Anställda de stora förlorarna när Televerket styckades upp
En ändrad syn på statligt ägande i telekombranschen innebar slutet för Televerket – och en splittring av Telia på 2000-talet. En turbulent tid följde med miljontals förlorade pensionspengar, facklig strid, bitterhet och upprörda känslor.
År 1971 gick Rose Edlund från ett fabriksjobb i hemstaden Vimmerby till ett rent distriktskontor på Televerket i Stockholm.
– Jag tyckte det var roligt och lyxigt att sitta där hela dagarna och knappa på en skrivmaskin.
På den tiden skrev inga män, säger hon. Den absolut roligaste dagen under Rose Edlunds arbetsliv på Televerket, och sedermera Telia, var när hon åkte helikopter med två chefer. Telias fältpersonal hade blivit av med sina toaletter i Stockholms skärgård och därför åkte de ut för att inventera toaletter.
– Ny teknik kom och det blev mindre och mindre utrustning på telestationerna i skärgården. Helt plötsligt var det bara kretskort som behövdes på stationerna. Då sålde Telia ut delar av lokalerna där det fanns toaletter. Det blev ett jävla liv. Jag härjade med arbetsgivaren att personalen måste få toaletter. Det blev bra till slut.
Rose Edlund har goda minnen från Televerkets tid och Telia, fram till 2001. Det vill säga strax före den stora uppstyckningen av Telia.
– Det blev något helt annat sedan. Åren efter var inte så roliga, säger hon.
Telias rötter går ändå tillbaka till år 1853, då Kongliga Elecktriska Telegraf-Werket bildades. En röd tråd sedan dess är att tekniska framsteg haft en stor påverkan på de anställda. Även politik och affärsintressen har spelat en avgörande roll för Telia.
Både på gott och ont.
Från att ha seglat på en stadig kurs i många år och haft monopol på Sveriges telenät, tv-nät och mobila nät, inträffade en av företagets största förändringar under 1980-talet i och med mobiltelefonins ankomst. Det som kallas den tredje epoken i Televerket inleddes då.
År 1993 bolagiserades dessutom Televerket. Dess myndighetsutövning togs över av Post- och telestyrelsen, verksamheten rundradiosändning inom Televerket Radio fördes över till det nya aktiebolaget Teracom. Även andra mindre dotterbolag bildades.
Resten av Televerkets verksamhet flyttades över till nybildade aktiebolaget Telia, med den svenska staten som ägare.
I samma veva fick den borgerliga regeringen – med dåvarande statsministern Carl Bildt – igenom en ny telelag som skapade konkurrens på telemarknaden.
Personalmässigt var det mer eller mindre en katastrof. Många var besvikna och förbannade
Vid den tidpunkten hade Telia 35 000 anställda. Det här var bara början på den stora slakten, splittringen av Telia. Under efterföljande år skulle mer än hälften av all personal försvinna.
Det var en turbulent tid, berättar flera före detta anställda för Sekotidningen.
År 2001 hade antalet krympt till 22 500 anställda. Samma år sålde Telia en mängd dotterbolag. Det statliga bolaget skulle effektiviseras och göra mer vinst.
Försäljningarna upplevdes som ett slag i ansiktet av de ytterligare 11 000 anställda som då lämnade Telia. Även om det naturligtvis fanns personer som var nöjda, förlorade många miljonbelopp i pensionspengar som de tjänat in under sin tid på Televerket och Telia.
– Personalmässigt var det mer eller mindre en katastrof. Många var besvikna och förbannade, säger Hans Gustavsson, som är ordförande i Sekos Teliaklubb.
Han fick sin första tjänst på Televerket 1972 med att koppla in telefoner till hushåll.
Utförsäljningen drev även fram schismer och motsättningar mellan tidigare arbetskollegor, som nu hamnat på konkurrerande företag. Det sammansvetsade laget på Televerket – det som en gång upplevdes som en stor familj – var ett minne blott.
– Telebranschen var inte mogen för den här konkurrensen. Om man jämför med el- eller byggsidan så har de ett visst samarbete, även om de officiellt konkurrerar. De samarbetar om jobb och ställer upp för varandra. Den insikten har man aldrig haft i telebranschen. Man har varit bittra konkurrenter och i upphandlingar bjudit under varandra hela tiden. Telia har bara stått och tittat på: Vad bra, nu har vi fått de här jobben mycket billigare, säger Hans Gustavsson.
