Norge.

– Vi är eftertraktade där. Norrmännen är mer intresserade av att jobba inom fiskeindustrin. Det är där pengarna finns, säger Jesper.