Jag arbetar på en anstalt i södra Sverige. Kollegor uppger till chefen i stället för till mig vad de tycker om min person och mitt arbete.

Jag får inte veta vad, när, hur och vem som tycker.

Uttalanden och fragment tagna ur sitt sammanhang görs med repetition till sanningar om mig. Jag känner mig maktlös.

Jag har alltså kollegor som tolkar mig och mina göranden utan att jag får frågor i anslutning till händelsen.

Chefen kommer sedan med detaljer från halvår eller mer tillbaka i tiden, som kollegor har skvallrat om.

Empati med häktet

För mig är det en stor överraskning att Kriminalvården låter chefer utsätta sin personal på detta vis.

Jag kan känna empati med häktet i Göteborg där insändarskribenten ”Inte värd mycket” uttrycker sin längtan efter att känna ett sammanhang.

En chef med en mogen ledarskapsstil har förmåga att se sin personal och samtidigt lyfta dem.

Lämnar Kriminalvården

En chef med det destruktiva ledarskapet ger oss som kriminalvårdare en mer och mer utsatt arbetssituation där risker är uppenbara.

För mig så är den psykosociala arbetsmiljön så viktig att jag för min hälsas skull tar konsekvenserna.

Det betyder att jag som nyutbildad kriminalvårdare söker mig till en annan arbetsgivare.

Snart en före detta kriminalvårdare