Så varför förlorades miljontals pensionspengar? Enligt det statliga kollektivavtalet på Telia hade anställda rätt att förtidspensionera sig vid 60 års ålder och behålla 65 procent av lönen fram till 65 års ålder.
Men denna rätt gick förlorad när flera bolag (Neterna, Telia Service, Telia Systems, Evega, Relacom och Wireless Network Management) bytte ägare till Flextronics.
Det handlade om över en miljon kronor för mig. Jag förstod redan från början att vi inte skulle vinna
Seko menade att rätten ingick i anställningsavtalet som följt med från Televerket till Telia, och därefter till Flextronics.
Men den nya arbetsgivaren hävdade att rätten till förtidspension bara fanns i ett uppsagt kollektivavtal.
Det blev ramaskri. Många kände sig lurade och hade sett fram emot att gå i pension, upplevt att de plikttroget ställt upp för Telia och gjort ett bra jobb under 20–30 år. En del ville att Telia ihop med staten skulle håva fram pensionspengarna.
Så blev det inte.
Facket tog upp stridsyxan, men det slutade med förlust i Arbetsdomstolen. Däremot var det inte alla som gick miste om sina intjänade pengar. På vissa av entreprenadföretagen – som Telias anställda gått över till – delades en mindre del av pensionspengarna ut till dem som hade rätt att gå i pension vid 60 års ålder.
Conny Zetterström, som numera är pensionär, började på Televerket 1970 som teletekniker. Han gick över till Relacom.
Och var en av dem som Seko företrädde i Arbetsdomstolen.
– Visst var det en stor sak. Det handlade om över en miljon kronor för mig. Men jag orkade inte riktigt bry mig. Jag förstod redan från början att vi inte skulle vinna, säger han.
Conny Zetterström minns Televerket som en stöttande och generös arbetsgivare. Det var både lätt att utvecklas inom sitt kompetensområde och lära sig nya arbetsuppgifter när ny teknik introducerades på telekommarknaden.
– När jag började på Televerket fick man lära sig allt från grunden. Man gick utbildning i skollag och lärde sig att gräva, sätta stolpar, skarva kabel för telefoni. Sedan arbetade jag med att sätta upp telefoner hos folk. Efter ett tag blev jag nätreparatör.
De absolut bästa åren för Conny Zetterström var 1993 och femton år framåt.
– I och med den utbildning jag sedan fick på Televerket i mobiltelefoni blev jag system- ansvarig på SOS-alarm i Falun. Jag gick också en kurs i hur VAX-datorer fungerar. De sista fyra, fem åren var vi bara tre i hela landet som hade den här tjänsten. Jag tog över centralerna i Gävle, Uppsala och Karlstad. Jag åkte runt i landet mycket, men det var kul.
Det var en sammanhållning utan dess like, det var unikt
I samband med att internet utvecklades, kom andra system. Det blev mindre och mindre jobb för Connys del eftersom SOS-alarm utvecklade sitt eget internetnätverk.
– Den utrustning som jag kunde blev överflödig, säger Conny Zetterström.
Televerket var mycket mer än en arbetsplats. Att exempelvis vara televerkare var en identitet – inte för alla förstås. Och på landsbygden hade televerkare status: ansågs vara en pålitlig person som alltid ställde upp med att laga telefoner.
– Det var en sammanhållning utan dess like, det var unikt, säger Kjell Österberg, som är servicetekniker på Eltel, som år 2005 gick samman med Swedia networks i en gemensam koncern – alltså ett av de bolag som Telia sålde 2001.
– De flesta här på Gotland var med i SF (Statsanställdas Förbund). Först hade Televerket och Idrottsföreningen (TIF) sina aktiviteter sedan hade SF (Statsanställdas förbund) sina. Det var bowling och studiecirklar i foto, dans. Det var ett bra tillfälle att träffas på sin fritid.
Vad betydde detta för dig?
– Det var väldigt värdefullt. Jag är uppväxt på en liten lantgård och gick inte så mycket på aktiviteter i min barndom.
Om mycket förändrats sedan Televerkets tid så tycker Kjell Österberg ändå att själva arbetet är sig likt. Detta trots en uppsjö av nya telekomtjänster.
Däremot är konkurrensen på marknaden en annan. Något han är kritisk mot, då varje ny upphandling innebär en prispress. Och därmed högre krav på resultat, leverera och göra vinst.
Hade det varit bättre med ett monopol?
– Jag tror det skulle ha varit minst lika bra. För de hade sannolikt hängt med i tekniken. Däremot kan man ju fundera om prisnivån, den skulle nog ha varit högre.
