– Vi arbetar på olika avdelningar, men vi trivs, säger Irene. Jag är ensam på min avdelning, där vi tar hand om Öresundståg. En av de andra tjejerna är på Snälltåget.

Orsaken till att Irene Hallberg sökte jobbet som reparatör var nyfikenhet och tågintresse.

Vicktoria och Sandra banar väg för tågen

Arbetsplatsen

– Det var en chansning. Jag tänkte: går det så går det, och det är vad jag säger till andra tjejer. Våga och vinn. Du har inget att förlora på det. Tvärtom, du vinner erfarenhet, säger hon.

Irene ångrar sig inte

Irene hade ingen utbildning innan hon började så hon fick en internutbildning. Allt gick bra och hon ångrar sig inte.

– Jag får ofta frågor om hur det är att vara ensam kvinna i verkstaden, men det är inga problem.

– Jag gjorde ett aktivt val att komma hit, medan jag tror att det var värre för männen. Jag kom ju in i deras vardagsrum. Verbalt är det ganska hårt, men de har slutat att be om ursäkt och det tycker jag är bra, säger Irene Hallberg.

Tomas Lyckstedt är produktionsledare och en av dem som vill ha fler kvinnor till verkstaden. Han säger att det fungerat bra och han tycker det är kul. Framför allt har kvinnorna andra, nya idéer.

Reparatörerna hjälps åt

Vid en rekryteringsträff nyligen fick han två kvinnliga sökande. Irene Hallberg var med som inspiratör.

– Vi fortsätter att rekrytera i vår, vi behöver personal och då passar det bra, säger han.

Som reparatör gör Irene Hallberg allt möjligt, som att byta lysrör och olja. Hon ser till att tåget är säkert och att resenärerna har en bra komfort. Hon klättrar inte gärna upp på tågtaket, men om det inte finns någon annan som kan gör hon det ändå.

– Vi hjälps åt, jag har mindre händer än männen och kommer åt på fler ställen. De kan vara starkare ibland och hjälper mig med det. Det finns dock redskap och hjälpmedel så jag klarar mig ändå.

Tomas Lyckstedt vill fortsätta satsa på kvinnor och hoppas på en generationsväxling där män och kvinnor kan göra samma jobb tillsammans i högre grad än tidigare.